söndag 31 december 2017

GOTT NYTT ÅR 2018 - Det finns alltid ett imperium att störta!

För året som gått ska jag glädjas åt att jag fick några av mina texter publicerade i 





Under 2018 kommer jag att delta med texter i två antologier, något som jag verkligen ser fram emot.

För övrigt känner jag så här i decembermörkrets sista dag en längtan till ett skruffigt slott i Le Val utmed atlantkusten. Ett slott med en innehavare som nog inte hittade hela vägen hem efter Woodstockfestivalen men med en anda av motstånd som symboliseras av skulpturen som står bakom huset där stigen ner mot havet tar vid.


Mellan slott och hav, som gjort för att hitta Trubadix och Miraculix utmed stigen.




Kampen fortsätter, mot romarna eller andra överheter.
Och framför allt - vilket suveränt alternativ till en trädgårdstomte.


Skulle kunna tänka mig att hyra in mig här än en gång, långt från fungerande uppkopplingar men nära till musselbankar och tidvatten.




Till slut vill jag säga till er som bor i mitt hjärta
ETT GOTT NYTT 2018 med hjälp av förra årets favorithälsning, Mimikry.
...ingenting är lika viktigt, ingenting är värt nåt utan er.



lördag 30 december 2017

Polemik - På lediga stunder reser jag i krig

1918 tog första världskriget slut. 
Efter drygt två årtionden började det andra världskriget 1939.
Jag reste en sommar ner genom Europa och mötte dessa unga människor
"Known to God"

Texten finns på Polemik.nu




onsdag 20 december 2017

KLASS och poeter.se lagom till jul så tar vi Manhattan och Berlin

God Jul som fan!!!
De tre vise männen drog till Betlehem.
Jag låter tre vassa brudar sjunga mig till Manhattan och Berlin.
För jag är glad.


Firar med Writers Tears när jag får något antaget och publicerat.


En novell i KLASS!


Med eminent bild av Erling Öhrnell.


I gott sällskap.

Extra överraskning samma dag.
Kommer att få en text publicerad i poeter.se årets antologi.  


Och en repris på mina tre smarta tjejer med kaststjärna,
årets alternativ till de där vise männen.


För övrigt måste Iggy vara med, annars blir det ingen riktig jul.


fredag 15 december 2017

KLASS nummer 4 2017

Väldigt stolt över att få min text publicerad i KLASS, stolt att få figurera i ett sammanhang där så bra författare finns representerade.


Så, då börjar detta händelserika år lida mot sitt slut och KLASS sista nummer för året har precis lämnat tryckpressarna.
I nr 4-2017 reser vi med lastbilschaffis och författare David Ericsson ner på kontinenten. Under resan samtalar vi om bland annat vägbibliotek och hur man kombinerar chaufförsjobb och romanskrivande. Vi träffar även poeten och förskolläraren Anamarija Todorov i Bro och pratar bland annat om att skriva på sitt nya språk. En solig höstdag tillbringar vi tillsammans med färgstarka författaren och konstnären Doris Dahlin, aktuell med två nya böcker. Pratar bland annat om kampen, vad den kostat och hur det skulle sett ut utan den. Ni får också träffa Mats Hansson, en av föreningen Arbetarskrivares medlemmar. Han är litteraturvetaren som sedan en tragedi i livet återupptog skrivandet.
I numrets Utblick får vi genom John Swedenmark, uppleva en av Islands mest populära poeter och låtskrivare Bubbi Morthens och läsa några av hans texter. I numrets Essä dyker Rasmus Landström ner i diskussionen om högt och lågt med hjälp av närstudier i Maria Sandels till synes enkla språk. Erling Öhrnell reflekterar över några målningar av konstnären Vera Nilsson. Bernt-Olov Andersson tar oss med i poeten Stig Sjödins fortspår och berättar bland annat om hur han banade ny väg för arbetarlitteraturen.
Vi pratar också med gruppen runt två nystartade humortidskrifter, Halvfart och Ögonlögner, trubaduren Fred Lane bjuder oss på en Gruvkarlsvisa från Norberg, Lena Kallenberg ger oss ett utdrag av sin nya roman ”Min mamma hade många inneboende” och vi publicerar en nyskriven novell av Mija Åhlander. Till det får ni ett uppslag med poesi och fotografi av fotografen och poeten Jörgen Nahm och vi rapporterar från två aktuella uppsättningar Arbetarteater. Sist men inte minst skriver Susanna Alakoski Sista ordet.
I detta nummer recenserar vi också:
Dagsedlar av Stig Dagerman
Sånt händer inte här av Sinclair Lewis
Nyutgåva Slamfarmen av Torgny Karnstedt
Verandarevolutionären av Kjell Eriksson
Nya Norrland av Mats Jonsson
En snickares dagbok av Ola Thorstensen
Dödskallegänget av Joel Hirsch

torsdag 7 december 2017

Små förlag och litteratur i Stockholm

Skumtomtesuddig interiörsbild av Gamla Stans bokhandel.
Gick därifrån med Jesper Rönndahl i en liten påse.


Fortsatte till huset som innehåller Weylers, Atlantis och Sekwa.
Gingarderoben har jag hållit ögonen på ett tag nu och lagom till jul så blir det gin istället för glögg.



