Första träffen IRL för oss deltagare i Skrivyta Syd.
Packade kudde, täcke, 100 000 ord råmanus och styrde söderut.
Hedlandets residens ligger invid gamla stationen Torna Hällestad. Inget stationshus kvar men Oscar II glömde kvar invigningsflaggan så den stretar på (eller, kanske han aldrig fick ha en egen flagga att vifta med, stackarn), oavsett...
... huset hade en gång varit sommarvistelse för anställda vid SJ. Gjorde att jag första natten drömde om järnvägen och det blev en dikt.
Vi hade eget rum med skrivyta men måltider och diskussioner ägde rum här, en generös plats där jag också hittade mitt favorithäng för genomläsningar.
Huset låg inbäddat i en bokskog, så det här var vad som mötte mig om morgnarna.
Superfina slingor att vandra, på egen hand eller i sällskap med skrivarsjälar.
Utsikt som jag inte vill vara utan men också...
...möjlighet att göra en närläsning av naturen.
Sen blir en ju helt varm i hjärtat när det sitter en läsande flicka i ett av träden.
Går det att önska något bättre som inspiration för en författare?
För varje bra text som mejslas fram finns tio som åker i skräpkorgen. Sen finns det de där älsklingarna som inte passar in i någon text men som gärna får användas.
Här är lådan för sånt.
Här är lådan för sånt.
Fick bästa hjälpen av "min" manuscoach Lina Wolff. Ett långt och innerligt samtal om texten jag skickat in men också om skrivandets villkor.
Manuscoacherna hade fått som uppgift att välja ut några rader ur den text de läst och Lina hade valt det här stycket från mitt arbete.
Ska fästa den vid skrivbordet för att påminna mig om att varje text är ett ord i taget och att bilderna och berättelserna jag har i huvudet förtjänar att komma sig ner på en bit papper.
Så ajö, ajö, trollskogen. På återseende.
