I januari fanns det utrymmer för att vandra och skriva
i två veckor.
Bort från mörkret och kylan.
Smyga upp och sätta sig på balkongen för att se morgonen komma.
Leta vandringsstigar i bergen.
Ha en fågel utanför dörren.
Varma kvällar.
Skriva och skriva om utan något som stör.
Utanför min dörr - en annan varelse som tog sig en frukoststund.
Och kvällsmaten intogs i sällskap av havet.
Bergen ovanför Puerto de Mogán.
En vattenflaska och ett par bra skor så kommer man ett stycke.
Finaste handelsträdgården och så kommer den där känslan av att "kanske skulle det kunna gå att köpa med sig hem något att plantera". Nääää
Gamla vägen är stängd efter ett ras men det går att ta sig ett stycke till fots.
Jag skrev mycket och drack lite och långsamt. Det funkade.
Och kvällsmaten intogs i sällskap av havet.
