Jag började 2025 som lönearbetare, författare och poet.
Trodde att det så skulle förbli.
Men så stod jag där på en skogsväg, väl anlagd med god bärighet för tunga lass och det var nära till stora vägen där jag kunde höra trafiken susa fram skyddad av viltstaket och kloka trafikskyltar. Det var väl bara att ta den utstakade vägen, lämna skogen, ta mig ut på släta asfalten.
Så såg jag, en smal och slingrande stig som korsade skogsvägen och försvann in mellan träden. Den där sortens stigar som kan upplösas av sig själva in mellan några granar eller sluta i en glänta. Skapad av de vilda som gått före men som inte förväntar sig att någon ska följa efter. Och jag vek av. Lovade mig själv att gå till det sista havet min vän.
När 2025 slutar är jag lönearbetare, författare, poet och medarbetare på
