Lämnar Fréjus med en genomtrevlig hotellägare som springer ut på gatan för att ropa "bon voyage!" efter oss. Vi styr först mot Grasse, parfymstaden, för att påbörja Route Napoleon. Härföraren för denna expedition syns nedan.
Det går uppför, eller utför beroende på vilket håll man kommer från. Vi kör samma riktning som Napoleon traskade, uppför. Något mulet. Vad var det Gunnar Wiklund sjöng? "Tala närmre, håll telefonen intill din mun", kanske det var här han var när telefonledningarna drogs.
Mer uppförsbacke. Den franska motsvarigheten till vägverket har stort förtroende för oss trafikanter och tycker att vi gott kan köra i 90 på vägar som viker sig på mitten i var och varannan krök.
Paus vid vägkanten. Värmen har gått från +28 till +19 och blommorna föredrar tydligen det senare. (+33 när vi kom ner till Grenoble)
Om man bor så här, funderar man då någon gång på att man glömt att köpa ägg och vänder om?
Ovan molnen. Vackert väder så det smäller om det och mera berg. Det känns som om man kör i ett vykort. Motorcyklisterna kör också som i en annan verklighet. De verkar vara varma anhängare till organdonation och går före med gott exempel.
Paus och förarbyte. Spöket pekar ut vackra vyer och ställen där Napoleon vilade fötterna. Ja, och så var det det här med berg. Och mera berg.
Kyrkan har sett till att hålla sig framme. Så fort det sticker upp en liten bergsknalle ovanför de andra så har någon nitisk tjänare av Herren varit där och klämt dit en byggnad. "Närmare Gud till dig" är inget skämt på de här höjderna.
Jag kan verkligen höra mäklaren. "En fantastisk bit mark för ett unikt hem! Låt huset bli en del av tomtens form. Ingen kommer att komma i närheten av något liknande. Tro mig! Fallande stenar? Nej, nej, det här är urberg."
När man kommer så högt upp som man tror att det går att komma så dyker det upp nya bergskammar i fjärran. Hur gick pratet bland Napoleon och hans soldater under de dagar de behövde för att ta sig över och igenom?
"Va' fan Napoleon! Ett berg till!"
"Ta det lugnt killar. Vi ska snart svänga vänster."
"Har man hört den förut."
Men snabb var den lille rackaren. På tre veckor tog han sig från Elbe till Paris våren 1815. Sen gick det åt pipsvängen i Waterloo men det är en annan schlagerhistoria.
Men ju vackrare vädret blir och ju grönare ängar och gladare kor som syns så bleknar Napoleon bort och man börjar så smått gnola på "Sound of Music".
På väg ner, fast man inte kan tro det. Vi närmar oss Grenoble.
Allting har ett slut. Så också relationen mellan mig och min Zlatan-tröja. Den var med när jag körde Route Napoleon, en värdig avslutning.
