torsdag 30 november 2017

Svartvit utan text 7/7

Antog utmaningen - ett svartvitt foto om dagen under en vecka.
Inga människor, ingen text.
Vart tar det vägen nu?








onsdag 29 november 2017

Dikt - poetik, position - en eller flera





DET RENT FYSISKA BERÄTTARPERSPEKTIVET
1
Underifrån – det kommer från jorden, sipprar trögt ur kärrens gyttjevatten och klafsande mossor, ligger kvällsvarmt på en äng, tränger sig upp ur sjöbottnar, uttorkade bäckfåror, plöjda fåror, sprickor i asfalten, ur frostsprängda berg.

2
I ögonhöjd – det kommer från ljusa björkstammar, gungande äppelgrenar, stengärdsgårdar, vägkantens buskar, vassen vid sjön, ur väggarna i viskande hus, från broräckena över ån, som en vind ur djupa skogen och i ögat hos ett vaksamt rådjur.

3
Ovanifrån – det kommer från trädkronorna, från fallande regn och strålande sol, med molnen på himlen, från husens tak och med fåglarnas flykt, med stigande fyrverkeri och dalande ballonger, med attackflygplanens överljudsbang och med ljuset från stjärnor och måne.

4
Inifrån – ett drömmande jag.


söndag 26 november 2017

Håll Tjeften

Till er som i dessa dagar höjer rösten och gnäller om att jämställdhet och jämlikhet "ändå väl ha gått lite för långt, lite skillnad måste det ju vara på folk hur skulle det annars se ut blabla..."
Till er vill jag säga:

I Ljungby hembygdspark står den här stugan som ett historiskt pittoreskt och kulturellt inslag.
1922 föddes min far i stugan, jordstampat golv och öppen eldstad - 
shabby chic för farfar och farmor.

95 år sedan alltså.
Inte längre.


För att pappa inte skulle tro att han på något vis var lämnad åt sitt öde (ironi om nu någon inbillar sig något annat) så fick han ett ord på vägen av svenska kyrkan som trampade fram hand i hand med den världsliga makten.
Vid konfirmationen skänktes en bibel - vad mer kan man önska sig när man ska ut i samhället och arbeta för sitt uppehälle, för kung och fosterland.
"Se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände" har prästen valt som ledord. Och det var ju snällt men inte speciellt användbart.
Inte var det lika lön, lika rättigheter eller gratis utbildning åt alla som han menade.
Märk väl - min far var inte på något vis en ovanlighet eller ett undantag. Alla de andra fattigungarna fanns också, det är bara det att deras barndomshem inte sparats i någon hembygdspark.


Så till er som tycker att det var bättre förr, att vi ska värna gamla traditionerna, att det är bra med skillnader i samhället för det gör att människor "anstränger sig lite", till er säger jag som Elis Eriksson
"Håll Tjeften!"
Och ja, när ni ändå är igång så skaffa lite bildning om konstnären och hans envisa motstånd mot förtryck i alla former

Elis Ernst Eriksson
Elis Eriksson



torsdag 23 november 2017

Adieu Paris med böcker och längtan tillbaks

Inget Paris utan ett litet besök på en av världens bästa bokhandlar
Shakespeare and Company


Trappen upp till övervåningen där man kan sitta hur länge som helst och läsa.


Sylvia Beach - hedersdam som knöt ihop alla möjliga konstnärer och författare i Paris 
under mellankrigstiden.


Böckerna man köper får sin klassiska stämpel.





Ut över broarna igen.
Ibland är Paris en sådan drama-queen - älskar denna stad.


Myspys från Paris belle epoque så här i novembermörkret i väntan på nästa resa.




onsdag 22 november 2017

Petit Palais Pastels

När jag var liten så blev man erbjuden kladdiga oljekritor för att prova på andra tekniker i skolämnet "teckning".
Utställningen på Petit Palais under temat "Pastels" har ingenting att göra med de pappersomslutna stumpar som kletade av sig och suddade ut konturerna på pappret om man råkade lägga handen på.
Den här utställningen är, oavsett motiv, en karta av fantastiska arbeten.
Rosa och rosetter är kanske inte PK i de dagar vi lever, eller också så är det så rosarosettigt att det blir det.
Portrait de Mademoiselle Ehrler av Léon Riesener


En vinterdag vid Seine där man kan känna lukten av snö och koleldade hus bara genom att titta på tavlan.
Inte så mycket rosa men helt fantastisk pastell.
Le Soir; Paris sous la neige (1892) av Iwill


En bild från förra sekelskiftet, midinettes var sömmerskor/butiksbiträden, här tydligen på väg hem från jobbet. "Girls just want to have fun"
La Sortie des Midinettes (1907) Théophile-Alexandre Steinlen.


Detalj ur Berthe Morisots Dans le parc.
En av de stora impressionistiska konstnärerna.


Som att kika in genom ett fönster med den här ramen. Paul Gauguin är skaparen av verket 
Le Sculpteur Aubé et son fils, Émile


Margot Lux avec un large chapeau
Mary Cassatt från 1902.
Vem hade inte velat kunnat måla så här med de där oljekritorna?


