Mjellby konstmuseum

Mer konst! Modern? Åtminstone modernister. Utställningen "Moderna män" visas som en slags förlängning och replik till en tidigare visad utställning om modernismens kvinnliga konstnärer. Nu är det dags för män vars verk till stor del fallit i glömska. Utställningen tar upp modernismens rådande normer och dess påverkan på männens skapande.

Klart sevärd tillsammans med den permanenta utställningen av Halmstadgruppens verk.

Åk dit och njut.

Mjellby konstmuseum

Här en detalj av "Baren i Paris" av Otte Sköld.

Del av "Vilande kvinna" av Hilding Linnqvist.

Del av "Kvinnoporträtt" av Arthur C:son Percy.

"Vivan" målad av Einar Nerman som kanske är mest känd för sin Solstickan tändsticksask med den lille pojken i vitt mot blå bakgrund.

Konsthallen Hishult

Det finns ett teveprogram som heter "Där ingen skulle tro att någon kunde bo", om tillvaron som bonde på en klippvägg i Norge. Nu har jag hittat Konstsveriges motsvarighet. Konsthallen Hishult ligger precis så långt från  all ära och kultursidig redighet i fysisk bemärkelse som man rimligtvis kan komma utan att lämna galaxen.

VAD ROLIGT ATT HITTA DIT!

Vid dags dato pågår en fotoutställning med bilder av Håkan Elofsson där flamencon står i fokus.

Mats Hansén och Elisabeth Moritz samsas eller går snarare i dialog i konsthallen med utställningen "Reparation Repetition" där deras verk presenteras.

Konsthallen Hishult

Förutom de aktuella utställarna finns det en servering där man kan hitta konst i något annorlunda konstellationer.

En skulpturpark tillhör också. Allt detta i Hishult in the middle of nowhere.

Je suis Bruxelles

Så här såg mejlet ut från Vi Läser inför kommande nummer. Litteratur är tröst, solidaritet, humanitet, styrka och protest. Jag hoppas Hercule Poirot är inkopplad på fallet.

Hej, Yukiko! Det finns många sätt att visa solidaritet med Belgien efter det fruktansvärda terrorattentatet. En liten solidaritetshandling kan vara att köpa en belgisk bok. Har du några förslag? – Javisst. Här kommer fem belgiska boktips. Hadrianus minnen av Marguerite Yourcenar Kvinnan som matade hundarna av Kristien Hemmerechts Bräsch av Henri Michaux Bland mystiker och magiker i Tibet av Alexandra David-Néel Kommissarie Maigrets första fall av Georges Simenon. Tack, Yukiko. Jag vill även tipsa om Hugo Claus, och hans Andjakten (som Mats Gellerfelt hyllar här) eller Belgiens sorg. / Jonas Eklöf

Bodil Malmsten och två hjältar till

Bodil Malmsten är död. Punkt.

Jag känner en sorg som är samma sorts sorg som när vildgässen drar söderut i oktober och jag fegt står kvar och längtar.

Bodil Malmsten har alltid funnits, precis som land- och sjörapporten och Dagens dikt på P1. Och nu finns hon inte. Fan också!

Jag har alltid nära till mina böcker. Vissa böcker har jag extra nära till. Tre är alldeles tätt intill. Det är Virginia Woolfs Ett eget rum, Marguerite Duras Att skriva och Bodil Malmstens Så gör jag Konsten att skriva. Tre levande böcker av numera tre döda människor. Livsviktiga!

Skrivande behöver vissa omständigheter.

Woolf skrev att man behöver en inkomst (500 pund om året 1929) och ett eget rum. Duras noterade behovet av ensamhet, whisky och älskare. Malmsten listar tre saker - sammanhängande tid, uthållighet och något att komma med (och vackra snittblommor).

I en gammal samlingsvolym av Bodil Malmstens dikter är det "Ett bloss för moster Lillie" som inleder. De sista raderna lyder

Ta ett bloss för moster Lillie låt glöden inte dö

Ett svidande halsbloss Lucky Strike

För att hon måste dö

Hon gick bort med sin walkman på

Dit icke hon går att nå

Hon tog sitt Downtown Train

Till Prince i Purple Rain

Om livet och hälsan står mig bi kommer jag att sitta vid havet i Finistère i sommar igen. Tack vare den längtan som Bodil Malmsten väckte med sina böcker. Jag ska beställa in ett halvdussin ostron och en flaska vitt - en skål, ett tack, en saknad.

Paris januari 2016

På Ile de la Cité ligger inte bara Notre Dame utan också min favorit Sainte-Chapelle. Ett stycke magisk gotik undangömd på justitiepalatsets innergård. Ett tvåvåningskapell där innertaket till det nedre planet har det här fantastiska taket. Hit fick tjänare och ofrälse söka sig medan kungligheterna gick en trappa upp.

Varje gång jag är här så snöar jag in på nya detaljer. Ingen pelare är den andre lik. Ludvig IX visste vad han gjorde när han drog igång det här bygget. Det fanns andra och tidigare kungar - Klodvig och Dagobert till exempel (ja, faktiskt, fråga mig inte varför föräldrarna valde sådana namn) men där finns inte längre någon möjlighet till hemma-hos-reportage. Det kom en massa hunner, visigoter och vikingar emellan om man säger.

