...Och det gjorde vi också. Genuint 50-60-tal och supergoda hamburgare att välja bland. Om man nu inte ville frossa i bakverk.
Längre ner på gatan hade någon ägnat sig åt guerilla knitting och gett benvärmare åt stuprören.
På väg upp till det medeltida försvarstornet Kärnan träffade vi på den här raringen som satt och höll koll på vilka som kom uppför trappan. Lätt bedagad drakfigur - i vissa familjer även kallad för moster eller morbror.
Kärnan i all ära men Fredriksdals museer och trädgårdar kändes mer välkomnande och levande. Rosenträdgården var i final för denna sommaren men där fanns fortfarande en hel del att se. Bedagade rosor omger sig med en helt annan air än bedagade drakar - men det ena behöver inte utesluta det andra.
Den här rosen blev jag riktigt förtjust i och ska leta efter hemma i handelsträdgården. Misstänker dock att jag lever i fel växtzon, i fel trädgård och med fel gröna fingrar. Men tänk ändå - om jag hade kunnat få Leonardo da Vinci att frodas hemma hos mig.
Fredriksdal är ett stort område men vi fick god hjälp av en skådespelartrupp som framförde några olika scener från skilda tidsepoker för att visa området och dess historia. En slags vandrande teaterföreställning.
Starten går vid 1903 och med fotograferings nymodigheter. I Helsingborg verkade Nelly Gunnarsson vars premiär som professionell fotograf inföll vid
Industri- och slöjdutställningen 1903.
Ett bröllop hann vi med 1903. Bruden i svart så hon kunde slita på brudklänningen resten av livet, både till fest och begravningar. Prästen vigde snabbt och lätt och gav sig iväg till brännvinsbordet som väntade.
När vi vandrade vidare så hamnade vi vid huvudbyggnaden och 1917. Fredriksdal skänks till Helsingborg och vi får bevista en filminspelning.
Filminspelning med en mycket nervig regissör som ska gestalta hungerkravallerna 1917. I huvudrollen den megastora Hollywoodstjärnan Anna Q Nilsson barnfödd i Ystad.
Anna Q Nilsson förekommer för övrigt lätt dold men frekvent i Kjell Nilssons fantastisk tavlor.
En avslutning som liknade vårt besök på "Ebbas Fik". Rätt in i 50-talet igen.
Full rulle! Den så på brännvin begivne prästen förvandlades i den här scenen till en rockabilly-kille som svidade om till guldlamé i slutnumret.
Bra historielektion.
Sen var det en go'fika innan vi strövade tillbaka ner mot stan. Megalitiska rader av luktärt (och andra ärter, fråga mig inte vilka) som gjorde att jag började fundera över sagan om Jack och bönstängeln.
Tänk att jag inte fattat att jag kan samla ihop all junk som jag har liggande och bygga ett insektshotell av det. Humlor och annat skrutt gillar tydligen den här komforten.
Slutligen föll jag ganska hårt för den här målningen i lusthuset som låg strax innan grönsaksträdgården.
Måste kunna gå att slå i sig lite skumpa eller en och annan liten kopp punsch i ett sådant bygge.
