måndag 31 oktober 2016

Amsterdam VI

Rembrandt. Hans hus och hem, hans arbete och liv. Jag vet att det finns de som inte anser att en konstnärs eller författares liv och miljö ska spela roll eller ens är intressant men jag är inte av den åsikten. Det här var verkligen, genom all turism, historiens vingslag.
Genom kvarlämnade inventarielistor och Rembrandts egna målningar har man kunnat återställa miljöerna.
Ljuset som strilar in i köket ger en "rembrandtsk" känsla.

Sängskåpet i högra hörnet var den plats där Rembrandts hustru Saskia dog endast 29 år.


I det här rummet tog Rembrandt emot spekulanter och köpare till sina tavlor. Målningarna fanns upphängda utmed väggarna till beskådande.



Verkstaden för etsningar och tryck.


Stora ateljén där Rembrandt skapade sina tavlor.


Med hjälp av Rembrandts egen etsning (på bordet) har man rekonstruerat miljön.


Demonstration i ateljén av hur man framställer färger genom att riva och blanda pigment med olja.


På vinden ovanför den stora ateljén fanns utrymme för Rembrandts lärlingar som hade sina arbetsplatser här.


En långpromenad genom stan från Rembrandts hus till Oude Kerk, Amsterdams äldsta kyrka och platsen för Saskias grav.



Blommorna är i sig som ett stilleben från 1600-talet.


Rembrandts The Jewish Bride, den tavla som van Gogh sa sig vara beredd att offra tio av sina levnadsår för att få titta på i tio dagar.


Ett porträtt av sonen Titus, det enda av Rembrandts fyra barn som nådde vuxen ålder, dock dog han 27 år gammal.


Självporträtt i slutet av livet. Allt är förlorat. Rembrandt är utfattig, hela hans familj har dött ifrån honom. Ändå. Ändå. Arbetet fortsätter.


Så är denna dag slut. På väg tillbaka har mörkret sänkt sig men kvällen är fortfarande varm.
Blomstermarknaden och utelivet en allhelgonahelg skiljer sig något från de småländska skogarnas utbud.




Amsterdam V

En tur runt parken före frukost. Träffade en man från Sydafrika som frågade efter vägen till konserthuset och som undrade om det alltid är så här kallt. Kallt! Rena rama sommarvärmen för en skandinav.


Vackert och fortfarande ganska folktomt i parken kring Rijksmuseum.



Beredde mig på att tänderna i konstutbudet på Rijksmuseum. Ingen kö, kanske för att det är måndag och utanför den stora turistsäsongen.
Det finns en lättsamhet i det holländska måleriet som ibland släpps lös. Krigiska hushållsövningar som den här är ganska förnöjsam att titta på, av David Bles. Fritt översatt blir titeln "Var och en efter sin förmåga".

En mycket söt liten flaskproppsspindel, använd det ordet i Alfapet så vinner du för resten av livet.


 Miniatyrskåpen hade redan väckt min nyfikenhet via boken Miniatyrmakaren. Skåpet var fantastiskt i sin detaljrikedom. Inte bara avbildningarna av salongerna utan av torkvind och grovkök. Yttepyttelitet men extremt välgjort. Synd bara att rummet det stod i hölls i halvdunkel. Var det för att skydda de ömtåliga miniatyrerna eller för att vi skulle köpa den dyra boken i presentbutiken?









Desto ljusare var det i Rijksmuseums gigantiska bibliotek. Här hade jag kunnat tälta en sommar eller två. Kolla in spiraltrappan.


Rembrandts Nattvakten är ett av de stora dragplåstren så klart. Av alla bilder jag sett av den så kunde jag inte föreställa mig hur rent självlysande den faktiskt var. En egendomlig känsla av att det föregick ett glimrande liv inuti (inte bakom) duken.


Gerard van Honthorst målade The Merry Fiddler och den blir jag glad av. Titta hur det verkar som om mannen är på väg ut genom fönstret och se hur träet i fiolen och mattans yta avbildats.




Ett gigantiskt stilleben. Totalen är överväldigande men titta på detaljerna nedan. Holländskt måleri som inget annat! Adriaen van Utrecht visade här att han behärskade att alla måla texturer, ytor och material. Titta på detaljerna från målningen! Hur lyckas han i allt?





