Salamandern var enlig medeltida folktro en elementarande förknippad med elden.
Frans I i Frankrike (1494-1547) fyllde sina slott, bland annat Blois, Chambord och Fontainebleau, med avbildningar av salamandrar.
Han avslöjade aldrig varför det mytologiska djuret låg honom så varmt om hjärtat.
Varför bryr jag mig om det?
Jo, Frans I var den renässansfurste (kung) som bestämde sig för att konst, kultur, litteratur och musik var ett starkare maktvapen än krig. (Nä, han hittade inte på Eurovision song contest). Den konst han införskaffade ligger till grund för Louvrens samlingar och han bjöd in flertalet kända konstnärer och öppnade sitt kungliga bibliotek för allmänheten.
På slottet Chambord gick han helt "berserk" och lyckades klämma dit inte mindre än 800 salamandrar.
Blingblingsalamander på spiselfronten i Blois slott.
Frans I hade bland annat den goda smaken att bjuda in Leonardo da Vinci till att bo i det här lilla huset bredvid sitt eget slott Chateau d'Amboise. Det var också här som Leonardo dog med sin Mona Lisa ihoprullad under sängen (därav att damen hamnade på Louvren)
Lite högtidlig känsla att stå i samma kök där da Vinci brukade käka sin grönsakssoppa (tydligen vegetarian enligt infon). Han trivdes bäst med att äta hos köksan.
I parken utanför kan besökare uppleva da Vincis verk på ett annat vis än på museum. Tämligen trivsamt och lite mystifikt att stöta på "Damen med hermelin".
Så till halsbandet som Stina Berge döpt till "Stairway to heaven".
Genast jag såg det så tänkte jag Ludwig Wittgenstein!
Varför?
Hans "Tractatus" avslutas med att Wittgenstein ser sina satser i skriften som en stege, som när läsaren klättrat upp ska sparkas undan.
Jag gör inga anspråk på att på något vis begripa mig på filosofi, jag bara försöker klättra och sparka undan stegar.
Besökte Wittgensteins grav i Cambridge.
Kyrkogården är ett område som ska få återgå till naturen - en vacker tanke - något som känns väldigt romantiskt (och lite steampunk).
Fler än jag som besöker platsen och lämnar sina alldeles egna ölöppnare, maskotar, stenar och kottar.
Stillsam info, inga åthävor.
Samma sommar som jag var i Cambridge besökte jag också Figueres där Salvador Dalí är begravd i sitt museum. Utanför hittade jag den här stegen, ännu en att klättra upp på och sparka undan.
För övrigt ska jag nu vara tyst och bära mina halsband.
