Slott i Loiredalen. Ja, om man kan slita sig från frukosten. Har hyrt in oss hos en genomtrevlig kille, David, som serverar egentillverkad yoghurt, hemlagad sylt, färskpressade fruktdrinkar, nygräddade pannkakor och en sockerkaka direkt från ugnen tillsammans med bröd från bybageriet.
Men vi skärpte till oss, lämnade frukostbordet och styrde kosan mot Chateau d'Amboise. Bortsett från att där har bott en okristligt massa franska kungligheter så är slottet mest känt för att vara Leonardo da Vincis gravplats.
Från utsidan ser gravplatsen/kapellet ut så här. La Chapelle Saint-Hubert hänger ut lite över stan och två våningar ner på gatuplan säljer man viner från regionen. Det betyder inget mer än att da Vinci är död och människor fortfarande dricker vin.
Konseljsalen. Här är kungens stol eller som vi idag skulle säga tevefåtölj. Det var från den här platsen (bland annat) som han höll i kontrollen.
Man har lyckats matcha vedkorgar och öppna spisar bra. Vedkorgen måste vara byggd på plats eller så är det jätten Trym som bär in veden. Jämför vedkorgen med storleken på de "normala" tegelstenarna i väggen.
Han som sitter uppe i hörnet och vaktar vedkorgen har i alla fall öron som matchar storleken på vedkorgen.
En lång balkong. Tillräckligt lång för att hänga folk 1560. Vilket man gjorde, 12 stycken, för att statuera exempel.
Några man inte har halshuggit är trädgårdsarbetarna. Så här snyggt har de fått till det på den ena sidan i alla fall. Frans I, Ludvig XI, Katarina av Medicis tio barn och några till hade det inte så oävet.
Förflyttning 400 meter bort, ja det är tätt mellan slotten (var går gränsen för ett slott?) här. Château du Clos Lucé heter det i alla fall. Vi kliver rakt in i Leonardo da Vincis sängkammare där han inte bara tillbringade sina sista år i livet utan också la sig ner och dog. Det är inte ofta som jag känner historiens vingslag men tro mig det gjorde jag nu.
En trappa ner i köket brukade Leonardo den samme sitta och värma sig vid spisen kalla vinterdagar. Här höll hans köksa till också och lagade hans favvomat, karln var tydligen vegetarian.
Gubben på tunnan har inte med saken att göra men jag tyckte han såg så nöjd och glad ut så han fick vara med ändå. För övrigt så var vi kvar i Leonardos lya.
Han var en påhittig rackare, Leonardo, här har han till exempel hittat på den första bilen utan att veta om det. Eller rättare sagt, omvärlden begrepp det inte och motorn var inte uppfunnen.
Ute i parken hittade Spöket Leonardoverk som hängde mellan träden och chillade.
Här har Spöket till exempel hittat "Dam med hermelin", ett annat verk av da Vinci som är ute och skogar.
Nästa anhalt var Chateau de Chenonceau, damernas slott från renässansen. Diane började här som kungens älskarinna, Katarina, kungens fru kastade ut Diane och flyttade in. Sen kom Louise som gifte sig med en Henrik (III) som dog och då flyttade hon hit för att sörja (målade sovrummet svart, värsta emon). En annan Louise tog rodret under upplysningen, på artonhundratalet blev det Marguerite och vid första världskriget Simone.
Slottet sträcker sig rakt ut i floden Cher och det var Henrik II:s älskarinna Diane de Poitiers som anlade (inte personligen) trädgårdarna runt om kring. När Henke dör så jagar hans fru och tillika drottning, Katarina av Medici bort Diane och tar över slottet. Katarina var nog lite tjurig över det där med älskarinnan.
Diane behövde i alla fall inte börja jobba i köket eller bli kaffeflicka men ett trevligt och ljust kök fanns där.
All historia utspelar sig inte under renässansen. Det här galleriet som går rakt över floden var sjuksal under första världskriget och under andra världskriget smugglades motståndmän över floden denna väg.
En sista glutt på trädgården innan vi knallar ner i vinkällaren för lite provsmakning.
Vinkällaren! Ja och vinprovning därtill. Det är inte mig det är fel på, det är kameran. Begriper inte att det suddar till sig ibland.
Så packade vi ihop för denna gången. Vad är väl en bal på slottet jämfört med en vinprovning i källaren?
