söndag 30 december 2018

GOTT NYTT ÅR TILL ALLA MINA ÄLSKLINGAR HÄR OCH I FÖRSKINGRING

Önskar er alla ett Gott Nytt 2019!
Gräver mig ner i skivbackarna och
tonar ut 2018 med en vinylstund och Gasolin' med Kim Larsen på allra käraste vis och önskar det bästa till mig och mina vänner.


Oändligt glad över de här tuffa brudarna som lär mig nya saker varje gång vi träffas.



Låter Iggy Pop följa med in i det nya året som musa och inspiration.


Fick en sådan fantastisk resa litterärt tack vare den här antologin, den gjorde 2018 till ett skrivår med guldkant och ett hjärta - alltid rätt, alltid rött.



Väntar på första vårtecknet och skickar med en dikt till er...


En läsupplevelse från 2018 som stannar kvar.
Skål på er alla!

söndag 16 december 2018

Antologin och KLASS

Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar
utses av Ulrika Milles till årets bästa bok i DN Kultur.
Kritikerna listar tre böcker var och hon sätter antologin som nummer 1
med kommentaren att den bör ligga på samma plats som telefonkatalogen
låg en gång i tiden.
Central alltså.


Nytt nummer ute av KLASS, Föreningen Arbetarskrivares tidning.
Prenumerera!


Fick med en dikt - stolthet bär det med sig att få finnas i samma tidskrift som bjuder på texter om Sven Wernström och Sara Lidman.


Önskar er alla en GOD JUL med hjälp av Nils Ferlin-tomten som är mager om bena men ack så kär.


Ja, och så får jag väl försöka leva upp till någon förschkräcklig schablonbild av vad det är att skriva.
Firar året som gått och vad jag åstadkommit med penna och papper (och den där datorn så klart).






tisdag 4 december 2018

Sagobygden och UNESCO


De här sagoskåpen finns att hitta runt om i sagobygden. Där kan besökare (eller vi som bor mitt i) läsa om platsen och de berättelser och sagor som finns just där.


Andrés stuga ligger nästgårds för barnbarnen och en utflykt dit med fikakorg och lite berättelser från förr är alltid spännande.


Och vem vet, om man sätter skorna på fel fot, drar in doften av bondsyren, lyssnar noga och spejar in i skogen så vette rackarn om det inte går att få syn på ett troll eller oknytt.


Så roligt att få bo och leva i skogarna, bland sjöarna och moarna, röra sig kring jättestenar, lingonris, stenrösen och enebuskar.
Veta att detta är av vikt för ett globalt kulturarv.
Se filmen som fick sagobygden hela vägen till UNESCO och dess "Register of Good Safeguarding"


Besök också Sagomuseet i Ljungby.
Om man inte alla redan har turen att vara ett barn så blir man ett.
Utklädningslådan förvandlar dig till både enhörning och kung.

Visst blir man lite vildare i turkos man och silverhorn.


































Eller majestätisk i guld, sammet och hermelin.
Sen var det ju det här med vilda grisar - både innanför museets väggar och därute i skogen.
Visst får alla barn vara medberättare i sagorna - superduktiga guider och berättare på sagomuseet.


 Ålning medelst hasning genom hela lindormen i väntan på nästa års berättarfestival.



måndag 26 november 2018

Kronobergs bokmässa 2018

Runt 150 utställare på årets bokmässa i Växjö.
Och många, många fler besökare den här novemberlördagen.


Välfyllt program under hela dagen med författare som läste ur sina böcker och samtalade om sitt skrivande.
Det gick att se på publikströmningen när det var dags för nya uppträden.
Jens Liljestrand och Tomas Bannerhed var två som drog stora lyssnarskaror.


Antologin, Arbetarskrivares tidning KLASS och min novell "Pizzaskäraren" fanns till beskådande och jag fick dela ut en hel del "flärpar" med information om Föreningen Arbetarskrivare. Hade också med mig exemplar av antologin "Fotavtryck" från poeter.se.


Tre av böckerna köpte Växjö bibliotek in, roligt att få vara representerad med både noveller och lyrik. En riktigt snygg gest också, att köpa från utställarna. Hade säkert uppskattats av Moa.




söndag 11 november 2018

Schloss Schoenbrunn

Slottet Schönbrunn med sin omgivande park och trädgård är upptaget på UNESCOs världslista. Vackert, pampigt och tidstypiskt ligger det där, ett par kilometer utanför Wien. En gång sommartillhåll för de kejserliga.
När jag besöker det i månadskiftet oktober/november 2018 hade jag gett ganska mycket för en tidskapsel som tagit mig hundra år tillbaka i tiden.
Tänk att ha fått vara där och se hur de sista dagarna av första världskriget upplevts innanför slottets väggar.