På andra våningen har man lyxat till det med fönster, femton stycken med över tusen scener. Ett höggotikens långkörare - hur många säsonger av Game of Thrones som helst. Fast stillbilder.

Till och med golvet kan man glo runt på, platta för platta.

Musée d'Orsay nästa med övervägande del impressionistisk konst. Den här gången fastnade jag lite extra länge framför två stilleben - Cézanne och Gauguin.

Sen finns det alltid frågetecken som hopar sig. Här till exempel har vi inte en såningsman  utan snarare en spik spak naken lieman. Men varför har han lagt beslag på tant Bertas sommarhatt?

Från övervåningen kan man kika ut genom klockan på det gamla stationshuset och se rakt över till Louvren. Ett ställe jag nöjer mig med att betrakta från utsidan denna gången.

En sväng till kyrkogården Pére Lachaise där kändisarna trängs med varandra. Här en av de mer välbesökta - Jim Morrisons grav. Här kan man möta en del existenser som faller utanför de beige mellanmjölkszonerna. Som Jim själv sjöng "People are strange when you're a stranger..."

Mer meditation än rock'n'roll är det över Musée de l'Orangerie med Monets näckrosmålning som sträcker sig i en evighetsåtta genom två salar.

Men det går inte att leva av konst allena. Mat måste man ha. Så ett nytt favoritställe har dykt upp - Leon de Bruxelles - nära Operan. Supertrevlig personal och goda rätter.

Sen kan man alltid ta en runda i Quartier Latin - finns mat där å.

Avslutar med Prix d'Amérique. Lika roligt varje gång att se vad invigningen har för tema, bortsett från det amerikanska förstås. Så i år blev det insekter på styltor, robotar, motorcyklar och hästar (såklart). Bold Eagle vann överlägset som förväntat till publikens jubel. Snabb rackare så han fastnade inte på foto. Paris - på återseende.

The School of Life och läsande

"Sitter du där nu igen och läser. Det måste väl finnas något annat, nyttigare, att göra än att hänga över en bok?"

"Läsa böcker. Varför då?"

"Jag har minsann inte öppnat en bok sen jag slutade skolan och det har blivit folk av mig ändå."

Har jag hört det förut, i alla möjliga varianter? Ja det har jag. Min rekommendation är att titta på The School of Life och den tiominutare som handlar om läsande. Vill man efter det inte sätta sig med en bok så kan man titta vidare. Det har producerats en uppsjö av roliga filmer som tar upp litteratur, historia, filosofi, konst med mera. Allt som behövs är ett klick på Youtube så serveras det en rad av korta och roliga introduktioner inom olika ämnen.

The School of Life alltså.

Nytt år, musik och gammal dikt

En ny siffra i kalendern. En siffra som jorden inte har en aning om men ett sätt för oss att försöka kontrollera livet. Mäta det. Som Tranströmer skrev i "Nattboksblad"

En tidrymd

några minuter lång

femtioåtta år bred.

En nattlig verksamhet som jag ägnat mig åt är Lyrik ur Världslitteraturen där jag hittat en dikt som duger att inleda vilken film eller roman som helst. Alkman från ca 650 f. Kr.

Bergen sova. Nu sover krön och dal,

höga stup och djupa klyftor;

allt som ynglar och kryper omkring på den svarta jorden,

bestarna på bergens branter, svärmarna av vilda bin;

havsvidundren ock i de purpurskimrande djupen.

Med vida vingarna slutna

slumrar fåglarnas folk.

Let the play begin

För övrigt till alla människor som jag älskar och som är viktiga för mig här är en sång

"Utan dig" med Mimikry

Janet Frame Hungrig bland orden

Ellerströms förlag har gjort det igen, låter poesin finnas i sin allra bästa form, Janet Frames Hungrig bland orden översatt av Jonas Ellerström och Elisabeth Mansén.

Janet Frame är mest känd för sin bok En ängel vid mitt bord som också filmatiserats men hennes begåvning för lyrik är minst lika god. Inget är henne främmande och hon låter natur, och vardag, stjärnor och katter, vänner och platser, musik och metapoesi breda ut sig. På samma gång välkänt och nytt. Ett litet smakprov, men köp och läs alltet.

http://ellerstroms.se/

Poeter

Om poeter dör unga

lämnar de två tredjedelar av sina liv till kritikerna

som betar och blir feta på

visionernas gräs.

Om poeter dör vid hög ålder

lever de sina egna liv

skriver sina egna dikter

är sina egna ouppfyllda drömmar.

Unga döda poeter är lovordade kometer.

Kritikerna köar med sina tomma vagnar, redo att haka på.

Gamla levande poeter

förblir troget kamouflerade i sin egen himmel.

Man kan till och med ha glömt att de lyst så länge.

Minnet väcks när de faller

slocknade till marken.

Himlen är tom, solen och månen har försvunnit,

det finns inte tillräckligt med gatlyktor, lysmaskar och eldflugor för att ge ljus

och en tid framöver verkar det som om det inte skulle uppstå fler stjärnor.