PALAIS IDÉAL 2024

 2019 såg vi en film.

2019 såg vi faktiskt ganska många filmer.

Filmen som stannade kvar och som vi återkom till var

Ferdinand Cheval, en fransk brevbärare, samlade på stenar under sin postrunda

 och började bygga ett palats.

Hur märkligt är inte det!

I 33 år fortsatte han med sitt bygge, till stora delar under

nattetid efter att han arbetat klart på sin postrunda.

Ferdinand Cheval

Så vi for dit. I fyra år väntade vi på att komma iväg. 

Efter Covidnedstängningar och annat elände blev det av.

Galet? Ja, säkert. Men livet kan ju inte alltid levas fotriktigt.

Däremot kan man fundera över vilka filmer man väljer att se.

Det kan ju gå hur som helst. 😁

Franska highlights och en längtan

 Bortsett från cider och calvados så är området Pays d'Auge ett enda stort feel good-landskap med korsvirkeshus och grönska.

   

24 ostron, bröd och flaska vin i Finistère för en ringa peng och med utsikt över havsviken. 

 Ville Close med supergoda crêpes i en sagomiljö. 



Sötaste stugan att hyra i Lesconil. 

De virkade lyktstolpsöverdragen i Frejus stannar kvar i minnet tillsammans med smaken av de goda ostarna på restaurang Mon Fromage Philippe Daujan

SLOTT! Vid slottet d'Amboise ligger även Leonardo da Vincis sista boställe, två slott och en vacker park på samma ställe.

Chenonceau med dramatisk himmel, vacker park och ett praktfullt galleri som sträcker sig ut över floden.

Blois - ännu en skapelse av Frans I. Salamandern var hans favoritsymbol, spännande när man tittar närmare på salamanderns mytologiska betydelse som en elementarande kopplad till elden.

Bästa frukosten! Hos David i Loiredalen.

Bästa bokhandeln. Tja, Shakespeares i Paris är alltid utanför tävlan men ligger i samma härad som bokhandeln i Blois med sina sju våningar.

Första världskriget

Amiens, Frankrike

På teve börjar dokumentärerna rulla inför hundraårsminnet. Det stora kriget – så heter det i Frankrike. Vad det heter i Tyskland talas det tyst om. Det är segrarna som har rätt till namnen och minnesplatserna.

Slagfält där marken fortfarande efter 100 år är så mättad av krig att ingen människa får beträda jorden. Så mycket som fortfarande är explosivt.

Det är här man försökte skapa en mening efter alla misstag man gjorde. Feltolkade order och kontraorder som sände alla i döden, även de som för tillfället överlevde. Vad gjorde man i skyttegravarna den 12 november 1918? Dagen efter vapenstilleståndet. När allt tystnat. Frågade man efter vägen hem? Efter en mening? Överallt längs vägarna blommar vallmo, symbolen för hågkomst – överallt utom på krigskyrkogårdarna och kring minnesmonumenten. Där är blommorna av papp. Där får ingenting växa vilt, där ligger knotorna.

”Known onto God” står det att läsa, gravsten efter gravsten. Hur många 18-åriga pojkar kände Gud? Hur många behövde han ha för sig själv? Fick han aldrig nog? Hit kom de, marscherande i raka led, dog i kaos och oreda för att begravas i raka led (åtminstone raka led för oss på ovansidan).