Nu får jag nöja mig med att fotografera och promenera i trädgården och parkerna.
En guidning i slottet ingår men där råder strängt fotoförbud. Inte för att det här slottet har så mycket mer att visa än andra (Versailles till exempel låter besökarna fota så mycket hen vill). Här handlar det nog mest om att jag och andra besökare ska lockas att köpa de erbarmligt tråkiga fotoböckerna som säljs vid utgången.
Jag nöjde mig med att titta - i den här världen verkade 1900-talet väldigt tillbakadraget.
Nästan allt krut läggs på Maria Theresia (Marie Antoinettes mamma) Franz Joseph och kejsarinnan Elisabeth (Sisi)
Världskrigen är i sann bemärkelse nedtonade.


Jag backar tillbaka i historien från det stela och trista slutet av 1800-talet och föreställer mig istället en ung Wolfgang Amadeus Mozart som 1761 ränner runt i slottsträdgården efter sin första spelning som tydligen skedde här när han var bara fem år gammal.



Orangeriet hade gått i vinterdvala för säsongen och härbärgerade alla de växter som till våren ska ställas ut i trädgården. Ännu ett exempel på hur Versailles inspirerat och påverkat byggnadskonsten. 



Typiskt 1700-tal med "naturliga" parker och inslag av grekisk- och romerskinspirerad utsmyckning i form av urnor, tempel och ruiner.
Spännande inslag tycker jag då idéerna måste ha sprungit ur någon helt opraktisk hjärna.
"Urnor?"
"Ja, urnor."
"Ska du ha i dom Nalle Puh?"
"Honing?"
"Svårt att få av locket."
"Tänkte inte på det Ior."
"Nä, ingen tänker längre. Det är det som kallas upplysning."


"Men ett tempel då?"
"Ska du ha det till? Inga andra gudar och så vidare."
"Cykelställ. Vänta bara får du se. I framtiden vill folk ställa sina cyklar under tak."


Arga snickaren syntes inte men han hördes.
Något för den händige, rätt av från antiken via 1700-talet.
Shabby chic version 4.0



Belöningen
Gloriette - uterum från 1775, numera kafé för oss dödliga.


Bakelser kan de i alla fall.
Himmelska och värda vandringen.


På vägen ner passerade vi Palmhuset som bjöd på lite halloween. 




lördag 3 november 2018

Dricka kaffe i Wien och häpna

Dorotheum är minst av allt ett café. I huset ryms flera våningar av konst, smycken, antikviteter och dyra grunkor.
Kaffet är supergott och bakelserna går inte av för hackor de heller.


Om man inte vill nöja sig med en fika så kan man köpa den här skrivande mannen för knappt några pengar alls, 800 Euro.


Vill man istället ha en pajsare som tallar på pianisten stående på hallbyrån så blir det något dyrare, 3 588 Euro.


Porslinsfigurer kan ju vara lite känsliga för större fester och jordbävningar och om man har ett mer compact living så är de här jamarna något.


Eller en drinkare till groda.


Fler små och dyra bronskatter.



Här en grodorkester i storlek motsvarande en karta p-piller.
10 000 SEK med dagens kurs.


I fiskartagen, spöet inte fullt tändsticksstort.


Stefansdomen och Peterskirche Wien

Stefansdomens tak återställdes efter andra världskriget och ståtar därmed med årtalet 1950 men de äldsta bevarade delarna är från 1200-talet.
Taket består av nära 250 000 kakelplattor - något för den händige badrumsinspiratören.


Det gotiska är genomgående och pelarna som bär upp har 77 skulpturer (1400-tal), milda i färgerna av århundranden.


Byggmästare Pilgrams självporträtt finns på två ställen, här kikar han ut över sitt arbete vid predikstolen. Smygreklam.


Gillar trappan till vänster. Som gjord för Black Adder att ramla nerför.


Nöjd att jag var här när solljuset strilade in som vackrast.




Peterskirche är långt ifrån gotisk - här är det helt barockt med blingbling och svulstiga figurer.
Kyrkan benämns som ett psykedeliskt påskägg i en beskrivning.


Religiösa gubbar som ramlar utanför ramen.


Himmelskt väder, åtminstone pigga skyar som drar förbi ovanför huvudet, typiskt barockväder.


Och när storfiskarn talar om hur stora fiskar han tar....