En nöjd man lämnar sitt natthärbärge för att sätta kurs mot frukosten.
Misstänker att inte alla frukostrum ser likadana ut som i Cambremer men det gäller att hitta rätt. Hur trevliga människor som helst som drev det B&B som vi bodde på. Hemkokt rabarberkompott, hemlagad färskost, hemvärpta ägg i en miljö som får en att tro att det ligger ett lik i rabatten vilken sekund som helst. Kändes som om man rörde sig i kulisserna till Morden i Midsomer.
Halvvägs till Finistère stannade vi till vid ett urskogsområde, Forêt de Paimpont, som gjort sig känt som platsen för vilken många av Arthurlegenderna utspelar sig. Här smyger tydligen omkring människor än i denna dag och försöker hitta ledtrådar till den heliga graal eller åtminstone den källa där Merlin mötte Viviane, sjöns härskarinna. Vi valde istället att äta lunch och titta på kitchreklam och skog. Mitt intresse av att leta efter skäggiga gubbar i långa vita särkar som håller på med hokuspokus är ytterst begränsad.
Framme i Finistère installerade vi oss i stugan och köpte oss god, nyfångad fisk som Spöket fräste till.
Här visar Spöket utsikten från matplatsen utanför stugan.
Fransmännen har tagit Compact Living till nya höjder. Här visar Spöket den kombinerade gasspisen/elugnen/diskmaskinen. Snacka om allt i ett på liten plats! Som den fria viddernas och djupa skogarnas kvinna som jag är erkänner jag villigt att det inte fanns en chans på miljonen att jag klarade av att köra disken i en gasspis.
Vi hittade ner till havet i alla fall. Kvart över nio på kvällen, 27 grader varmt och vindstilla.
En man med fötterna i Atlanten. Vad mer kan man önska sig?
