Hade tre fantastiska dagar när Författarcentrum Syd höll sitt sommarmöte i Växjö.
Merparten av tiden hade vi nöjet att hålla till i Det fria ordets hus.
Fredagen inleddes på Smålands glasmuseum. Ida Andersen, som skrivit I oxögat, guidade och berättade om glasbrukens framväxt. Hennes bok utspelar sig i trakten kring Kosta och tiden kring mitten av 1700-talet. Vi fick en intressant och lärorik resa genom glasbrukens uppkomst och de människor som boken gestaltar. Ida berättade också om skapandeprocessen och researchen som ledde fram till romanen. Efter att ha läst boken med stor behållning var det extra spännande att få en titt "bakom kulisserna" i författandet av en historisk roman.
Detalj ur det målade kyrkotaket som finns att se på Smålands museum. Ida Andersen har i sin bok lyckats gestalta människorna med all den gudstro och helvetesfruktan som var lika närvarande i deras liv som natt och dag, sol och måne.
Ett inspirerande samtal kring att hitta tonen och berättarrösten i sitt skrivande. Moderator var Björn Kohlström. Sara Beischer som debuterade med Jag ska egentligen inte jobba här berättade om sin skrivprocess och hur hon hittar vardagssituationer som är värda att göra historier av. Men också hur hon kan mötas av människor som läser in henne i böckerna och tror att det är självbiografiskt. Ninni Holmqvist (ja, hon med Kostym, som vi litteraturvetarstudenter bara gick omkring och dräglade över) pratade om alla "börjor" som inte blir något. Kändes oerhört befriande och lägger ett litet stilla skimmer över alla mina filer med obegripligt innehåll. Hon pratade också om att hitta sin egen skrivväg och inte tro att det finns en mall (alla måste göra ett synopsis, all måste stiga upp i gryningen och skriva i sitt anletes svett, alla måste veta hur boken kommer att sluta, alla måste....inte)
Vitaminsprutorna Johan och Erica Månsson berättade om Snöfågelstipendiet som de delar ut till bästa flanöressä.
Och vinnare blev eminenta Åsa Storck (vars böcker jag har haft glädjen att kunna använda i mitt arbete)
Freke Räihä, Ida Andersen och John Swedenmark om att översätta och översättas. Ett exempel är det som Ida och John översatt av italienska poeter i senaste numret av Lyrikvännen (nr 3-4 2019). John berättade oerhört underhållande om sin unika arbetsmetod, att alltid börja översätta från slutet av en roman. Samtalet handlade också om att hitta rätt ton beroende på i vilket sammanhang en översättning ska finnas (här gav John exempel ur sitt arbete med Tolkienböckerna), huruvida det finns en levande (och samarbetsintresserad) författare att ha dialog med vid översättningsarbetet och inte minst hur översättaren och redaktör kommunicerar.
Henrik Johansson, Åsa Foster och Emmalill Frank pratade kring temat idétorka. I sig en fantastisk rubrik med tanke på att idéerna och kreativiteten sprakade genom hela samtalet.
Henrik som är verksam i bland annat Föreningen Arbetarskrivare har kommit ut med två romaner ganska tätt efter varandra samtidigt som han var en av två som höll i redaktörsskapet till föreningens antologi. Åsa har skrivit två novellsamlingar och hennes prat om den kreativa processen var högst intressant (karaktärer som vägrar tala för att de placerats i fel miljö!!!). Emmalill verkar i sin tur hitta nya uppslag bara genom att öppna en kökslucka. Är jag avundsjuk? Nähäää...
Lars Magnar Enokson var moderator när Lena Amurén, förläggare och redaktör på Historiska media, berättade om hur hennes arbete ser ut när det är dags för ett manus att bli bok, vad redaktörens uppgift och uppdrag är. Tydliga och konkreta tips, funderingar kring hur bokens framtid kommer att se ut och en bra avslutande frågestund.
