Franska highlights och en längtan

 Bortsett från cider och calvados så är området Pays d'Auge ett enda stort feel good-landskap med korsvirkeshus och grönska.

   

24 ostron, bröd och flaska vin i Finistère för en ringa peng och med utsikt över havsviken. 

 Ville Close med supergoda crêpes i en sagomiljö. 



Sötaste stugan att hyra i Lesconil. 

De virkade lyktstolpsöverdragen i Frejus stannar kvar i minnet tillsammans med smaken av de goda ostarna på restaurang Mon Fromage Philippe Daujan

SLOTT! Vid slottet d'Amboise ligger även Leonardo da Vincis sista boställe, två slott och en vacker park på samma ställe.

Chenonceau med dramatisk himmel, vacker park och ett praktfullt galleri som sträcker sig ut över floden.

Blois - ännu en skapelse av Frans I. Salamandern var hans favoritsymbol, spännande när man tittar närmare på salamanderns mytologiska betydelse som en elementarande kopplad till elden.

Bästa frukosten! Hos David i Loiredalen.

Bästa bokhandeln. Tja, Shakespeares i Paris är alltid utanför tävlan men ligger i samma härad som bokhandeln i Blois med sina sju våningar.

Dag 22

Blois slott i stan med samma namn. Här höll kungen i huvudsak till fram till dess man kom på att Paris var en bättre idé.

Gosiga öppna spisar med Frans I:s salamander på spiselfronten.

Frans I själv, en kung som ägnade sig åt att stödja och utveckla konst, musik, poesi, litteratur och andra konster. Bra jobbat!





Här satt han och bestämde. Bra att ha lite tak över huvudet så inte spindlarna ramlade ner i håret.



Mer öppna spisar att mysa vid. Salamandern syns återigen.



Här har Spöket lyckats ta sig in i Katarina de Medicis sovrum (och tillika platsen där hon faktiskt la sig ner och dog).

Man blir hungrig i magen av alla salar och gemak. Göte beställde in något som hette Alberto Tomba på en italiensk restaurang. A Tomba är består helt enkelt av en pizzarulle för sig och en massa goda charkuterier vid sidan av.

Efter det besökte vi en fantastisk bokhandel som låg på sju våningsplan. Öppnad 1837 och en av Frankrikes vackraste.



Sista slottet för den här resan, åtminstone i Frankrike, Chaumont sur Loire. Ett Törnrosaslott. Det var hit som Diane, Henrik II:s älskarinna fick flytta efter det att Katarina de Medici kastade ut henne från Chenonceau. Inte en kommunal hyrestvåa precis.



Katarina av Medici installerade sin astronom här och man tror att tecknen på spiselkransen har med astrologi att göra. Vid den här tiden skilde man inte på astrologer och astronomer i onödan.

Ett kapell måste man ha och det ska vara ingång från den privata bostaden.



Färgglada golv som man kan sno ihop efter några säsonger på ABF:s porslinsmålningskurser, tisdagkvällar.

Fredagsmys. 

Väggtapeter från Bryssel, 1600-tal. Så nu vet ni vad de gjorde där innan EU.

Och slutligen gillestugan á la 1800-frost. en svunnen värld. Livet för de rika innan världskrigen slog till.



Det jag fastnade mest för med det här slottet var den stora trädgårdsutställning som låg på området. Olika trädgårdskonstnärer bjuds in för att delta varje år.

Loiredalen har mer att bjuda på men nu är dagarna här räknade. Åtminstone för denna gång.

Dag 19

Vi har övernattat utanför Lyon i Bron. Det kändes inte illa att avfarten hit hette "Albert Camus" (även om författaren i fråga dog i en bilolycka) och att hotellet låg nära skolan "Lycée Jean-Paul Sartre". Två av mina favoritgubbar.
Det tog ett par timmar att bila över centralmassivet mot Loiredalen, en upplevelse i fullständigt skyfall.
Men allt har ett slut och ibland ett lyckligt sådant. Moules frites innan vi besökte Abbaye de Noirlac, ett cistercienskloster från 1136.

Eller ja, de började bygga 1136 men sen fortsatte det av och till med avbrott för krig och revolutioner.

I trädgården fanns en installation bestående av skottkärror som utsmyckats och planterats i.

Fast för min del var det de gamla träden utmed klosterträdgårdens gångar som knep hjärtat.

Inne i klostret hade en konstnär placerat ut olika perpetuum mobile, evighetsmaskiner. Så eviga lär de knappast bli men de fungerar bra med en rörelsedetektor till ingångsättare.

En god gärning som genomfördes i klostret även om deras kristliga gärning låg bakom 1939 var att ge husrum åt kvinnor och barn som flytt Francos diktatur i Spanien.

Kör man utanför vägtullarna så kommer man genom små byar som ser helt obefolkade ut. Men ett trafikljus har de, och tro mig, det kom korsande trafik! Fast det var måndag och långt till löning.

Viker man av från motorvägarna så får man det här också. Hav av solrosor!

Framme i den lilla byn Chambon-sur-Cisse utanför Blois där vi ska bo gick vi på tur utmed byvägen. Tro mig, vi sprang på en installationsutställning till, helt surrealistiskt. "Hem till byn" möter Dali!

I kväll tittar den här gynnaren ner på mig när vi sitter i stugan och  tar ett stilla glas vin och tackar för dagen.