fredag 25 september 2015

Sara Danius Husmoderns död

Husmoderns död och andra texter är en suverän samling essäer och artiklar av Sara Danius. Det verkar inte finnas någon gräns för all den kunskap Danius besitter när det gäller litteratur i alla dess former och för litteraturvetenskapens därtill hörande teorier. Hon kastar sig utan att snudda vid marken från Bonniers kokbok till Thomas Mann vidare mot Virginia Woolf och Djuna Barnes (inspirerade omgående omläsning av båda författarna) för att sätta kurs mot ett kluster av texter om fotografiets mästare,mode och konstglas.
Det finns lärda människor som får sin omgivning att känna sig som illitterata, obildbara fån men så finns det sådana som Sara Danius som är så tydlig i sitt uttryck att det låter en stackars läsare få känna sig delaktig i tankegångarna. En fantastisk känsla av att förstå fast jag inte kommer att kunna besitta en bråkdel av hennes kunskaper om jag så lever till 100. Efter en läsning av hennes bok vill man veta mer och istället för att sitta med "alla svaren" så travar man iväg till biblioteket med en lång önskelista av nya böcker och verk som hon skapat en nyfikenhet för.

Bildresultat för sara danius husmoderns död

fredag 18 september 2015

Filmprojektet genom Brevnoveller

Nu ligger några filmklipp från adaptionsprojektet på Alma Löv ute. Det har varit en spännande upplevelse att följa manusarbetet och se hur någon annan tolkar min text. Den scen som i princip avslutar novellen har här fått fortsätta och växa ut till en egen liten berättelse. Så nu har jag fått vara med om två tolkningar/omarbetningar, den första var när jag vann Litteraturmagazinet/Brevnovellers tävling och skådespelaren Ruben Lopez spelade upp några scener ur de tävlande bidragen.


Den 3-7 juni 2015 genomförde Brevnoveller ett unikt projekt rum på konstmuseet Alma Löv i Värmland med adaption som tema.
I en kreativ workshop har scener ur åtta av Brevnovellers publicerade noveller adapterats till film av elever från Broby Grafiskas yrkeshögskola för manusförfattare. Syftet var att undersöka den kreativa processen med att ta litteratur till filmens medium.
Deltagarna fick först under ca 1 månads tid arbeta fram manus baserat på novellerna. På Alma löv fick de sedan ett intensivt dygn på sig att filma och klippa ihop korta nyckelscener. Till sin hjälp hade de författarna själva som givit feedback på deras manus, en regicoach, professionella skådespelare och teknisk assistans.

fredag 11 september 2015

Noveller i Lund

I helgen arrangeras en novellfestival i Lund för att belysa novellens ställning och betydelse inom litteraturen. Lite symtomatiskt kallas ett av seminarierna "Varför skriver du inte en roman istället?". En inte ovanlig fråga till novellister. Som om det skulle vara sämre kvalitet på en text av Alice Munro, Jonas Karlsson, Edith Pearlman eller Raymond Carver för att de väljer novellformatet.
Skaffa lite kulturkapital och livskvalitet - läs en novell!




måndag 7 september 2015

Kulturnyheterna och Sara Broos



I kväll sänds ett inslag med Sara Broos och filmmanusutbildningen i Värmland. Jag hade äran att få min text "Pizzaskäraren" uttagen tillsammans med andra noveller i ett samarbetsprojekt där novellerna arbetades om till filmmanus under våren. Det var en rolig upplevelse att ge feedback på det manus som min novell förvandlats till. Den förvandlingsresa som texten gjorde gav en ytterligare dimension för mig och en inblick i hur en av mina texter tolkades i andras ögon. Definitivt mersmak för liknande samarbete.

