torsdag 31 juli 2014

Dag 41

Jesus tillbringade 40 dagar i öknen. Vi slog honom med 1 dag. Men så mycket till ökenvandring kan jag inte kalla den här resan. Tvärtom, det här vaknade vi upp till efter en natt på Nordsjön.


Spöket gottade sig på soldäck efter "morgenmaden".


Genom Danmark i +30 grader.


Tillbaka över samma bro som vi körde över för över 40 dagar sen men nu i ett helt annat väder.


Brobizzen fram och nu är det slut i rutan.



Dag 40

Från Milton Keynes till Harwich för att ta färjan över till Danmark. Vi gjorde ett försök till med Ludwig Wittgenstein och hans grav. Och si på fasiken, skam den som ger sig, vi hittade dit. Huntingdon Road och sen in på den minsta lilla väg som tänkas kan, All Souls Lane. Kyrkogården såg ut som något skapat av Edgar Allan Poe. Efter en stund hittade vi en skylt där vi ombads att inte klaga på statusen av begravningsplatsen, den ingår helt enkelt i ett projekt som ska föra tillbaka den vilda floran och faunan till området, så gräset klipps inte utan slås så det blir en naturlig återsådd av blommor.



Det här med blommorna och det vilda livet kunde vi köpa men det såg ut som om hela kyrkogården var på väg tillbaka till naturen. Att vila i frid är en sak, att vila i 17% lutning kan vara en helt annan. Gotisk romantik någon?



 Ludwig vilade åtminstone under en liggande sten så att man inte riskerar att få honom i huvudet eller på foten rent bokstavligt. Gravvården över en av 1900-talets störste filosofer såg ut så här. Besökare, antagligen främst studenter, lämnar lite souvenirer efter sig. Mest kottar och ölöppnare.



Det är en fin samling döingar han ligger bland. På en tavla står namnen uppräknade över "invånarna" och det verkar vara high fashion att bli nedgrävd här. Kolla gärna in vad som står att läsa under Ludwigs namn, Sir Denis William Brogan lyckades med konststycket att leva baklänges i tiden! Åtminstone på pappret.


Framme i Harwich trodde vi inte att det fanns så mycket annat att göra än att vänta på färjan. Men vi blev tipsade om ett par saker av en anställd vid färjelägret. Konst i en före detta bank med en cykel på väggen.


Englands äldsta fungerande biograf.



Biljettpriset.


I det här huset som inte ser något särskilt ut har det hänt grejer. Kungligheter har sovit här och amiral Nelson med älskarinna tog även de en tupplur i huset.



Här hittade Spöket en grön cykel till.


Färjan la ut och vi vinkade farväl till England med sina "skramlade" ägg, konstiga korvar och vita bönor i tomatsås.


Istället tog vi steget in i danska kökets förlovade land. SILL! Var har du varit?

söndag 27 juli 2014

Dag 39

Sista dagen i Milton Keynes och fortfarande fantastiskt sommarväder. Det fick bli en utflykt till ett lugnare och lantligare ställe än Cambridge idag. Woburn Abbey hade en välkomstanka innanför grindarna. Söt som socker och den följde oss en bit på vägen.


Trädgårdsparken var fylld av tidigare idéer om vad som varit på modet under de sista 300 åren. Här är det en "romantisk ruin", frågan är när den kommer i en villaträdgårdsstorlek.


Kina var inne under en period i slutet av 1700-talet, alltså byggde man pagoder runt dammen.

På grund av den soliga och regnfattiga perioden såg det här partiet mer ut som en japansk trädgård än en anläggning som anpassade sig efter den fluktuerande vattennivån (det stod att det handlade om varierande vattennivå på informationsskylten). Vattennivån här var totalt frånvarande.


Här hittade vi i alla fall lite vatten och det förde tankarna till Monets trädgård.

En sista engelsk måltid. Här på bypuben "Ye Old Swan" där vi fick beställde något som heter "Rib Eye" och som såg ut som ett mammutben men som visade sig vara ett revben från nötdjur (jättestora nötdjur). Till stora revben behöver man dricka stora öl. I morgon bär det av ut mot kusten. Vi ska bara försöka hitta en väg som inte innebär motorvägsringleden kring London.



lördag 26 juli 2014

Dag 38

En utflykt till Cambridge. Vi vågade inte stanna kvar i byn. Några kyrkklocksringare tränade på ding-dong och det stod en nedcabbad veteranbil utanför kyrkan. Det handlade bara om sekunder innan kommissarie Barnaby skulle dyka upp så vi styrde mot universitetsstaden istället.
Det här är ena sidan av King's College.
Så här såg det ut från andra sidan. På vägen däremellan träffade vi på oherrans massa japanska turister och italienska skolungdomar på språkresa. De försökte träna sin engelska på oss, stackars krakar.
Här kan man se Mathematical Bridge, från början byggd utan skruvar och muttrar. Sen kom några studenter på att de skulle plocka isär den och sätta ihop den igen. Då var de tvungna att använda skruv och mutter. "If you can't mend it, don't break it."

