En sommar utan Frankrike

Någonstans måste man böja sig, som ett gräs för en vind.

Väga för och emot.

Sluta räkna marginaler och "kansken" och "tänk om".

Veta var gränsen går för sin egen och andras säkerhet.

Sända iväg det där sista mejlet om återbud till huset i Finistère.

Bestämma att det kommer en ny sommar.

Se tillbaka på allt det som ändå fått hända.

2012

Monets trädgård - Giverny

Strax före avspark - PSG

2013

Cider-rutten Normandie

Krigsmuseet över D-dagen - Courseilles sur mer

Mont saint michel från utsidan

och insidan

2014

Plobannalec-Lesconil Finistère

Finistère 💖

En varm och lite suddig sen kväll i Fréjus

Vi tog oss över bergen via Route Napoleon

Slotten i Loiredalen

Frans I - en favvo

2015

Atlantkusten - en bänk för paus

Luc-sur-mer nära Sword Beach en plats för D-dagen

Le Val - tidvattnet på väg in över hela musselodlingen

2016

Prix d'Amérique

Sainte-Chapelle Paris

Paris

2017

Höstkväll i Paris

Eiffeltornet för tredje eller fjärde gången

En älsklingsplats i Paris - bästaste bokhandeln

Finistère början och slut

Den här jycken sitter i skyltfönstret till en nedlagd affär och kikar på oss när vi går till bageriet om morgnarna. Det betyder att melodislingan "Vad tar ni för valpen där i fönstret..." snurrar i huvudet resten av dagen.

Idag var ebb extra tydlig när vi gick utmed hamnen och fortsatte mot stranden och klipporna. När man ser det så här är det svårt att fatta att hela inloppet kan fyllas med vatten högt upp mot kajerna.

En av de fantastiska klippformationer som man möter när man går utmed stranden. Idag var vi ute och gick hela förmiddagen och efter varje krök eller varje klippformation så kommer det en ny strandsträcka att följa.

Här och var finns det bänkar att vila på för oss som vandrar. Turistkontoret har gjort en gimmick av namnet Finistère som betyder "världens ände". Så här står det alltså "Allt börjar vid världens ände".

Ja, idag börjar verkligen allt vid världens ände. Himmel och hav och en sol som äntligen visar sig.

Framåt dagen uppklarnande

Lite gråväder gör att vi bestämmer oss för att navigerar till närmaste affär för att proviantera. Alltid lika spännande att försöka begripa sig på vad som "gäller", här är det hårt fokus på lokalproducerat. Så det blev yoghurt, ost och bröd från trakten tillsammans med traditionella crêpes som säljs i bageriet. Ett par flaskor "Kerné" cider som tillverkas i närheten fick avrunda.

Under eftermiddagen, lagom mellan lunch och fotboll kom solen fram och det blev några kilometer utmed stranden.

Lesconil Finistère

Sommarkväll i Lesconil. Ett glas vitt, havet och båtarna. Nedanför restaurangen i hamnen så spelar ett lokalband en riktigt hygglig version av "Cinnamon girl". Svårt att föreställa sig något bättre. Bara att luta sig tillbaka.

Lesconil, Finistère, Bretagne

Vad är det hos människan som driver henne att alltid vilja veta vad som är bakom nästa krök? Vi har tillbringat timmar och dagar med att vandra utmed havet för nöjet att bara vandra men också med den återkommande frasen "Vi går bara fram dit och ser vad som finns bakom klippan/udden/sanddynorna". Och så går vi vidare, förbi nästa klippa.
 

 

 

Ibland händer det att man hittar något bakom nästa krök. Som det här bygget till exempel. Eftersom det var lågvatten och tidvattnet dragit sig ut till havs så funderade vi en hel del på vad det kunde vara för bygge. Var det någon forntida Asterixättling som tyckt att han hittat tidernas sjötomt och gjort grunden klar just när tidvattnet vände och dränkte hela drömmen? Icke sa Nicke - det är faktiskt ett tvätteri från 1800-frost á la Finistère. Man ledde ner färskvatten uppifrån land, tvättade, sköljde och lät det spolas ut till havs, lätt som en plätt. Någon stackars fransk variant av Lina i Katthult har troligtvis stått och svurit över byken här. Allt fick vi veta av en vänlig man som vi mötte.