Sara Broos vill förändra svenskt filmberättande

Sara Broos föreläser i Sunne.
Sara Broos föreläser i Sunne. Foto: Linda Malm
Tekniken, regissörerna och skådespelarna finns men svensk film behöver bättre manus. Så har kritiken låtit under många år. Filmskaparen Sara Broos vill ändra på det. I de värmländska skogarna utanför Sunne driver hon manusutbildningen som har resan och förvirringen som metod.
Alma Lövs lada kanske låter som en plats präglad av värmländsk allmoge, men det är ingen vanlig lada. Alma Löv är en fiktiv gestalt och ett slags gäck med den personkult som till viss del råder i trakterna. Platsen ligger inte långt från Selma Lagerlöfs Mårbacka, och det var häromkring Gustaf Fröding strövtågade. Här finns en lång tradition av berättande.
Den stora röda ladan kallas också Paleis Pranjestraat och är ett konstprojekt med en mängd verksamheter. Tanken är att visa att även landsbygden kan vara en plats inte bara för det traditionella, utan också för det framåtblickande.
Här anordnas årligen en Fassbinderfestival, och i skogarna runtomkring står 16 paviljonger fyllda med samtida konst. I området samlas det värmländska avantgardet och här träffas för första gången de 16 nya elever som är antagna till Almas manusutbildning.

Platsens betydelse

Att det blev just här är ingen slump. Sara Broos, utbildningens konstnärliga ledare, tröttnade på filmvärldens slutna rum och Värmland är den ambulerande utbildningens första destination. Därefter väntar träffar i Göteborg, Stockholm, Köpenhamn, Berlin och kanske Zarajevo.
– Drivkraften till att jag startade upp den här utbildningen var att jag ofta kände mig väldigt liten i olika sammanhang, på olika utbildningar. Det var en institution som tog över och som individ liksom bara smälte man ihop och blev en del av en stor massa. Det fanns inte någon personlig, tydlig avsändare.
– Mitt favoritcitat är från en Leonard Cohen-sång. ”There is a crack in everything, that's how the light gets in”. Jag tänker mycket på det, i allt egentligen. Den där sprickan där ljuset kommer in. Det som inte är perfekt, inte är välpolerat. Det är också något med den här platsen. Det blåser in, det är lite skevt, allt är under ständig uppbyggnad, säger Sara Broos.

Nya berättelser

Många av de nya eleverna drivs av en lust att förändra den svenska filmbranschen.
– Jag är skådespelare och jag satt och väntade på bättre roller, bättre historier. Åren gick och jag kände att det blev inte riktigt så. Jag kände en saknad av andra kroppar och andra historier, andra människor, som väldigt sällan skildras på film, säger Sara Zommorodi.
Hon får medhåll från Arazo Arif.
– Jag tänker att svensk filmindustri inte är rättvis som den ser ut i dag och att det saknas konstnärlig frihet. Jag tänker att svensk film är väldigt styrd av rådande normer, säger hon.

Resan som metod

Från och med den här terminen har konstprojektet Alma Löv tagit över utbildningen från Sunne kommun. Det innebär att Sara Broos får större frihet att utveckla sin speciella metodik. Hon vill rikta blicken ännu mer utåt, bortom landets gränser.
– Jag älskar tåg, det långsamma sättet att resa på. Jag skulle vilja ta med en grupp manusförfattare och filmare på en tågresa genom Europa, med olika uppehåll längs vägen, och se vad som sker. Vad sker med det du skriver, hur kan du ta in allt det du upplever i ditt berättande? Sedan tror jag också på det här med förvirring. Att inte veta riktigt.

Den egna erfarenheten

Men lika viktig som blickens riktning utåt är dess riktning inåt. Sara Broos egna filmer är ofta djupt personliga. I ”För dig naken” berättar hon om gudfadern, konstnären Lars Lerin, och hans längtan efter kärlek. I sin nya film ”Reflektioner”, som har premiär 2016, utforskar hon relationen med sin mor. Att hitta den egna rösten är en del av det hon nu försöker lära ut.
Dev Karnal Fridén lockades att söka utbildningen för att han inspirerades av Sara Broos subjektiva berättarstil.
– Min farsa lämnade oss för ett tag sen och då ville jag göra en film om honom. Annars vill jag göra filmer som bränner och som berör på ett sätt som kanske inte visats förut. Att ge människor som inte har så mycket röster att själva att göra film, en plats att synas. Jag är uppvuxen i förorten till exempel. Det finns förortsskildringar som är fantastiska, men det finns också förortsskildringar som inte träffar riktigt. Då vet jag att det finns jobb kvar att göra, säger han.
Utbildningen pågår i ett år. Tidigare studenter är bland andra Alexandra Dahlström, Sara Villius och Milad Alami.
Se ett inslag från manusskolan i kvällens sändning av Kulturnyheterna klockan 18.13 i SVT1.
Publicerad:
Uppdaterad: