fredag 30 december 2016

måndag 26 december 2016

Romanmanus Att få komma åter

Lång dags färd mot mer arbete! Korrekturläst klart - tror jag 😵
Nu är det dags för nästa steg - beställning av lektörstjänst.
För att inte bli stående med en fot i luften skriver jag vidare på nästa grej strax efter pausen.
Men nu är det dags för
eeeeen låååånnng irländsk fikarast!!!!








fredag 23 december 2016

God Jul

Vilken loop livet kan ta i tiden. Är ingen poet så rimstugan får någon annan sköta men här kommer en gammal klassisk tomtevisa. Och nej, jag är inte anställd i Tomtens verkstad, jag är en frilansande själ.
Önska inget som du inte verkligen vill!
Jag önskar alla mina vänner en riktigt God Jul!


söndag 18 december 2016

Julklappaaar!


Jag köper dem gärna! Jag mår riktigt bra när jag får ge! Men att slå in dem!
Jag är hur otroligt urusel som helst på att slå in paket. De synapserna i min hjärna har aldrig skapats. Tejpbitar som fastnar, papper som halkar omkring, presentsnöre som inte vill krulla sig.
Det är då jag tar på mig den här t-tröjan för att sätta onda ögat på julångesten och så spelar jag Lars Vegas Trio ..."Vad önskar du dig i julklapp? En hammare och en hamster"

För övrigt är veckans boktips och filmtips "Diary of Edward the Hamster 1990-1900"



torsdag 15 december 2016

Den sista telefonkatalogen

Så meddelas det att den sista fysiska telefonkatalogen har lämnat pressarna. Din Del är icke längre. Dead as a parrot. Efter denna - intet.  Eller snarare mer än jag vill veta. Det går inte längre att slå upp ett telefonnummer i sin enkelhet. Sök och du ska finna ett slagfält på nätet där det inte bara går att utläsa telefonnummer. Nej, nej - så lätt ska det inte vara. Till telefonnumret fogas ålder, inkomst, vad man vill bli gratulerad med, hur folk i området röstar och vilka bilmodeller som är vanliga. Lägg därtill statistik på antal sålda fastigheter och deras pris. Här ska inte ringas så där hipp som happ. Här ska man ut i en socioekonomisk batalj. Ett telefonnummer? Pyttsan!

Saknar jag telefonkatalogen? Nej, inte riktigt. Men med den så tonar ännu en liten not ut, en kvarleva från kalla kriget.
Vaa?
Jo, informationsbladet som fanns när jag var liten.

"Om kriget kommer!"
Så stod det i varje rejäl telefonkatalog. Med en massa bra tips om hur man skulle hantera ett eventuellt anfall eller ockupation.

"Var vaksam och kritisk! En angripare kommer att försöka lura oss att ge upp, trots att vi kan kämpa vidare. Fienden kommer att säga att motstånd inte lönar sig. Följ radio och TV, men var på din vakt mot falska sändningar och förfalskade exemplar av svenska tidningar, tidskrifter och flygblad. Var vaksam och kritisk mot rykten. Sprid inte rykten!"




Nu behöver ju inte kriget komma för att man ska ta till sig av informationen ovan. En av vår tids farsoter är att låta alla möjliga galenskaper rotera runt på nätet och utges för att vara sanningar. Krig eller inte - tänk med hela huvudet minst två varv och ifrågasätt "nyheter" och "sanningar" innan de sprids vidare. Kanske skulle bilden ovan få vara startsida för alla sociala medier?

För övrigt så är Centralskolan ett ljus i mörkret. Kolla in Jesper Rönndahl i klippet om fusion.




tisdag 15 november 2016

Januariplaner

Man är ett knapptryck ifrån den där sol-och-bad-resan, slentrianmässigt. Det är väl sol man behöver? Och lite värme? Men så händer något annat. Jag kommer på att jag kan välja en helt annan riktning. Så jag gör det.
Jag väljer att få nästan halva januari med livet på landet. Elda ris, dricka varm choklad och äta brännkvaddad grillkorv som smakar gran. Skrutta runt och prata om helt obegripliga ting med hästar, katter och hund (med obegripliga ting menar jag inte Donald Trump-citat, då kommer Djurens vänner och tvättar min mun med tvål). Försöka prata om lite mer begripliga ting med sanna filosofer i ålder mellan 2 och 10. "Du ska inte klippa dig själv med sax. Titta så kort luggen blev. Du ska gå till frisören." Filosofiskt svar (filosof typ 3,5 år) "Då blir det värre, fesören klipper hela håret." Eller den här: "Du skulle kunna jobba som youtuber farmor." Ehhh, näää. Och så sitter man plötsligt där och har ansvar för ALLA dockorna som ska sova medan tvååringen spelar piano för oss (vem lämnade pianolocket olåst?).
Och när alla små klokskaper har somnat finns en god maltwhisky och en bra bok och bort i skogen "dom förbannade vildgrisarna" (nej, det är fortfarande ingen koppling till Trump).
Japp!
Tillbaka till januari. Det är en mörk månad. Som gjord för att sitta i skogen och titta på stjärnorna om kvällen. De syns på ett alldeles speciellt sätt på platser där inga gatlampor lyser. Eller så kan man nappa på erbjudandet att stå i maskinhallen en lång stund och hålla i en konstig mojäng som hänger ihop med en traktormotor utan att ha en aning om var det ska sluta. Eller om det ens är en traktormotor. Det kanske är en konstinstallation. Eller en perpetuum mobile i vardande och då kan man nynna på den gamla dängan "Evighetsmaskinen".


Jo det får bli skogen och mörkret och stjärnorna (både de på jorden och de i himmelen).

tisdag 1 november 2016

Amsterdam till slut



Ons' Lieve Heer op Solder, Vår käre Herre på vinden - eller tomtar på loftet som jag skulle säga - är ett spännande hus. Under 1500-talets slut blev Holland protestantiskt. Den katolska lönnkyrkan som byggdes på vinden till det här huset är numera museum. Köket tillhörde prästbostaden från början.


Varje kakelplatta i köket är handmålad med olika motiv, lekande barn och olika djur.


Utsikten från kanalhusen är vacker. Det är lätt att glömma bort hur det måste ha luktat här på 1600-talet. Vilket jag också sa till en av besökarna som uttryckte önskemål om att få resa tillbaka i tiden. Nej tack säger jag.


Ännu en skåpsäng. Det faktum att alla sängar har så höga huvudkuddar beror på att man halvsatt när man sov under den här perioden i historien. Det var den allmänna uppfattningen att om man låg ner så skulle man dö av obalans i kroppsvätskorna. Jag undrar vilka vaneföreställningar jag går omkring med som folk i framtiden kommer att flina huvet av sig åt?


Intressant att se hur man inte nöjde sig med att bygga jättehöga smala hus flera meter under havets yta på sankmark som man var tvungen att påla. Utöver det så hittar man på att såga av de bärande balkarna på de tre översta våningarna och staga upp med järn för att bygga en lönnkyrka på vinden. Det krävs lite gudstro för sådana stollatyg.


Ingen kyrka utan orgel, inte ens om det är en hemlig kyrka på vinden. Hur lyckas man spela kyrkorgel utan att avslöjas? Märkte aldrig grannarna något? Det är ju inte ett stilla nynnande ljud som frambringas ur piporna. Hur fick man upp orgeln på vinden? Fanns det redan vid denna tid en Harpo Marx som trollade fram grejer ur sin rock? Kom han ilande med en kyrkorgel i innerfickan när protestantiska polisen tittade åt ett annat håll?


Må vara att tron utövades i hemlighet men gott om blingbling hade man i alla fall.


Efter lönnkyrkan tog jag en tur med kanalbåt som tuffade förbi det här huset. Ser ni människan som sitter högst upp på huset och gungar? Jag som precis lyckats skaka av mig stollarna på vinden från förra stället.


En skeppsmodell från holländarnas storhetstid. Skutan ligger utanför sjöfartsmuseet som syns i bakgrunden.


Sju-broars-plats. Den enda vinkel i Amsterdams kanalsystem där det går att se sju broar skymta efter varandra.


Rembrandt Plein med staty av konstnären omgiven med avbildningar av sina figurer ur konstverken.



Som på så många andra platser i världen ska man vidröra statyn för att få återvända till Amsterdam (eller vinna på lotto, eller slippa restskatt eller...)


Så här heter matstället som tjejen i receptionen skickade mig till. Supergoa ungdomar som jobbade där och ett ställe fullt av trevliga gäster. Ett gäng med studenter som verkade fira någon form av tenta bredvid ett bord med pensionärsdamer som tagit med sina knähundar (jag menar verkligen bokstavligt talat knähundar, ingen omskrivning för äkta män). Alla lika välkomna. God mat för en billig peng och jag blev övertalad att prova äppelkakan. Inget jag ångrar.



Amsterdam VII


En ny morgon utmed kanalerna.


Jag kikade in på Bagijnhof, en oas mitt i Amsterdam som ursprungligen var hemvist åt beginer, en katolsk sammanslutning kvinnor som levde som nunnor utan att avlägga klosterlöfte. Jonna Bornemark, svensk filosof, har skrivit om en av rörelsens viktigaste personer - Mechthild von Magdeburg i Kroppslighetens mystik.


