söndag 22 februari 2015

Bruno K Öijer i Halmstad

Snöslask och februarimörker, en timmes försening och ändring av salong. Spelar det någon roll? Nej, inte alls. Två timmars magi, poesi som är på riktigt med livet som insats utan all sorts trams. Spelar det någon roll? Ja, det spelar roll. Har du en gång varit där så finns det ingen återvändo. Tack och lov.
Pocketen "Samlade dikter" har jag läst sönder några omgångar av. Ett exemplar blev kvar i Edinburgh, ett annat i Paris. Jag tänker på dem ibland, tänker på hur de ligger kvar där i ett rum som jag en gång vistats i, hur de lockar till sig andra läsare som inte kan ett ord svenska men som genom ett trolleritrix sugs in i sidorna och plötsligt rör sig bland nattöppna caféer, järnvägar och svarta lok, förälskade grässtrån, regn mot rutor, röda och gula löv, älvor bakom gröna skrivbord, städer som försvinner i backspeglar, bokstävers silverträd och vargars sång.
Jag kan inte ens längre tända kakelugnen utan att tänka på en liknande vit som såg allt, som såg en sjuårig pojke.
Efter en sådan kväll som i Halmstad så faller det sig naturligt, just så som en av dikterna heter som vi fick höra.
FALLER SEJ NATURLIGT
det är sant
att jag bara litat på människor
som vet vad fattigdom är
rika intresserar mej inte
jag är glad att slippa ha dom i min närhet
och det här är ingenting jag tänker på
det faller sej bara naturligt
lika naturligt som att sitta uppe om natten
och bryta arm med mörkret
lika naturligt
som att du en råkall morgon
driver in din yxa i himlen
bänder loss det ljusblå virket
och sågar upp det till ved
staplar den mot bröstet och går tillbaka
bär in allt i huset

lördag 14 februari 2015

Louisiana

Giacometti och Louisiana, en kombination att ständigt återvända till. Så här ser den ut en dag i februari.
En omfångsrik och väl utformad presentation av Paula Modersohn-Becker. Konstnären dog ung, bara 31 år gammal, men var under sin verksamma period produktiv, inte bara i antal verk utan också i sin utveckling. Museet presenterar ett stort antal självporträtt, nakenstudier, barnmotiv och stilleben. Man kan se influenser i hennes måleri från både Cézanne och Gauguin.






Museet bjuder också på en intressant fotoutställning av Richard Mosse där han skildrar militära konflikter med militär teknik, foton tagna med speciell utrustning som gör allt grönt i naturen chockrosa och på så sätt "hjälper" upptäckten av människor som försöker gömma sig. Utanför fönstret är dock allting sig likt i Danmark. Mindre snö, mer hav och soligare än i Småland.

En runda till det nya sjöfartsmuseet i Helsingör avrundade utflykten. Ett museum som gav mersmak och som jag gärna återvänder till även om mitt fartygsintresse inte utgör någon av tio-i-topplaceringarna i mitt liv. Men som synes här nedan kan man se på sjöfart ur olika perspektiv.

måndag 9 februari 2015

Nussekudden

Ett biblioteksbesök kan göra en dag helt fantastisk! Bland utrensade böcker som säljs för 5 svenska enkronor stycket fann jag en gammal favorit. Alla som läst böcker för barn vet att det finns tre sorters böcker; böcker som varken du eller ungen gillar (dvs inga problem), böcker som det lilla livet tycker är jättebra och vill höra om och om igen men som du som läsare upplever som en långfredag på 50-talet (det spelades bara sorgemusik på radion, den enda radiokanalen) och sist men inte minst böcker som både du och ungen tycker är hur bra som helst. Till den sistnämnda kategorin hör Nussekudden (vill bara meddela att mitt rättstavningsprogram nu undrar om jag verkligen inte menar nässkydden, det gör jag verkligen inte!) av Håkan Jaensson och Anders Norlin med bilder av Gunna Grähs.
Jag vet att det är svårt att se omslagsbilden. Det är så älskade och lästa böcker ser ut.

 Här följer en scen där Nussekudden blivit kvarglömd på dagis och pappa griper in. Det gör polisen också.


Kalle växer upp och gör militärtjänst. Om allmän värnplikt infördes igen och det också var plikt på att medföra en nussekudde, snuttefilt eller gosenalle så tror jag att världen skulle bli en bättre plats att leva på.



Kalle gifter sig och då får nussekudden respass. Tre gör ett äktenskap lite trångt som Lady Diana uttryckte det. Men vad han än försökte ersätta nussekudden med så fungerade det inte. Stor dramatik, relationsproblem, inträngande psykologi och socialrealism.





 Utan att avslöja slutet kan jag åtminstone meddela att en stor insikt föll över Kalle och hans närmaste och lyckan återvände.
Härmed kräver jag nyutgivning av Nussekudden (och uppföljarna). Det är varje barns rätt att har tillgång till god och rolig litteratur!
Och nu äger jag än en gång Nussekudden! Tack biblioteket!




Historieätarna

Av alla recept och maträtter som presenterats i programserien Historieätarna så är det just den här efterrätten som en person i min omedelbara närhet har valt att ta sig an.


Jag begriper inte vad det var för fel på recepten med björktrast eller för den delen björn med långpeppar och kanel. Flera andra måltidsförslag finns på följande länk.