Dag 40

Från Milton Keynes till Harwich för att ta färjan över till Danmark. Vi gjorde ett försök till med Ludwig Wittgenstein och hans grav. Och si på fasiken, skam den som ger sig, vi hittade dit. Huntingdon Road och sen in på den minsta lilla väg som tänkas kan, All Souls Lane. Kyrkogården såg ut som något skapat av Edgar Allan Poe. Efter en stund hittade vi en skylt där vi ombads att inte klaga på statusen av begravningsplatsen, den ingår helt enkelt i ett projekt som ska föra tillbaka den vilda floran och faunan till området, så gräset klipps inte utan slås så det blir en naturlig återsådd av blommor.

Det här med blommorna och det vilda livet kunde vi köpa men det såg ut som om hela kyrkogården var på väg tillbaka till naturen. Att vila i frid är en sak, att vila i 17% lutning kan vara en helt annan. Gotisk romantik någon?

 Ludwig vilade åtminstone under en liggande sten så att man inte riskerar att få honom i huvudet eller på foten rent bokstavligt. Gravvården över en av 1900-talets störste filosofer såg ut så här. Besökare, antagligen främst studenter, lämnar lite souvenirer efter sig. Mest kottar och ölöppnare.

Det är en fin samling döingar han ligger bland. På en tavla står namnen uppräknade över "invånarna" och det verkar vara high fashion att bli nedgrävd här. Kolla gärna in vad som står att läsa under Ludwigs namn, Sir Denis William Brogan lyckades med konststycket att leva baklänges i tiden! Åtminstone på pappret.

Framme i Harwich trodde vi inte att det fanns så mycket annat att göra än att vänta på färjan. Men vi blev tipsade om ett par saker av en anställd vid färjelägret. Konst i en före detta bank med en cykel på väggen.

Englands äldsta fungerande biograf.

Biljettpriset.

I det här huset som inte ser något särskilt ut har det hänt grejer. Kungligheter har sovit här och amiral Nelson med älskarinna tog även de en tupplur i huset.

Här hittade Spöket en grön cykel till.

Färjan la ut och vi vinkade farväl till England med sina "skramlade" ägg, konstiga korvar och vita bönor i tomatsås.

Istället tog vi steget in i danska kökets förlovade land. SILL! Var har du varit?

Dag 38

En utflykt till Cambridge. Vi vågade inte stanna kvar i byn. Några kyrkklocksringare tränade på ding-dong och det stod en nedcabbad veteranbil utanför kyrkan. Det handlade bara om sekunder innan kommissarie Barnaby skulle dyka upp så vi styrde mot universitetsstaden istället.

Det här är ena sidan av King's College.

Så här såg det ut från andra sidan. På vägen däremellan träffade vi på oherrans massa japanska turister och italienska skolungdomar på språkresa. De försökte träna sin engelska på oss, stackars krakar.

Här kan man se Mathematical Bridge, från början byggd utan skruvar och muttrar. Sen kom några studenter på att de skulle plocka isär den och sätta ihop den igen. Då var de tvungna att använda skruv och mutter. "If you can't mend it, don't break it."



Svårigheten att hitta boende i studentstaden har lett till att den här boendeformen är populär.

En rundkyrka. Tydligen väldigt ovanligt här. Men inte på Bornholm. Guiden berättade i alla fall att först kom romarna, sen saxarna, sen vikingarna och sen Vilhelm Erövrare. Sen var

England klart.

Den här gatan är uppkallad efter en viking som har kundkort i samma ICA-butik som jag.

När vi körde hem stannade vi till vid den amerikanska krigskyrkogården. Här är gravar efter kända och okända amerikanska soldater och minnesmärken över de som stupade men inte återfanns. Bland andra Glenn Miller och Joseph Patrick Kennedy (bror till presidenten) har fått ett minnesmärke resta över sig här.



 Vi hade tänkt avsluta med ett besök vid Ludwig Wittgensteins grav men den kyrkogården är stängd lördagar och söndagar. Helt i stil med Ludde som inte var speciellt intresserad av socialt kallprat.