Två halsband av Stina Berge och allt som händer i mitt huvud

Salamandern var enlig medeltida folktro en elementarande förknippad med elden.

Frans I i Frankrike (1494-1547) fyllde sina slott, bland annat Blois, Chambord och Fontainebleau, med avbildningar av salamandrar.

Han avslöjade aldrig varför det mytologiska djuret låg honom så varmt om hjärtat.

Varför bryr jag mig om det?

Jo, Frans I var den renässansfurste (kung) som bestämde sig för att konst, kultur, litteratur och musik var ett starkare maktvapen än krig. (Nä, han hittade inte på Eurovision song contest). Den konst han införskaffade ligger till grund för Louvrens samlingar och han bjöd in flertalet kända konstnärer och öppnade sitt kungliga bibliotek för allmänheten.

På slottet Chambord gick han helt "berserk" och lyckades klämma dit inte mindre än 800 salamandrar.

Blingblingsalamander på spiselfronten i Blois slott.

Frans I hade bland annat den goda smaken att bjuda in Leonardo da Vinci till att bo i det här lilla huset bredvid sitt eget slott Chateau d'Amboise. Det var också här som Leonardo dog med sin Mona Lisa ihoprullad under sängen (därav att damen hamnade på Louvren)

Lite högtidlig känsla att stå i samma kök där da Vinci brukade käka sin grönsakssoppa (tydligen vegetarian enligt infon). Han trivdes bäst med att äta hos köksan.

I parken utanför kan besökare uppleva da Vincis verk på ett annat vis än på museum. Tämligen trivsamt och lite mystifikt att stöta på "Damen med hermelin".

Så till halsbandet som Stina Berge döpt till "Stairway to heaven".

Genast jag såg det så tänkte jag Ludwig Wittgenstein!

Varför?

Hans "Tractatus" avslutas med att Wittgenstein ser sina satser i skriften som en stege, som när läsaren klättrat upp ska sparkas undan.

Jag gör inga anspråk på att på något vis begripa mig på filosofi, jag bara försöker klättra och sparka undan stegar.

Besökte Wittgensteins grav i Cambridge.

Kyrkogården är ett område som ska få återgå till naturen - en vacker tanke - något som känns väldigt romantiskt (och lite steampunk).

Fler än jag som besöker platsen och lämnar sina alldeles egna ölöppnare, maskotar, stenar och kottar.

Stillsam info, inga åthävor.

Samma sommar som jag var i Cambridge besökte jag också Figueres där Salvador Dalí är begravd i sitt museum. Utanför hittade jag den här stegen, ännu en att klättra upp på och sparka undan.

För övrigt ska jag nu vara tyst och bära mina halsband.

Dag 40

Från Milton Keynes till Harwich för att ta färjan över till Danmark. Vi gjorde ett försök till med Ludwig Wittgenstein och hans grav. Och si på fasiken, skam den som ger sig, vi hittade dit. Huntingdon Road och sen in på den minsta lilla väg som tänkas kan, All Souls Lane. Kyrkogården såg ut som något skapat av Edgar Allan Poe. Efter en stund hittade vi en skylt där vi ombads att inte klaga på statusen av begravningsplatsen, den ingår helt enkelt i ett projekt som ska föra tillbaka den vilda floran och faunan till området, så gräset klipps inte utan slås så det blir en naturlig återsådd av blommor.

Det här med blommorna och det vilda livet kunde vi köpa men det såg ut som om hela kyrkogården var på väg tillbaka till naturen. Att vila i frid är en sak, att vila i 17% lutning kan vara en helt annan. Gotisk romantik någon?

 Ludwig vilade åtminstone under en liggande sten så att man inte riskerar att få honom i huvudet eller på foten rent bokstavligt. Gravvården över en av 1900-talets störste filosofer såg ut så här. Besökare, antagligen främst studenter, lämnar lite souvenirer efter sig. Mest kottar och ölöppnare.

Det är en fin samling döingar han ligger bland. På en tavla står namnen uppräknade över "invånarna" och det verkar vara high fashion att bli nedgrävd här. Kolla gärna in vad som står att läsa under Ludwigs namn, Sir Denis William Brogan lyckades med konststycket att leva baklänges i tiden! Åtminstone på pappret.

Framme i Harwich trodde vi inte att det fanns så mycket annat att göra än att vänta på färjan. Men vi blev tipsade om ett par saker av en anställd vid färjelägret. Konst i en före detta bank med en cykel på väggen.

Englands äldsta fungerande biograf.

Biljettpriset.

I det här huset som inte ser något särskilt ut har det hänt grejer. Kungligheter har sovit här och amiral Nelson med älskarinna tog även de en tupplur i huset.

Här hittade Spöket en grön cykel till.

Färjan la ut och vi vinkade farväl till England med sina "skramlade" ägg, konstiga korvar och vita bönor i tomatsås.

Istället tog vi steget in i danska kökets förlovade land. SILL! Var har du varit?