 Pieter de Hooch målar ett motiv med två ljuskällor. Superskickligt men det är motivet som roar mig. Tavlan kallas A mothers duty och det mamman gör är att avlusa sitt barn. Bra med ett måleri som är långt ifrån kungar, slagfält och religiösa åthävor.


Johannes Vermeers The Milkmaid har inspirerat både Tranströmer och Szymborska att skriva dikter.
Szymborska skriver något i stil med att så länge kvinnan på Rijksmuseum fortsätter att slå mjölk i skålen förtjänar inte världen att gå mot sin undergång. Måste kolla upp den exakta formuleringen.



Amsterdam IV

Precis runt hörnet av hotellet ligger ett par konstgallerier. Här en typisk storstadshare/kanin. Alltid på språng. The Killer Rabbit of Caerbannog från Monty Pythons film The Holy Grail kanske?



Den här figuren bara måste vara något ur en Monty Python-produktion. Och nej, jag gick inte in och frågade efter priset på konstverket även om galleriet var öppet och flaggade med en välkommen-in-skylt.


Shopping tillhör inte mina huvudsysselsättningar men nu bestämde sig jultomten för att ge mig de här vinterkängorna.


Att tomten kan ta sådana beslut är för att han har access till mitt bankkonto. Förhoppningsvis är de här bootsen made for walking (som Nancy Sinatra sjunger) och då helst i Paris inom en nära framtid. Titta gärna på den gamla 60-talslåten, koreografin ligger inte Idlaflickorna långt efter och härstammar kanske delvis från husmodersgymnastikens era.

söndag 30 oktober 2016

Amsterdam III

Från museum till marknad. Loppmarknad och mat framför Rijksmuseum. Julgranskulor, en bäbisdocka under en glaskupa, ett par skor, nipperdosor och jesusfigurer. Det är bara att välja.


Kanske lite industrirekvisita? Lampor som de här är lika eftertraktade nu som koppargrytor på 1970-talet.


Kön till Rijksmuseum på eftermiddagen. I väntan så vill man bli fotograferad uppflugen ovanpå en bokstav i "I amsterdam".


Pannkakor, våfflor och grillade korvar tillsammans med ostar av alla sorter säljs i den bortre änden av marknaden. När jag gick från hotellet bad jag killen i receptionen att rekommendera något som är speciellt för Holland. Först försökte han sälja in Stamppot som är någon ävja av potatismos, grönkål, fläsk/korv. När jag såg lite misstänksam ut så bytte han snabbt ut förslaget mot något annat, nämligen...


...Poffertjes. Det är små pannkakspuffar som serveras med smör och florsocker. Enligt reklamen innehåller de en "hemlig" ingrediens. Vad den består av lyckades jag inte klura ut. Faktum var att det var svårt att hitta puffarna överhuvudtaget under snödrivan av florsocker. Vad de än har brist på i Amsterdam så inte är det sötningsmedel.



Stegen mellan Van Gogh museet och Stedelijk Museum (moderna) är få men intrycket ett helt annat. Van Goghs självporträtt har precis som Munchs "Skriet" eller da Vincis "Mona Lisa" blivit ett fenomen i sig. Ett självgående positiv som halas fram och tillbaka. Modern konst är tacksam i sin elasticitet.
Det här konstverket drivs av små barn som bakom väggen frambringar rörelseenergi.


Buren som syns till vänster är en barnstol. Den har dock ingenting med det tidigare konstverket att göra.


Här ligger en av Matisse modeller och vilar. Inte så ultramodern precis men hör hemma på museet i alla fall.


Den här gillar jag! I både färg och komposition.


DREAM OUT LOUD heter en utställning som visar ny design. Jag fastnade för de här väggmattorna tillverkade av drinkdekorationer. Ett alternativ till ryamattan? För att inte tala om alla slibbiga söta drinkar man slipper röra ihop om man sätter drinkparaplyerna på väggen.





Sist blev det lite Jean Tinguely och hans rörliga och rörande konst. Det blinkar och gnisslar, snurrar och skramlar. Världskonst men samtidigt kan jag inte låta bli att nynna på "Den makalösa manicken" av Michael B Tretow. För vad ska man göra med konsten? Egentligen? Låta den gå varm och koka gröt på den?




Så var det ju det här med presentbutiken när man lämnar museet. Den här gången hittade jag ingen julgransprydnad i form av van Gogh men väl en cykel som är en pizzaskärare. Men den behövde jag inte köpa eftersom jag redan skrivit den historien.