Två halsband av Stina Berge och allt som händer i mitt huvud

Salamandern var enlig medeltida folktro en elementarande förknippad med elden.

Frans I i Frankrike (1494-1547) fyllde sina slott, bland annat Blois, Chambord och Fontainebleau, med avbildningar av salamandrar.

Han avslöjade aldrig varför det mytologiska djuret låg honom så varmt om hjärtat.

Varför bryr jag mig om det?

Jo, Frans I var den renässansfurste (kung) som bestämde sig för att konst, kultur, litteratur och musik var ett starkare maktvapen än krig. (Nä, han hittade inte på Eurovision song contest). Den konst han införskaffade ligger till grund för Louvrens samlingar och han bjöd in flertalet kända konstnärer och öppnade sitt kungliga bibliotek för allmänheten.

På slottet Chambord gick han helt "berserk" och lyckades klämma dit inte mindre än 800 salamandrar.

Blingblingsalamander på spiselfronten i Blois slott.

Frans I hade bland annat den goda smaken att bjuda in Leonardo da Vinci till att bo i det här lilla huset bredvid sitt eget slott Chateau d'Amboise. Det var också här som Leonardo dog med sin Mona Lisa ihoprullad under sängen (därav att damen hamnade på Louvren)

Lite högtidlig känsla att stå i samma kök där da Vinci brukade käka sin grönsakssoppa (tydligen vegetarian enligt infon). Han trivdes bäst med att äta hos köksan.

I parken utanför kan besökare uppleva da Vincis verk på ett annat vis än på museum. Tämligen trivsamt och lite mystifikt att stöta på "Damen med hermelin".

Så till halsbandet som Stina Berge döpt till "Stairway to heaven".

Genast jag såg det så tänkte jag Ludwig Wittgenstein!

Varför?

Hans "Tractatus" avslutas med att Wittgenstein ser sina satser i skriften som en stege, som när läsaren klättrat upp ska sparkas undan.

Jag gör inga anspråk på att på något vis begripa mig på filosofi, jag bara försöker klättra och sparka undan stegar.

Besökte Wittgensteins grav i Cambridge.

Kyrkogården är ett område som ska få återgå till naturen - en vacker tanke - något som känns väldigt romantiskt (och lite steampunk).

Fler än jag som besöker platsen och lämnar sina alldeles egna ölöppnare, maskotar, stenar och kottar.

Stillsam info, inga åthävor.

Samma sommar som jag var i Cambridge besökte jag också Figueres där Salvador Dalí är begravd i sitt museum. Utanför hittade jag den här stegen, ännu en att klättra upp på och sparka undan.

För övrigt ska jag nu vara tyst och bära mina halsband.

Franska highlights och en längtan

 Bortsett från cider och calvados så är området Pays d'Auge ett enda stort feel good-landskap med korsvirkeshus och grönska.

   

24 ostron, bröd och flaska vin i Finistère för en ringa peng och med utsikt över havsviken. 

 Ville Close med supergoda crêpes i en sagomiljö. 



Sötaste stugan att hyra i Lesconil. 

De virkade lyktstolpsöverdragen i Frejus stannar kvar i minnet tillsammans med smaken av de goda ostarna på restaurang Mon Fromage Philippe Daujan

SLOTT! Vid slottet d'Amboise ligger även Leonardo da Vincis sista boställe, två slott och en vacker park på samma ställe.

Chenonceau med dramatisk himmel, vacker park och ett praktfullt galleri som sträcker sig ut över floden.

Blois - ännu en skapelse av Frans I. Salamandern var hans favoritsymbol, spännande när man tittar närmare på salamanderns mytologiska betydelse som en elementarande kopplad till elden.

Bästa frukosten! Hos David i Loiredalen.

Bästa bokhandeln. Tja, Shakespeares i Paris är alltid utanför tävlan men ligger i samma härad som bokhandeln i Blois med sina sju våningar.

Dag 22

Blois slott i stan med samma namn. Här höll kungen i huvudsak till fram till dess man kom på att Paris var en bättre idé.

Gosiga öppna spisar med Frans I:s salamander på spiselfronten.

Frans I själv, en kung som ägnade sig åt att stödja och utveckla konst, musik, poesi, litteratur och andra konster. Bra jobbat!





Här satt han och bestämde. Bra att ha lite tak över huvudet så inte spindlarna ramlade ner i håret.



Mer öppna spisar att mysa vid. Salamandern syns återigen.



Här har Spöket lyckats ta sig in i Katarina de Medicis sovrum (och tillika platsen där hon faktiskt la sig ner och dog).

