fredag 11 juli 2014

Dag 23

Denna dag ett liv. Men ytterst få bildbevis.
Så här såg det i alla fall ut när vi vaknade hos David, vårt sovrum och dess utsikt. En oas.



Iväg mot Calais. Och nu har jag gjort det. Det finns inga bildbevis men väl ett ögonvittne. Jag har gjort det som Lucy Jordan inte blev färdig till, kört genom Paris. Visserligen inte med vinden i håret, snarare med lätt handsvett men ändå.
 At the age of thirty-seven she realised she'd never
Ride through paris in a sports car with the warm wind in her hair.
So she let the phone keep ringing and she sat there softly singing

Read more: Marianne Faithfull - The Ballad Of Lucy Jordan Lyrics | MetroLyrics
I Calais övernattar vi för att inte ha så långt till kanaltunneln i morgon bitti. Ett hotell som utgett sig för att vara tre-stjärnigt visade sig snarare vara grundidén till Pang i Bygget. Kolla bara in morgontofflorna som vi erbjöds. De kom som byggsats!
Vi fick ta oss fram barfota. Bara vi tittar på dem så bryter vi ihop.

Vi rymde så snart vi ställt av oss väskorna och körde ner till havet där vi hittade "Le Blanc Nez". En sista fransk måltid innan vi fortsätter mot brittiska öarna.
Hade internetuppkopplingen fungerat smärtfritt på det här hotellet så hade ni sett en bild på den goda maten men eftersom vi pratar och har sänglampan tänd samtidigt så laggar datorn!