Mera slott! Men först en av Davids frukostar.
Chambord är ett riktigt skrytbygge.
Kunglig dröm enligt guiden. Kungligt slott var det i varje fall från början. Frans I, en av våra favvokungar, började bygga på det, troligtvis så var det gårdagens huvudperson Leonardo da Vinci som var inblandad i ritningarna. Mycket torn och tinnar.
Även insidan hade Leonardo da Vinci som grunddesigner. Bland annat ritade han en trappa där den som går upp och den som går ner inte ska behöva mötas. Lite overkill tycker jag eftersom huset har 440 rum. Hur stor risk eller för den delen chans är det att man springer omkull varandra i trappan då.
Nedan syns en byst av Molière som var på slottet och uppförde ett av sina teaterstycken. Dock inte Misantropen, eller som vi säger i slutna kretsar Missa tråden.
Så här ser snarkofagen ut för frun i huset.
Och så här sov Ludvig XIV (Solkungen) när han var på plats. En liten lönndörr till vänster leder in i ett mer "cosy" sovrum där han gick och hällade sig när han var trött på folk eller kände sig krasslig. För övrigt hann han inte mer än färdigställa Chambord förrän han kom på en ännu värre grej, Versailles.
Första Fransen (Frans I), ville först leda om Loirefloden för att den skulle rinna framför slottet. Han tänkte dock om och avledde ett mindre vattendrag, floden Cosson.
För att inte taket skulle upplevas så "takigt" anlades lite torn och tinnar så man skulle få känslan av att gå runt i en stad istället för på ett tak.
Salamandern var av någon outgrundlig anledning Frans I:s emblem och tag. Han lyckades klämma dit inte mindre än 800 stycken på slottet. (Vi köpte ett gott vin som hette "Salamandre".)
Adjö, adjö till detta mastodontslott och vidare till nästa.
En knapp halvtimme bort ligger Château de Cheverny. Slottet är kanske mest känt för att figurera i Tintinböckerna men då under namnet Moulinsart.
Vi kikade in på Tintin-utställningen.
Allt i naturlig storlek.
Pris för bästa biroll fick mannen till vänster.
En vacker trädgård hör till ett slott.
Ingen kapten Haddock inne i slottet men väl någon som väntar på att gå upp för altaret. Har tydligen väntat sen slutet av 1800-talet.
En harpa är var varje välutrustat hem ska ha, lika vanligt som hemmabiosystem.
Om pengarna till avbetalningen på harpan inte räcker så kan man sälja skrivbordsdekorationer för skrotpriset och klara sig fram till löneutbetalningen.
Yppiga tjejer var lika inne som harpor och tunga skrivbordshästar under 1800-talet.
Maison des Vines de Cheverny et Cour Cheverny hade öppet och låg precis utanför slottet. Där kunde man få prova viner från regionen.
Och det gjorde vi. Man gick helt enkelt runt bland "tornen" och fyllde på sitt glas. Till glaset fick man ett vinprotokoll så när avsmakningen var klar kunde man bara be personalen plocka fram de flaskor man vill köpa.
