Två halsband av Stina Berge och allt som händer i mitt huvud

Salamandern var enlig medeltida folktro en elementarande förknippad med elden.

Frans I i Frankrike (1494-1547) fyllde sina slott, bland annat Blois, Chambord och Fontainebleau, med avbildningar av salamandrar.

Han avslöjade aldrig varför det mytologiska djuret låg honom så varmt om hjärtat.

Varför bryr jag mig om det?

Jo, Frans I var den renässansfurste (kung) som bestämde sig för att konst, kultur, litteratur och musik var ett starkare maktvapen än krig. (Nä, han hittade inte på Eurovision song contest). Den konst han införskaffade ligger till grund för Louvrens samlingar och han bjöd in flertalet kända konstnärer och öppnade sitt kungliga bibliotek för allmänheten.

På slottet Chambord gick han helt "berserk" och lyckades klämma dit inte mindre än 800 salamandrar.

Blingblingsalamander på spiselfronten i Blois slott.

Frans I hade bland annat den goda smaken att bjuda in Leonardo da Vinci till att bo i det här lilla huset bredvid sitt eget slott Chateau d'Amboise. Det var också här som Leonardo dog med sin Mona Lisa ihoprullad under sängen (därav att damen hamnade på Louvren)

Lite högtidlig känsla att stå i samma kök där da Vinci brukade käka sin grönsakssoppa (tydligen vegetarian enligt infon). Han trivdes bäst med att äta hos köksan.

I parken utanför kan besökare uppleva da Vincis verk på ett annat vis än på museum. Tämligen trivsamt och lite mystifikt att stöta på "Damen med hermelin".

Så till halsbandet som Stina Berge döpt till "Stairway to heaven".

Genast jag såg det så tänkte jag Ludwig Wittgenstein!

Varför?

Hans "Tractatus" avslutas med att Wittgenstein ser sina satser i skriften som en stege, som när läsaren klättrat upp ska sparkas undan.

Jag gör inga anspråk på att på något vis begripa mig på filosofi, jag bara försöker klättra och sparka undan stegar.

Besökte Wittgensteins grav i Cambridge.

Kyrkogården är ett område som ska få återgå till naturen - en vacker tanke - något som känns väldigt romantiskt (och lite steampunk).

Fler än jag som besöker platsen och lämnar sina alldeles egna ölöppnare, maskotar, stenar och kottar.

Stillsam info, inga åthävor.

Samma sommar som jag var i Cambridge besökte jag också Figueres där Salvador Dalí är begravd i sitt museum. Utanför hittade jag den här stegen, ännu en att klättra upp på och sparka undan.

För övrigt ska jag nu vara tyst och bära mina halsband.

Dag 21

Mera slott! Men först en av Davids frukostar.

 

Chambord är ett riktigt skrytbygge.

Kunglig dröm enligt guiden. Kungligt slott var det i varje fall från början. Frans I, en av våra favvokungar, började bygga på det, troligtvis så var det gårdagens huvudperson Leonardo da Vinci som var inblandad i ritningarna. Mycket torn och tinnar.

 

Även insidan hade Leonardo da Vinci som grunddesigner. Bland annat ritade han en trappa där den som går upp och den som går ner inte ska behöva mötas. Lite overkill tycker jag eftersom huset har 440 rum. Hur stor risk eller för den delen chans är det att man springer omkull varandra i trappan då.

   

Nedan syns en byst av Molière som var på slottet och uppförde ett av sina teaterstycken. Dock inte Misantropen, eller som vi säger i slutna kretsar Missa tråden.

Så här ser snarkofagen ut för frun i huset.

Och så här sov Ludvig XIV (Solkungen) när han var på plats. En liten lönndörr till vänster leder in i ett mer "cosy" sovrum där han gick och hällade sig när han var trött på folk eller kände sig krasslig. För övrigt hann han inte mer än färdigställa Chambord förrän han kom på en ännu värre grej, Versailles.

Första Fransen (Frans I), ville först leda om Loirefloden för att den skulle rinna framför slottet. Han tänkte dock om och avledde ett mindre vattendrag, floden Cosson.

För att inte taket skulle upplevas så "takigt" anlades lite torn och tinnar så man skulle få känslan av att gå runt i en stad istället för på ett tak.

Salamandern var av någon outgrundlig anledning Frans I:s emblem och tag. Han lyckades klämma dit inte mindre än 800 stycken på slottet. (Vi köpte ett gott vin som hette "Salamandre".)

Adjö, adjö till detta mastodontslott och vidare till nästa.

En knapp halvtimme bort ligger Château de Cheverny. Slottet är kanske mest känt för att figurera i Tintinböckerna men då under namnet Moulinsart.

Vi kikade in på Tintin-utställningen.

Allt i naturlig storlek.

Pris för bästa biroll fick mannen till vänster.

En vacker trädgård hör till ett slott.

Ingen kapten Haddock inne i slottet men väl någon som väntar på att gå upp för altaret. Har tydligen väntat sen slutet av 1800-talet.