Man blir hungrig i magen av alla salar och gemak. Göte beställde in något som hette Alberto Tomba på en italiensk restaurang. A Tomba är består helt enkelt av en pizzarulle för sig och en massa goda charkuterier vid sidan av.

Efter det besökte vi en fantastisk bokhandel som låg på sju våningsplan. Öppnad 1837 och en av Frankrikes vackraste.



Sista slottet för den här resan, åtminstone i Frankrike, Chaumont sur Loire. Ett Törnrosaslott. Det var hit som Diane, Henrik II:s älskarinna fick flytta efter det att Katarina de Medici kastade ut henne från Chenonceau. Inte en kommunal hyrestvåa precis.



Katarina av Medici installerade sin astronom här och man tror att tecknen på spiselkransen har med astrologi att göra. Vid den här tiden skilde man inte på astrologer och astronomer i onödan.

Ett kapell måste man ha och det ska vara ingång från den privata bostaden.



Färgglada golv som man kan sno ihop efter några säsonger på ABF:s porslinsmålningskurser, tisdagkvällar.

Fredagsmys. 

Väggtapeter från Bryssel, 1600-tal. Så nu vet ni vad de gjorde där innan EU.

Och slutligen gillestugan á la 1800-frost. en svunnen värld. Livet för de rika innan världskrigen slog till.



Det jag fastnade mest för med det här slottet var den stora trädgårdsutställning som låg på området. Olika trädgårdskonstnärer bjuds in för att delta varje år.

Loiredalen har mer att bjuda på men nu är dagarna här räknade. Åtminstone för denna gång.

Dag 21

Mera slott! Men först en av Davids frukostar.

 

Chambord är ett riktigt skrytbygge.

Kunglig dröm enligt guiden. Kungligt slott var det i varje fall från början. Frans I, en av våra favvokungar, började bygga på det, troligtvis så var det gårdagens huvudperson Leonardo da Vinci som var inblandad i ritningarna. Mycket torn och tinnar.

 

Även insidan hade Leonardo da Vinci som grunddesigner. Bland annat ritade han en trappa där den som går upp och den som går ner inte ska behöva mötas. Lite overkill tycker jag eftersom huset har 440 rum. Hur stor risk eller för den delen chans är det att man springer omkull varandra i trappan då.

   

Nedan syns en byst av Molière som var på slottet och uppförde ett av sina teaterstycken. Dock inte Misantropen, eller som vi säger i slutna kretsar Missa tråden.

Så här ser snarkofagen ut för frun i huset.

Och så här sov Ludvig XIV (Solkungen) när han var på plats. En liten lönndörr till vänster leder in i ett mer "cosy" sovrum där han gick och hällade sig när han var trött på folk eller kände sig krasslig. För övrigt hann han inte mer än färdigställa Chambord förrän han kom på en ännu värre grej, Versailles.

Första Fransen (Frans I), ville först leda om Loirefloden för att den skulle rinna framför slottet. Han tänkte dock om och avledde ett mindre vattendrag, floden Cosson.

För att inte taket skulle upplevas så "takigt" anlades lite torn och tinnar så man skulle få känslan av att gå runt i en stad istället för på ett tak.

Salamandern var av någon outgrundlig anledning Frans I:s emblem och tag. Han lyckades klämma dit inte mindre än 800 stycken på slottet. (Vi köpte ett gott vin som hette "Salamandre".)

Adjö, adjö till detta mastodontslott och vidare till nästa.

En knapp halvtimme bort ligger Château de Cheverny. Slottet är kanske mest känt för att figurera i Tintinböckerna men då under namnet Moulinsart.

Vi kikade in på Tintin-utställningen.

Allt i naturlig storlek.

Pris för bästa biroll fick mannen till vänster.

En vacker trädgård hör till ett slott.

Ingen kapten Haddock inne i slottet men väl någon som väntar på att gå upp för altaret. Har tydligen väntat sen slutet av 1800-talet.

En harpa är var varje välutrustat hem ska ha, lika vanligt som hemmabiosystem.

Om pengarna till avbetalningen på harpan inte räcker så kan man sälja skrivbordsdekorationer för skrotpriset och klara sig fram till löneutbetalningen.

Yppiga tjejer var lika inne som harpor och tunga skrivbordshästar under 1800-talet.

Maison des Vines de Cheverny et Cour Cheverny hade öppet och låg precis utanför slottet. Där kunde man få prova viner från regionen.

Och det gjorde vi. Man gick helt enkelt runt bland "tornen" och fyllde på sitt glas. Till glaset fick man ett vinprotokoll så när avsmakningen var klar kunde man bara be personalen plocka fram de flaskor man vill köpa.