måndag 29 juni 2015

Saint-Vaast-la-Hougue, Normandie

Småvägarna på Cotentin-halvön är trevliga och området påminner ganska mycket om kusten vid Bretagne. D14 utmed havet har flera bra ställen att stanna vid, särskilt om man packat med sig en flaska normandisk cider, en bit ost och ett stycke tarte normande (äppelkaka).
Om man inte vill ta med sig en picknick-korg så är det en bra idé att stanna till vid Saint-Vaast-la-Hougue och äta en bit mat på Les Fuchsias, namnet till trots så var det vid vårt besök mest rosorna som blommade. Maten var riktigt god och servicen bra.


Efter maten är det alltid skönt med lite sjöluft och det fanns det nere vid hamnen. Gott om både fritidsbåtar och fiskebåtar och vi fick se när stora nätsäckar med musslor levererades in för avlastning innan båtarna gick ut igen till musselbankarna.



Om man nu inte tycker att maten räckte till på restaurangen så är Gosselin ett alternativ för påfyllning av livets goda. En butik som rymmer allt från grytlappar till ostar till viner till egenhändigt producerade marmelader till téer till kaffe till charkuterier till parfymer till... you name it! Allt presenterat i en fantastisk miljö. Vinkällaren fick en att känna sig som förflyttad till en 30-tals gangsterfilm och jag hade inte blivit ett spår förvånad om Rita Hayworth dykt upp lite halvblarig och nynnat på en melodi medan hon laddade pistolen.







söndag 28 juni 2015

Honfleur, Normandie

Inte en resa utan konst. I Honfleur finns en samling med målningar som visar motiv från platsen. Honfleur var en populär ort för konstnärer under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Pissarro, Renoir och Cézanne är några av de konstnärer som vistades i staden. På museet finns verk av bland annat Frechon, Jongkind och Hombourg.

Vill man inte titta på konst kan man njuta av de gamla husen som är typiska för Normandie.


När man glott färdigt på husen, ätit goeglass eller crepes så kan man sitta och titta på folklivet kring hamnen. Fortfarande står här konstnärer och målar. Kvaliteten på konsten är inte av någon högre kvalitet men det är ett roligt inslag i gatubilden och ljuset och skiftningarna i vattnet är en utmaning för vilken målare som helst.


Ingen fransk sommarstad utan den obligatoriska karusellen. Något som appellerar till sagoböcker, Alice i Underlandet och det drömland som sommarlovsföljetongen på Sveriges Radio kunde skapa regniga dagar i juli.


Vägen utanför Honfleur som leder utmed kusten ner mot Luc-sur-mer är bitvis mer urskog än kustland. Vackert med träd som växer ut över vägarna. Ett tecken på att det inte är snötunga grenar här på vintern. För hade det varit snö så skulle grenarna knäckts och fallit ner över vägarna.






lördag 27 juni 2015

Midsommar i Geldrop

Det finns oändligt många sätt att fira midsommar. Ett är att hålla sig till sparris. Ett stopp i Bispingen där vi köpte ett kilo nyskördade och nyskalade sparris gav en hint om att det är säsong nu, till och med slutet på säsong.
I Holland avnjöt vi en delikat meny på De Zwaan där sparris än en gång spelade en huvudroll.


Fyra rätter, carpaccio med tryffelmajonäs, sparrissoppa, hummer på sparrisbädd med kräftsås och som avslutning jordgubbar och glass.


När vi berättade att vi var svenskar i förskingring på Sveriges informella nationaldag, midsommarafton, så ville krögaren trösta oss lite. Vi berättade nog med ganska stor entusiasm om matjessill och nypotatis och regnvåta snapsar för krögaren kom tillbaka med en uppsättning holländsk matjessill och proklamerade flaggdag. Snällare än snällt!


Två något överförfriskade damer vid bordet bredvid anslöt för att sjunga Sveriges lov. Den enas far var tydligen en ihärdig fågelskådare som varje år gjorde fågelskådarresor till den kalla nord. Sverige var helt enkelt fantastiskt utropade kvinnorna, deras entusiasm grundade sig till viss del i de två utdruckna vinflaskorna de hunnit med sen de kommit. Med stor iver lyckades en av damerna svinga en brödkorg under hävstångsliknande former så att de små briocherna de skulle ha till förrätten for som projektiler runt skallarna på oss. Men vi skulle inte frukta sa hon lugnande (om än något sluddrigt). Hon hade helt enkelt infört ett nytt kulturellt uttryck för att välkomna främlingar, oss till ära. Så, god mat, gott vin och underhållning, allt i ett, nästan som ett kinderägg.


tisdag 2 juni 2015

Pizzaskäraren och film

Glad, nyfiken och hedrad känner jag mig som har fått min novell "Pizzaskäraren" utvald för det filmmanusprojekt som Broby Grafiska yrkeshögskola genomför till helgen. Det är inte ovanligt att höra författare säga att deras texter är som deras barn. Nu ska den här ungen transformeras i Värmlandsskogarna och det känns verkligen som om texten har blivit myndig nog att stå på egna ben.
Den som vill läsa novellen kan hitta den på http://brevnoveller.se/ eller Adlibris eller Bokus
Brevnoveller ska bli film

Unikt adaptionsprojekt på Alma Löv



Den 3-7 juni 2015 äger en unikt projekt rum på konstmuseet Alma Löv i Värmland där åtta brevnoveller ska bli till film.
I en kreativ workshop ska elever från Broby Grafiskas yrkeshögskola för manusförfattare jobba med att göra om våra noveller till korta filmer.
Deltagarna får träffa författaren Klas Östergren, som själv gjorde om sin roman Gentlemen till filmmanus och Karin Fahlén, regissören till filmen Stockholm stories baserad på Jonas Karlssons novellsamling Det andra målet.
Under ett intensivt dygn kommer sedan eleverna att planera, filma och klippa ihop korta filmtolkningar av novellerna. Till sin hjälp har de författarna själva som ger feedback på deras manus, en regicoach, professionella skådespelare och teknisk assistans. Syftet är att undersöka den kreativa processen med att ta litteratur till film.
Filmklipp från workshopen kommer att läggas ut på brevnoveller.se före midsommar.
Noveller av: Jonas Karlsson, Sandra Beijer, Viktor Johansson, Pål Eggert, Mija Åhlander, Lars Berge, My Vingren och Birgitta Stenberg används i arbetet.
Projektet genomförs av Brevnoveller i samarrangemang med Broby Grafiskas manusförfattarutbildning och finansieras med startstöd från Kulturbryggan.