Kvinnliga konstnärer använde sig av de motiv och modeller som de hade närmast till hands, männen hade en annan valfrihet (och ofta en kvinna som skötte markservicen). Det resultat vi ser idag är fantastiskt, flickorna som porträtterats här är outstanding.
Mary Eristoff-Kazak
Portrait de Lily Pavlovsky enfant (1898)


Detalj ur Portrait de Lise et Antoine Mayer
Lucien Lévy-Dhurmer


Grand Finale på utställningen - ännu en pastell av 
Lucien Lévy-Dhurmer
här med ett fyrverkeri över Venedig.


torsdag 16 november 2017

Valnöten i Prag - essä

Min essä om Prag och hur jag fick den valnöt som ligger på mitt skrivbord ligger nu ute på tidskriften




tisdag 14 november 2017

Paris och minne av lingonmos - dikt


FINNAS TILLBAKA

Jag har fyra dygn i Paris
och bilden följer mig

Jag sitter på kaféer och museer
och bilden följer mig

Det går bra, den passar in
Bilden av den stängda jordkällaren

Inuti öppnas dörren och där finns
potatisbingen, höganäskrukor med lingonmos
mat som lotsar genom vinter
mat för dagen

Decemberljuset som ögonen stretar med
Blötkalla lovikkavantar vill inte gå hem
Vill bygga snölyktor

Jag sitter på ett kafé i Paris

Med potatis och lingonmos inuti

måndag 13 november 2017

Saint Chapelle i Paris

Sainte-Chapelle byggdes i mitten av 1200-talet och består av två våningar.
Bottenvåningen var det kapell som tjänstefolket fick använda.
Men för att vara downstairs för tjänstehjon så är det hyggligt högt i tak.




  
Övervåningen, det kapell som var avsett för kung, drottning och adel är om möjligt än praktfullare. Den stora skillnaden är de målade fönstren som mirakulöst klarat sig genom revolutioner och krig. Under franska revolutionen användes kapellet som kontor.


Lite damm har det samlats på kjortel och i skägget.
Femton fönster med motiv som avbildar olika bibliska scener tillsammans med snidade träskulpturer av apostlarna.


Det behövs några besökare längst ner i bild för att förstå proportionerna och takhöjden.


Till och med golvet är fullt av dekorationer och symboler från höggotiken.


Ja, och så var det ju det här med han Jesus, den himmelska makten. Kungen och drottningen i Frankrike var ju så illa tvungna att ge lite cred till honom också.


 Tillbaka på bottenvåningen igen och man kan få chans att kika in i utrymmen som inte är helt restaurerade.
Idag är kapellet en välkänd men också väl dold juvel i stadsbyggnationen.
Omkring sig har det hela justitiepalatset som i sig är en historisk plats där bland annat rättegången mot Marie Antoinette hölls.


söndag 12 november 2017

Petit Palais - Paris och Anders Zorn

Anders Zorn drar stor publik i Paris för tillfället.
I utställningen som visas på Petit Palais är det tydligt vad som intresserar.
Roligt att som svensk smyglyssna även om min franska är ytterst begränsad så är fransmännen hjälpsamma med språket eftersom de använder kropp och mimik som får mig att förstå innebörden av vad de säger.

Den här akvarellen målade Zorn som tjugoåring 1880.
Här presenteras målningen som En deuil (I sorg).


Den svenska naturen, vattnet och skogen, verkade fånga besökarna. Mitt tjuvlyssnande berättade något om ljus och dagrar medan jag tänkte på hur en svensk skogsbonde antagligen hade funderat på vilka träd som skulle fällas och hur det skulle gallras för att växa bättre.
Colline Boisée 1885 akvarell.


Svensk natur och vackra modeller. Zorn i ett nötskal. Ytterligare akvareller.


Man lägger nästan inte märke till flickan uppe till vänster vid en första anblick.
Här en detalj ur målningen ovan.


Om parisarna tyckte om skogen så var det ingenting jämfört med de "Ohhh!" och "Ahhh!" jag hörde framför motiven som avbildade vatten. Mästerliga in i minsta detalj.


Mer vatten, denna gång Dalarö och Emma Zorn som modell från 1886.



Detalj ur Les Demoiselles Schwartz dessinant 1889.



La Dame á la cigarette från 1892. Den moderna kvinnan, den nya tiden, la belle epoque.



Och så till slut så fick parisarna en bild av den svenska lördagsfyllan. På franska heter den Le Marché de Mora (1892), detalj.

fredag 10 november 2017

Paris - Musée de l'Orangerie

Favorit i repris men också nya utställningar.
Monets näckrosor tar aldrig slut - denna evighetsåtta av målningar.





En trappa ner hänger bland annat Renoirs pianospelande flickor.


Den här kan jag glo på länge. Hur målar man en vit bordsduk? Ja, inte vit i alla fall.


Matisse "Odalisque à la culotte rouge" heter den här. Man kan också kalla den "Nu är det jävlar i min låda färdigstädat inför helgen"


Modigliani - med sina långa halsar och märkliga ögon. 
Se filmen om honom Modigliani från 2003 - förtvivlat bra konst av en förtvivlad människa.


Här sitter Coco Chanel och hänger på en målning av Marie Laurencin.


Bredvid den fasta utställningen visas olika temporära - denna gång en kallad för
"Dada Africa" som handlade om de influenser som dadaisterna hämtade upp från utomeuropeisk konst och kultur.
Picasso var i högsta grand inspirerad.


Porträtt föreställande Tristan Tzara, en av grundarna till dadaismen.


Masker och konst från Asien och Afrika som inspirerade dadaisterna.


 Scenkläder uppsydda efter skisserna som skymtar i bakgrunden.


Tre dadaistiska spratteldockor - två dansande och en som säckat ihop.