Lesconil, Finistère, Bretagne

Vad är det hos människan som driver henne att alltid vilja veta vad som är bakom nästa krök? Vi har tillbringat timmar och dagar med att vandra utmed havet för nöjet att bara vandra men också med den återkommande frasen "Vi går bara fram dit och ser vad som finns bakom klippan/udden/sanddynorna". Och så går vi vidare, förbi nästa klippa.
 

 

 

Ibland händer det att man hittar något bakom nästa krök. Som det här bygget till exempel. Eftersom det var lågvatten och tidvattnet dragit sig ut till havs så funderade vi en hel del på vad det kunde vara för bygge. Var det någon forntida Asterixättling som tyckt att han hittat tidernas sjötomt och gjort grunden klar just när tidvattnet vände och dränkte hela drömmen? Icke sa Nicke - det är faktiskt ett tvätteri från 1800-frost á la Finistère. Man ledde ner färskvatten uppifrån land, tvättade, sköljde och lät det spolas ut till havs, lätt som en plätt. Någon stackars fransk variant av Lina i Katthult har troligtvis stått och svurit över byken här. Allt fick vi veta av en vänlig man som vi mötte.

 

Ibland är det gott att ligga och titta på molnen och försöka bestämma sig för vad de föreställer. Här är det snarare klippformationerna utmed havet som får en att fundera över sköldpaddor, flygfärdiga örnar, guldbaggestatyetter eller?

 

Havet och himlen, tidvattnet, klipporna och stränderna ger perspektiv på livet och det som är viktigt. I natt var det fullmåne och när vi var nere vid havet så märktes det på tidvattnet. Vår hyresvärdinna säger att det finns ett uttryck här med den ungefärliga betydelsen att dagar som dessa kommer havet (hon) galopperande in som en vild häst. Det fick mig att tänka på Tranströmers dikter där hästmetaforer används när det gäller både himlar och hav.

 

 

Ibland kan även detaljer väcka ens nyfikenhet, det behöver inte alltid vara himlar och hav. Ibland räcker det med ett lås till en fönsterlucka. Den här modellen har vi sett lite varstans. Ibland föreställer låset ett hästhuvud, ibland Napoleon eller som här, någon slags sjöman.



En gudasänd hyresvärdinna, Laurence, kom och överraskade oss med en stor skål havskräftor inhandlade nere vid fiskhamnen. Perfekt avslut på en dag.