Svårigheten att hitta boende i studentstaden har lett till att den här boendeformen är populär.
En rundkyrka. Tydligen väldigt ovanligt här. Men inte på Bornholm. Guiden berättade i alla fall att först kom romarna, sen saxarna, sen vikingarna och sen Vilhelm Erövrare. Sen var
England klart.
Den här gatan är uppkallad efter en viking som har kundkort i samma ICA-butik som jag.
När vi körde hem stannade vi till vid den amerikanska krigskyrkogården. Här är gravar efter kända och okända amerikanska soldater och minnesmärken över de som stupade men inte återfanns. Bland andra Glenn Miller och Joseph Patrick Kennedy (bror till presidenten) har fått ett minnesmärke resta över sig här.




 Vi hade tänkt avsluta med ett besök vid Ludwig Wittgensteins grav men den kyrkogården är stängd lördagar och söndagar. Helt i stil med Ludde som inte var speciellt intresserad av socialt kallprat.






fredag 25 juli 2014

Dag 37

Lämnade Scarborough för en liten by vid Milton Keynes, en lantlig idyll som skulle kunna vara klippt ur "Morden i Midsomer". Vi bor precis bredvid bypuben och kyrkan, frågan är om det är prästen eller pubägaren som är den skyldige. Antagligen ingen av dem, det är nog tanten som dedikerat sitt liv till pelargonierna som har ihjäl folk med cricketredskap.




Vi hittade den här bilen på parkeringen, det kan vara en ledtråd.

Vi har bara ett stenkast till det legendariska Bletchley Park så där var vi i eftermiddag för att se platsen där engelsmännen knäckte tyskarnas Enigmakod. Man tror att arbetet med att knäcka krypteringarna bidrog till att förkorta kriget med två år.

En av de kvinnor som arbetade här (3 av 4 var kvinnor) berättade att genierna som knäckte koder gränsade till galenskap vilket ledde till något udda beteenden, man gick runt med gasmask för att kunna arbeta trots hösnuva, den personliga hygienen glömdes bort och för att slippa diska kaffemuggar valde man helt sonika att kasta dem i dammen.



Trots att platsen rensades på allt och alla spår suddades ut efter kriget på order av Churchill har man lyckats återskapa miljöerna.







För att dölja vilken verksamhet som pågick påstods det utåt att det var "Captain Ridley's shooting party" som var på platsen för att roa sig med jakt och skytte. I själva verket var det bland annat den här lilla lådan som man försökte begripa sig på. I "All the Queen's men" kan du se Eddie Izzard tillsammans med några andra skådespelare ge en alternativ bild av hur engelsmännen kom över den lilla lådan.



Dag 36

Ännu en dag där vi vägrar spelhallar och sockervadd utmed strandpromenaden. Vi tog bilen och körde en halvtimme söder om Scarborough till ett av Englands största fågelreservat, Bempton Cliffs. I slutet av juni finns här 250 000 fåglar. Nu var det något färre, bland annat hade lunnefåglarna börjat ge sig ut till havs efter sin häckningsperiod. Vid varje utkikspunkt stod volontärer med kikarutrustning och pekade ut "pärlor" för oss. Supertrevliga guider som inte idiotförklarade mig en enda gång trots att mina fågelkunskaper är ytterst begränsade. Tvärtom, när de hörde att vi var från Sverige så gick de igång på att prata om alla stora ugglor som vi har här, tydligen en våt dröm för en fågelskådare.
Fåglarna här nedanför som flyger utmed klippan är "Kittiwakes".


Kusten är fylld med fåglar så långt ögat når.


Här är det "Gannets" som har ett vingspann på 2 meter.




Burton Agnes Hall var nästa stopp. Stället har varit i familjens ägo i 900 år. Det var ett av de mest hemtrevliga slott jag sett. Att under generation efter generation kombinera god smak och pengar (pengar måste finnas med tanke på konstsamlingen) tillhör inte vanligheterna. Guiderna var urtrevliga och man fick lov att gå ut och in som man ville utöver att få tillgång till trädgården. Inte ett ord om att inte peta, röra eller förbud att beträda gräsmattan. Ägarna måste ha fullt förtroende för sina medmänniskor.




Så enligt informationen är det tydligen damen i svart (eller hennes skalle) som så länge den stannar kvar i huset kommer att få ägorna att blomma. Inte dåligt gjort av ett huvudlöst fruntimmer.


Impressionism och post-impressionism utmed väggarna, en fantastiskt smakfull blandning av gammalt och nytt.


Här är drottningens sovrum där den huvudlösa Anne spökar.


I det övre galleriet har ägarna fyllt rummet med konst. Här en underbart broderi av Kaffe Fassett.


Galleriet var inte ett litet rum. Med Matisse, Renoir, Pissarro och några andra riktigt stora konstnärer så vågar jag inte tänka på hur räkningen över hemförsäkringen ser ut.







 Trädgården gick inte av för hackor heller.







 En glassbil i anslutning till uteplatsen, nästa års trend.


Benet! Det finns inte bara Kamikaze-kaniner och mördarkaniner. Det finns engelska jätteträkaniner också. Men var inte rädd. Spöket brottade ner den.