 

Ibland är det gott att ligga och titta på molnen och försöka bestämma sig för vad de föreställer. Här är det snarare klippformationerna utmed havet som får en att fundera över sköldpaddor, flygfärdiga örnar, guldbaggestatyetter eller?

 

Havet och himlen, tidvattnet, klipporna och stränderna ger perspektiv på livet och det som är viktigt. I natt var det fullmåne och när vi var nere vid havet så märktes det på tidvattnet. Vår hyresvärdinna säger att det finns ett uttryck här med den ungefärliga betydelsen att dagar som dessa kommer havet (hon) galopperande in som en vild häst. Det fick mig att tänka på Tranströmers dikter där hästmetaforer används när det gäller både himlar och hav.

 

 

Ibland kan även detaljer väcka ens nyfikenhet, det behöver inte alltid vara himlar och hav. Ibland räcker det med ett lås till en fönsterlucka. Den här modellen har vi sett lite varstans. Ibland föreställer låset ett hästhuvud, ibland Napoleon eller som här, någon slags sjöman.



En gudasänd hyresvärdinna, Laurence, kom och överraskade oss med en stor skål havskräftor inhandlade nere vid fiskhamnen. Perfekt avslut på en dag.



Franska highlights och en längtan

 Bortsett från cider och calvados så är området Pays d'Auge ett enda stort feel good-landskap med korsvirkeshus och grönska.

   

24 ostron, bröd och flaska vin i Finistère för en ringa peng och med utsikt över havsviken. 

 Ville Close med supergoda crêpes i en sagomiljö. 



Sötaste stugan att hyra i Lesconil. 

De virkade lyktstolpsöverdragen i Frejus stannar kvar i minnet tillsammans med smaken av de goda ostarna på restaurang Mon Fromage Philippe Daujan

SLOTT! Vid slottet d'Amboise ligger även Leonardo da Vincis sista boställe, två slott och en vacker park på samma ställe.

Chenonceau med dramatisk himmel, vacker park och ett praktfullt galleri som sträcker sig ut över floden.

Blois - ännu en skapelse av Frans I. Salamandern var hans favoritsymbol, spännande när man tittar närmare på salamanderns mytologiska betydelse som en elementarande kopplad till elden.

Bästa frukosten! Hos David i Loiredalen.

Bästa bokhandeln. Tja, Shakespeares i Paris är alltid utanför tävlan men ligger i samma härad som bokhandeln i Blois med sina sju våningar.

Dag 3

En nöjd man lämnar sitt natthärbärge för att sätta kurs mot frukosten.

Misstänker att inte alla frukostrum ser likadana ut som i Cambremer men det gäller att hitta rätt. Hur trevliga människor som helst som drev det B&B som vi bodde på. Hemkokt rabarberkompott, hemlagad färskost, hemvärpta ägg i en miljö som får en att tro att det ligger ett lik i rabatten vilken sekund som helst. Kändes som om man rörde sig i kulisserna till Morden i Midsomer.





Halvvägs till Finistère stannade vi till vid ett urskogsområde, Forêt de Paimpont, som gjort sig känt som platsen för vilken många av Arthurlegenderna utspelar sig. Här smyger tydligen omkring människor än i denna dag och försöker hitta ledtrådar till den heliga graal eller åtminstone den källa där Merlin mötte Viviane, sjöns härskarinna. Vi valde istället att äta lunch och titta på kitchreklam och skog. Mitt intresse av att leta efter skäggiga gubbar i långa vita särkar som håller på med hokuspokus är ytterst begränsad.



Framme i Finistère installerade vi oss i stugan och köpte oss god, nyfångad fisk som Spöket fräste till.

Här visar Spöket utsikten från matplatsen utanför stugan.

Fransmännen har tagit Compact Living till nya höjder. Här visar Spöket den kombinerade gasspisen/elugnen/diskmaskinen. Snacka om allt i ett på liten plats! Som den fria viddernas och djupa skogarnas kvinna som jag är erkänner jag villigt att det inte fanns en chans på miljonen att jag klarade av att köra disken i en gasspis.

Vi hittade ner till havet i alla fall. Kvart över nio på kvällen, 27 grader varmt och vindstilla.

En man med fötterna i Atlanten. Vad mer kan man önska sig?