En harpa är var varje välutrustat hem ska ha, lika vanligt som hemmabiosystem.

Om pengarna till avbetalningen på harpan inte räcker så kan man sälja skrivbordsdekorationer för skrotpriset och klara sig fram till löneutbetalningen.

Yppiga tjejer var lika inne som harpor och tunga skrivbordshästar under 1800-talet.

Maison des Vines de Cheverny et Cour Cheverny hade öppet och låg precis utanför slottet. Där kunde man få prova viner från regionen.

Och det gjorde vi. Man gick helt enkelt runt bland "tornen" och fyllde på sitt glas. Till glaset fick man ett vinprotokoll så när avsmakningen var klar kunde man bara be personalen plocka fram de flaskor man vill köpa.

Dag 20

Slott i Loiredalen. Ja, om man kan slita sig från frukosten. Har hyrt in oss hos en genomtrevlig kille, David, som serverar egentillverkad yoghurt, hemlagad sylt, färskpressade fruktdrinkar, nygräddade pannkakor och en sockerkaka direkt från ugnen tillsammans med bröd från bybageriet.

Men vi skärpte till oss, lämnade frukostbordet och styrde kosan mot Chateau d'Amboise. Bortsett från att där har bott en okristligt massa franska kungligheter så är slottet mest känt för att vara Leonardo da Vincis gravplats.

Från utsidan ser gravplatsen/kapellet ut så här. La Chapelle Saint-Hubert hänger ut lite över stan och två våningar ner på gatuplan säljer man viner från regionen. Det betyder inget mer än att da Vinci är död och människor fortfarande dricker vin.

Konseljsalen. Här är kungens stol eller som vi idag skulle säga tevefåtölj. Det var från den här platsen (bland annat) som han höll i kontrollen.

 Man har lyckats matcha vedkorgar och öppna spisar bra. Vedkorgen måste vara byggd på plats eller så är det jätten Trym som bär in veden. Jämför vedkorgen med storleken på de "normala" tegelstenarna i väggen.

Han som sitter uppe i hörnet och vaktar vedkorgen har i alla fall öron som matchar storleken på vedkorgen.



En lång balkong. Tillräckligt lång för att hänga folk 1560. Vilket man gjorde, 12 stycken, för att statuera exempel.

Några man inte har halshuggit är trädgårdsarbetarna. Så här snyggt har de fått till det på den ena sidan i alla fall. Frans I, Ludvig XI, Katarina av Medicis tio barn och några till hade det inte så oävet.

Förflyttning 400 meter bort, ja det är tätt mellan slotten (var går gränsen för ett slott?) här. Château du Clos Lucé heter det i alla fall. Vi kliver rakt in i Leonardo da Vincis sängkammare där han inte bara tillbringade sina sista år i livet utan också la sig ner och dog. Det är inte ofta som jag känner historiens vingslag men tro mig det gjorde jag nu.

En trappa ner i köket brukade Leonardo den samme sitta och värma sig vid spisen kalla vinterdagar. Här höll hans köksa till också och lagade hans favvomat, karln var tydligen vegetarian.

Gubben på tunnan har inte med saken att göra men jag tyckte han såg så nöjd och glad ut så han fick vara med ändå. För övrigt så var vi kvar i Leonardos lya.

 

Han var en påhittig rackare, Leonardo, här har han till exempel hittat på den första bilen utan att veta om det. Eller rättare sagt, omvärlden begrepp det inte och motorn var inte uppfunnen.

Ute i parken hittade Spöket Leonardoverk som hängde mellan träden och chillade.



Här har Spöket till exempel hittat "Dam med hermelin", ett annat verk av da Vinci som är ute och skogar.

Nästa anhalt var Chateau de Chenonceau, damernas slott från renässansen. Diane började här som kungens älskarinna, Katarina, kungens fru kastade ut Diane och flyttade in. Sen kom Louise som gifte sig med en Henrik (III) som dog och då flyttade hon hit för att sörja (målade sovrummet svart, värsta emon). En annan Louise tog rodret under upplysningen, på artonhundratalet blev det Marguerite och vid första världskriget Simone.

 Slottet sträcker sig rakt ut i floden Cher och det var Henrik II:s älskarinna Diane de Poitiers som anlade (inte personligen) trädgårdarna runt om kring. När Henke dör så jagar hans fru och tillika drottning, Katarina av Medici bort Diane och tar över slottet. Katarina var nog lite tjurig över det där med älskarinnan.

 Diane behövde i alla fall inte börja jobba i köket eller bli kaffeflicka men ett trevligt och ljust kök fanns där.

All historia utspelar sig inte under renässansen. Det här galleriet som går rakt över floden var sjuksal under första världskriget och under andra världskriget smugglades motståndmän över floden denna väg.

En sista glutt på trädgården innan vi knallar ner i vinkällaren för lite provsmakning.



 Vinkällaren! Ja och vinprovning därtill. Det är inte mig det är fel på, det är kameran. Begriper inte att det suddar till sig ibland.

Så packade vi ihop för denna gången. Vad är väl en bal på slottet jämfört med en vinprovning i källaren?