Med utställningen Jag lever i två världar visar Malmö konstmuseum upp Ester Almqvists rika konstnärsgärning. Almqvist som levde 1869-1934 arbetade i en brytningstid där tanken på att ta sitt konstnärsskap på fullaste allvar och att avse att ha sitt yrke och sin inkomst på måleriet var en djärv tanke, inte minst för en kvinna.
Betänk att Almqvist var 50 år gammal när kvinnorna i Sverige 1921 fick rösträtt.
Från att ha utbildats i ett traditionellt måleri hittade hon fram till sin egen röst och bildvärld.
Detalj ur Stilleben (utan årtal)
Motivkretsen var ofta familjen då Almqvist fram till 1913 levde med sin mor i Småland. Hon uppger själv att hon slits mellan konstnärsvärlden och sin plikt som dotter.
Familjegrupp (1909) med kvinnorna som samlats runt bordet och lampan visar på konstnärens skicklighet att framställa ljus och stämning.
Trots att Almqvist av familjeskäl och utifrån en starkt begränsad ekonomi inte kunde göra de resor som andra skandinaviska konstnärer företog så byggde hon upp ett stort kontaktnät och ansågs som en nyckelperson. Tora Vega Holmström, Siri Derkert och Vera Nilsson var några i samma krets. Nedan, ett verk av ännu en konstnärskollega,
Endis Bergström Utan titel (1915).
Två absoluta favoriter på utställningen är Ester Almqvists motiv från småländska landsbygden.
Här Potatisplockning (1914), en höst som snart skulle öppna portarna till första världskriget. Kanske kan man ana världens oro i den gula himlen och trädens skuggor som växer sig längre kring de krökta ryggarna.
Sågverket vid Aneby station (1916), ett arbete av Almqvist där de vilande hästarna ställs i kontrast mot det arbetande sågverket, hästarna som det gamla bondesamhällets symbol med sina mjuka, rofyllda kroppar mot industrins raka led av stockar och bräder som skyndsamt ska bygga det nya samhället.