Knackade på dörren till det här förlaget och fick både pepparkakor i magen och böcker i påsen.
En av författarna var på plats.



Marie-Louise Marc signerade sin Bettys värld och jag lämnade kvar en Pizzaskäraren för henne att läsa.



SEKWA - ett av mina absoluta favoritförlag som ger ut fransk litteratur i fina översättningar (med lillasyster engelsklitterära ETTA).
Möts av "kryddhyllan".


En arbetsplats som jag bara kan drömma om men vilken dröm!


Fortsatt SEKWA och till böckerna blev man bjuden på ett glas vin.
Gott efter sega tomtegubbar.


Om jag köpte några böcker? Haha, det finns inte bildutrymme nog men de här två tänker jag börja med.




söndag 3 december 2017

Kent Wisti ställer ut i Älmhult

Wisti har nog gjort sig känd först och främst som satiriker men hans konst är av ett sällsamt slag som bör beskådas.
Nu kan man göra det i Älmhult.
Ljuset i den här tavlan är fantastiskt.


Gillar stuket på hänget.


Minimotiv men så skickligt.


Finns annan rödhet än julröd.



Läs sjukt bra satir!

lördag 2 december 2017

Vad passar väl bättre i en konsthall som ligger i bibliotekets byggnad än en utställning om ORDSAKER?

Magnus Lönn - genialt!


Böcker - grunden att stå på.


Skrivandet behövs för att sopa rent.


Gå dit och närläs!


Kunskapens äpple är inte mycket utan en skrivande penna.


Allt kan bli skrift - allt kan ha ett budskap.


torsdag 30 november 2017

Svartvit utan text 7/7

Antog utmaningen - ett svartvitt foto om dagen under en vecka.
Inga människor, ingen text.
Vart tar det vägen nu?








onsdag 29 november 2017

Dikt - poetik, position - en eller flera





DET RENT FYSISKA BERÄTTARPERSPEKTIVET
1
Underifrån – det kommer från jorden, sipprar trögt ur kärrens gyttjevatten och klafsande mossor, ligger kvällsvarmt på en äng, tränger sig upp ur sjöbottnar, uttorkade bäckfåror, plöjda fåror, sprickor i asfalten, ur frostsprängda berg.

2
I ögonhöjd – det kommer från ljusa björkstammar, gungande äppelgrenar, stengärdsgårdar, vägkantens buskar, vassen vid sjön, ur väggarna i viskande hus, från broräckena över ån, som en vind ur djupa skogen och i ögat hos ett vaksamt rådjur.

3
Ovanifrån – det kommer från trädkronorna, från fallande regn och strålande sol, med molnen på himlen, från husens tak och med fåglarnas flykt, med stigande fyrverkeri och dalande ballonger, med attackflygplanens överljudsbang och med ljuset från stjärnor och måne.

4
Inifrån – ett drömmande jag.


söndag 26 november 2017

Håll Tjeften

Till er som i dessa dagar höjer rösten och gnäller om att jämställdhet och jämlikhet "ändå väl ha gått lite för långt, lite skillnad måste det ju vara på folk hur skulle det annars se ut blabla..."
Till er vill jag säga:

I Ljungby hembygdspark står den här stugan som ett historiskt pittoreskt och kulturellt inslag.
1922 föddes min far i stugan, jordstampat golv och öppen eldstad - 
shabby chic för farfar och farmor.

95 år sedan alltså.
Inte längre.


För att pappa inte skulle tro att han på något vis var lämnad åt sitt öde (ironi om nu någon inbillar sig något annat) så fick han ett ord på vägen av svenska kyrkan som trampade fram hand i hand med den världsliga makten.
Vid konfirmationen skänktes en bibel - vad mer kan man önska sig när man ska ut i samhället och arbeta för sitt uppehälle, för kung och fosterland.
"Se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände" har prästen valt som ledord. Och det var ju snällt men inte speciellt användbart.
Inte var det lika lön, lika rättigheter eller gratis utbildning åt alla som han menade.
Märk väl - min far var inte på något vis en ovanlighet eller ett undantag. Alla de andra fattigungarna fanns också, det är bara det att deras barndomshem inte sparats i någon hembygdspark.


Så till er som tycker att det var bättre förr, att vi ska värna gamla traditionerna, att det är bra med skillnader i samhället för det gör att människor "anstränger sig lite", till er säger jag som Elis Eriksson
"Håll Tjeften!"
Och ja, när ni ändå är igång så skaffa lite bildning om konstnären och hans envisa motstånd mot förtryck i alla former

Elis Ernst Eriksson
Elis Eriksson



torsdag 23 november 2017

Adieu Paris med böcker och längtan tillbaks

Inget Paris utan ett litet besök på en av världens bästa bokhandlar
Shakespeare and Company


Trappen upp till övervåningen där man kan sitta hur länge som helst och läsa.


Sylvia Beach - hedersdam som knöt ihop alla möjliga konstnärer och författare i Paris 
under mellankrigstiden.


Böckerna man köper får sin klassiska stämpel.





Ut över broarna igen.
Ibland är Paris en sådan drama-queen - älskar denna stad.


Myspys från Paris belle epoque så här i novembermörkret i väntan på nästa resa.