fredag 20 maj 2016

Peps och nationella prov i matematik

Nu har alla skolelever i vårt avlånga land genomfört sina nationella prov i matematik (och andra ämnen) till Skolverkets och alla styrandes belåtenhet så att kunskapen kan mätas och vägas. Har vi då svaret? Facit? Vet vi egentligen vad skolbarnen kan? Tänk om de kan en massa saker som är helt omätbara och alldeles fantastiskt användbara?
Här kommer i alla fall årets facit. Det har varit detsamma sen typ 1974 så jag avslöjar inga hemligheter.
Kallas för "Falsk matematik"

onsdag 18 maj 2016

Bodil Malmsten Samlade dikter

Det är tjugo år mellan böckerna - den första Samlade dikter (1996) och den andra Samlade dikter (2016). Tjugo år mellan liv och död och dikt. Dikten finns där som början och slut och fortsättning. Den första samlingen inleds med "Ett bloss för moster Lillie", i den andra samlingen är dikten satt i slutet tillsammans med tre andra fristående dikter. En av mina älsklingstexter. Och nu står de här, samlingarna, i min bokhylla, bredvid varandra.

Jag läser slutet på dikten "In i centrum! Slagfält!" ur första samlingen, det är ord och inga visor för de kapitalgiriga.

(...)

Hellre dricka mögligt formbröd pensionerat!
Hellre denna svält i själen - ärvd och
självförvärvad, källbeskattningsbar, än att

Längtan, plåga, plikta, pant

Damen, herrarna i sina bankfack -
livstids dödsstraff - 
in i källarvalvet
tjäna av det!

¤

Vem har inte sett de arma
vid det bundna kapitalet
bundna?


Ur den andra samlingen väljer jag dikten på sidan 404, en dikt om det verkliga,

Avis rent a car

Hela mitt liv framför mig
Min skål till brädden fylld

Det plötsliga lugnet
Ett lugn och ett ointresse för alltihop
En glädje och ett ointresse
Det märkvärdiga lugnet utan orsak som havet och 
Stenarna sjöfågeln tången

Något går sin gilla gång i glädje

Samlade dikter

tisdag 17 maj 2016

Mina hjältinnor och hjältinnor

Sara Danius och Sara Stridsberg - två starka namn på två starka litteraturkvinnor. Den ljusnande framtiden är vår, vår i bemärkelsen kvinnor OCH män. Faktiskt ända in i Akademien.
Skönt!
Så då kan ju inte veckans boktips, förutom de ovan nämnda författarnas verk bli annat än Mina hjältinnor och Hjältinnor.

Mina hjältinnor av Samantha Ellis (lyssna gärna på henne i Lundströms bokradio P1) är den bok som är mest lättillgänglig av de två. Författaren gör en omläsning av den litteratur och därmed också om de kvinnor som påverkat hennes livsval. 
Efter att ha kommit i dispyt med sin bästa väninna om huruvida det var Jane Eyre eller Cathy Earnshaw som var den sanna hjältinnan i Svindlande höjder bestämde sig Ellis för att läsa om sina litterära hjältinnor och se - fram träder de i ett annat ljus (eller i ett mer mångfacetterat ljus). Så är det då vi eller litteraturen som förändras? Fel fråga! Tack och lov förändras vi och en omläsning av gamla älsklingar är ett fantastiskt bra och rolig mätinstrument.
Mina hjältinnor

Modernistas satsning på Kate Zambrenos Hjältinnor är av det svartare och vansinnigare slaget, makalös i sin fart. Man läser sig faktiskt andfådd i denna märkliga blandning av essä, biografi, självbiografi, skrivresa, dagbok o.s.v. Hjältinnorna här är de vansinniga fruarna till de lika vansinniga männen som modernismen frambragte. Men där kvinnorna blev diagnostiserade och sjukförklarade blev männen geniförklarade och uppburna konstnärer. En skrivande kvinna var galen, en skrivande man ett geni. Varför skriver jag var? Hur är det idag?
Så här står det att läsa
"Att vi går med på den här idén om kanon, dessa minneskampanjer som gränsar till propaganda, att böckerna som blir ihågkomna är de enda som är värda att läsa."
och
"Ibland är det så utmattande att försvara mina kvinnliga författare, mina landsmän i vårt mörka fördömda land. För vi är inte fullt ut medborgare. Vi är papperslösa som alltid åker fast."
(s 269) 

måndag 9 maj 2016

Som ett blommande päronträd

Man går och glor lite tjurigt på varandra i sisådär tio år. Sedan säger man (läs jag) "Nu får det vara bra. Här har ju inte hänt något på år och dar. Inte ett liv. Nu åker du."
Så svarar det förgrymmade päronträdet så här!


Det vara bara till att hänga undan sågen och gå in igen och spela en låt. Spela för mig och det uschliga päronträdet.





söndag 1 maj 2016

Tio år tar dig till Eslöv!

Om det nu förhåller sig så att man vill celebrera det faktum att man framlevt tio år i synd och förlustelser med en viss person så kan ett besök i Eslöv vara lämpligt.
På Skarhult slott pågår en mycket vacker och intressant utställning som heter Älskarinnor Den dolda kvinnomakten och älskarna.
Riktigt snygga scener, här en som finns i rummet som berättade om 1500-talet. Guiden gav exemplet Cecilia Vasa när det kom till kvinnor som gick sin egen väg. "Vadstenabullret" - var har det tagit vägen i dagens historieböcker?


1700-talet är ett trevligt och ekivokt århundrade. Linné föreläste kring Om sättet att tillhopa gå där kvinnornas lust viktades lika med männens. Maskeradbaler underlättade för utomäktenskapliga förbindelser. Det sägs till och med att Gustav III uppmanade damerna att ta med sina älskare istället för de trista äkta männen på fester och tillställningar.


Så här kunde det se ut dukat till fest. Hade man inget att tala om i minglet så kunde man ju alltid slänga ett getöga på pelargonerna i fönstret, ursäkta jag menar den uppstoppade svanen. Uppstoppade svanar är underskattade som fönsterdekoration - de behöver inte vattnas, fäller inte blad, kan lämnas utan tillsyn över semestern och är alltid räddningen om det blir så där pinsamt tyst. "Titta där, jag ser att du har valt att låta din uppstoppade svan släpa fötterna efter sig. Så originellt! Berätta! Hur kom du på det greppet?" Sen är ju snacket igång.


I ett vackert och mystiskt litet rum på slottet har man fokuserat på kärleksbrev. Något som inte tillhör den dagliga verksamheten nuförtiden. Synd.


 Här en översättning av ett brev från Napoleon till Joséphine. Det sägs att han tappade greppet (inte bara om kejsardömet) när han skilde sig från henne. Hon däremot verkade fortsätta att charma besökare bland rosorna på Malmaison.


Ja, som sagt, det är redan sagt. På typ 1100-talet.


Vår på väg

Ibland blir jag bara så där fånigt nöjd över att ha en naturtomt. Dagar som den här till exempel.