söndag 19 september 2021

HALLANDS KONSTMUSEUM

 Så börjar livet återgå till något som kan kallas normalläge.
Konstvernissage tillsammans med andra konstupplevelser i Halmstad
satte färg och form på helgen.

"Vill ha" bjöd på flärd och skönhetslängtor.
Tänk att få ha en uppsättning hattnålar bara sådär,
som vilken normalitet som helst.


Eller för den delen ett gäng hattar.
"Vilken ska du ha, påskkycklingen eller Braveheartmössan?"
"Whatever. Så länge det inte är en foliehatt."


Finaste specialutställningen med Märta Måås-Fjetterströms arbeten.
"Ljungby horn och pipa" från 1904.



Men, hur söt är inte den här vindtyriga hjorten tillsammans med göken i granens topp.
Av Eric Jacob Romberg.
Ingår i avdelningen/utställningen
"Gränsland".



Så gör också Julia Bondessons "Clash" från 2017


Det här broderade verket blev jag svårt förtjust i.
Sassa Buregrens "Den vita jorden" 2013
litterärt broderi baserat på Lotta Lotass roman med samma namn.



En snarkofag som går att bada i.
Nina Bondessons "La Lingva" från 1993.


"Party on my bed", Naomi Okubo, 2016.


Från tiden när telefonkort var High-Tech
och de som var i framkant hade sina egna personliga bilder.
"Är jag mer lycklig än rik?"
Relevant fråga för vilket telefonsamtal som helst.


Lite fikasugen?


Glad åt att få titta på Mona Johanssons konst
"Östra långgatan 22-24 Varberg"


"Torkselstorp Fjärås, sommarateljé 1958-59"


Konst så och på golvet där näsan pudras.
Vill ha-kakel kallar jag det.
Behöver alla kakelplattor där det står "YES" i mitt liv.






söndag 5 september 2021

SKRIVYTA SYD UPPSTARTSVECKA PÅ HEDLANDETS RESIDENS

Första träffen IRL för oss deltagare i Skrivyta Syd.
Packade kudde, täcke, 100 000 ord råmanus och styrde söderut.

Hedlandets residens ligger invid gamla stationen Torna Hällestad. Inget stationshus kvar men Oscar II glömde kvar invigningsflaggan så den stretar på (eller, kanske han aldrig fick ha en egen flagga att vifta med, stackarn), oavsett...



... huset hade en gång varit sommarvistelse för anställda vid SJ. Gjorde att jag första natten drömde om järnvägen och det blev en dikt.


Vi hade eget rum med skrivyta men måltider och diskussioner ägde rum här, en generös plats där jag också hittade mitt favorithäng för genomläsningar.


Huset låg inbäddat i en bokskog, så det här var vad som mötte mig om morgnarna.


Superfina slingor att vandra, på egen hand eller i sällskap med skrivarsjälar.
Utsikt som jag inte vill vara utan men också...


...möjlighet att göra en närläsning av naturen.


Sen blir en ju helt varm i hjärtat när det sitter en läsande flicka i ett av träden.
Går det att önska något bättre som inspiration för en författare?



För varje bra text som mejslas fram finns tio som åker i skräpkorgen. Sen finns det de där älsklingarna som inte passar in i någon text men som gärna får användas.
Här är lådan för sånt.


Fick bästa hjälpen av "min" manuscoach Lina Wolff. Ett långt och innerligt samtal om texten jag skickat in men också om skrivandets villkor.
Manuscoacherna hade fått som uppgift att välja ut några rader ur den text de läst och Lina hade valt det här stycket från mitt arbete.
Ska fästa den vid skrivbordet för att påminna mig om att varje text är ett ord i taget och att bilderna och berättelserna jag har i huvudet förtjänar att komma sig ner på en bit papper.

Så ajö, ajö, trollskogen. På återseende.