Det är svårt att föreställa sig att man är mitt i en storstad. Husväggarna tar bort trafikbruset och pulsen går ner i viloläge.


Solen försvann så det fick bli ett museum till.


Museum van Loon är ett hus i familjens ägor men öppnades för allmänheten 1973. Tjusigt värre och ännu ett bevis på de rikedomar som skapades i Holland under guldåldern. Här är ett hörn av frukostrummet. Helt okej för lite flingor och mjölk.


Gott om speglar, kristaller och väggmålningar. Inte så mycket minimalism om man säger så.


Min röst går till köket en trappa ner. Trivsamt och ett ställe man vill vara på. Tydligen så jobbade kokerskan Leida där i över 40 år. Det är väl så man skapar känsla.


Innergården gömmer en liten vacker trädgård men det är inte grannens palats som skymtar utan stallet. Vad vore ett hus i stan utan stall?


Hästarna är försvunna men glidaråket är kvar. Till vardags hade kusken svart uniform men till lite större tillfällen drog han på sig den här sviden.


Det här är tydligen innestället nummer 1. När jag såg en ringlande kö försvinna runt hörnet så tänkte jag att det måste vara något alldeles speciellt. Jag frågade de som stod framför mig vad det var och fick till svar att det var det godaste som fanns att köpa, ett kultställe. Så jag stod kvar. Döm om min förvåning när hela menyn bestod av friterad potatis (tre portionsstorlekar att välja på) och sås (belgisk majonnäs är klassikern). Och ja, det var god potatis. Nr 1 i potatisväg kanske men man ska nog vara född i det här landet för att köa så länge för fries.


Efter all historia och potatis var det skönt att gå över till något modernare. FOAM har en utställning med Ai Wei Wei, där han tar upp flyktingfrågan i sitt verk.


Jag fortsatte på fotospåret och tittade på utställningen om Marilyn Monroe som finns i De Nieuwe Kerk.


En lite underlig känsla med utställningen placerad i en kyrka men frågan är om inte Marilyn är en ikon nog stor för det här rummet. Det blev i alla fall en märklig upplevelse att trampa omkring på ett golv som utgjordes av stenplattor som gömde benen efter sedan länge döda Amsterdambor och samtidigt lyssna på Monroe i hörlurar där hon sjunger "Happy Birthday to you" för John F Kennedy.


Den ikoniska klänningen!




måndag 31 oktober 2016

Amsterdam VI

Rembrandt. Hans hus och hem, hans arbete och liv. Jag vet att det finns de som inte anser att en konstnärs eller författares liv och miljö ska spela roll eller ens är intressant men jag är inte av den åsikten. Det här var verkligen, genom all turism, historiens vingslag.
Genom kvarlämnade inventarielistor och Rembrandts egna målningar har man kunnat återställa miljöerna.
Ljuset som strilar in i köket ger en "rembrandtsk" känsla.

Sängskåpet i högra hörnet var den plats där Rembrandts hustru Saskia dog endast 29 år.


I det här rummet tog Rembrandt emot spekulanter och köpare till sina tavlor. Målningarna fanns upphängda utmed väggarna till beskådande.



Verkstaden för etsningar och tryck.


Stora ateljén där Rembrandt skapade sina tavlor.


Med hjälp av Rembrandts egen etsning (på bordet) har man rekonstruerat miljön.


Demonstration i ateljén av hur man framställer färger genom att riva och blanda pigment med olja.


På vinden ovanför den stora ateljén fanns utrymme för Rembrandts lärlingar som hade sina arbetsplatser här.


En långpromenad genom stan från Rembrandts hus till Oude Kerk, Amsterdams äldsta kyrka och platsen för Saskias grav.



Blommorna är i sig som ett stilleben från 1600-talet.


Rembrandts The Jewish Bride, den tavla som van Gogh sa sig vara beredd att offra tio av sina levnadsår för att få titta på i tio dagar.


Ett porträtt av sonen Titus, det enda av Rembrandts fyra barn som nådde vuxen ålder, dock dog han 27 år gammal.


Självporträtt i slutet av livet. Allt är förlorat. Rembrandt är utfattig, hela hans familj har dött ifrån honom. Ändå. Ändå. Arbetet fortsätter.


Så är denna dag slut. På väg tillbaka har mörkret sänkt sig men kvällen är fortfarande varm.
Blomstermarknaden och utelivet en allhelgonahelg skiljer sig något från de småländska skogarnas utbud.