Från Milton Keynes till Harwich för att ta färjan över till Danmark. Vi gjorde ett försök till med Ludwig Wittgenstein och hans grav. Och si på fasiken, skam den som ger sig, vi hittade dit. Huntingdon Road och sen in på den minsta lilla väg som tänkas kan, All Souls Lane. Kyrkogården såg ut som något skapat av Edgar Allan Poe. Efter en stund hittade vi en skylt där vi ombads att inte klaga på statusen av begravningsplatsen, den ingår helt enkelt i ett projekt som ska föra tillbaka den vilda floran och faunan till området, så gräset klipps inte utan slås så det blir en naturlig återsådd av blommor.
Det här med blommorna och det vilda livet kunde vi köpa men det såg ut som om hela kyrkogården var på väg tillbaka till naturen. Att vila i frid är en sak, att vila i 17% lutning kan vara en helt annan. Gotisk romantik någon?
Det är en fin samling döingar han ligger bland. På en tavla står namnen uppräknade över "invånarna" och det verkar vara high fashion att bli nedgrävd här. Kolla gärna in vad som står att läsa under Ludwigs namn, Sir Denis William Brogan lyckades med konststycket att leva baklänges i tiden! Åtminstone på pappret.
Framme i Harwich trodde vi inte att det fanns så mycket annat att göra än att vänta på färjan. Men vi blev tipsade om ett par saker av en anställd vid färjelägret. Konst i en före detta bank med en cykel på väggen.
Englands äldsta fungerande biograf.
Biljettpriset.
I det här huset som inte ser något särskilt ut har det hänt grejer. Kungligheter har sovit här och amiral Nelson med älskarinna tog även de en tupplur i huset.
Här hittade Spöket en grön cykel till.
Färjan la ut och vi vinkade farväl till England med sina "skramlade" ägg, konstiga korvar och vita bönor i tomatsås.
Istället tog vi steget in i danska kökets förlovade land. SILL! Var har du varit?
