Nytt skrivprojekt under kattvaktsvecka

Har färdigställt en novellsamling som nu får ligga till sig lite.

Börjat på nästa projekt.

Upptäckte att det fanns en plats (i mitt huvud) befolkat av en Florabelle, en Otto, En Nils, en Hertha, en Dora, en Moa.

Men de kan inte leva där samtidigt så plötsligt sträcker sig berättelsen över sekel och karaktärerna börjar tycka och tänka, göra och säga både det ena och det andra och jag antecknar så gott det går.

Saknar skrivarvännerna som gör annat i livet nu för tiden och får därför hämta energi och goda råd ur bra böcker om skrivande.

Janet Frame, Stephen King, Bodil Malmsten, Marguerite Duras, Virginia Woolf...

Senaste tillskottet är den här.

Få se vad det blir av det men under den här veckan som kattvakt har Melker haft den stora vänligheten att gå in och bryta pågående saker innanför mitt pannben på ett mycket resolut sätt - han har helt enkelt lagt sig i skrivprocessen.

Bodil Malmsten och två hjältar till

Bodil Malmsten är död. Punkt.

Jag känner en sorg som är samma sorts sorg som när vildgässen drar söderut i oktober och jag fegt står kvar och längtar.

Bodil Malmsten har alltid funnits, precis som land- och sjörapporten och Dagens dikt på P1. Och nu finns hon inte. Fan också!

Jag har alltid nära till mina böcker. Vissa böcker har jag extra nära till. Tre är alldeles tätt intill. Det är Virginia Woolfs Ett eget rum, Marguerite Duras Att skriva och Bodil Malmstens Så gör jag Konsten att skriva. Tre levande böcker av numera tre döda människor. Livsviktiga!

Skrivande behöver vissa omständigheter.

Woolf skrev att man behöver en inkomst (500 pund om året 1929) och ett eget rum. Duras noterade behovet av ensamhet, whisky och älskare. Malmsten listar tre saker - sammanhängande tid, uthållighet och något att komma med (och vackra snittblommor).

I en gammal samlingsvolym av Bodil Malmstens dikter är det "Ett bloss för moster Lillie" som inleder. De sista raderna lyder

Ta ett bloss för moster Lillie låt glöden inte dö

Ett svidande halsbloss Lucky Strike

För att hon måste dö

Hon gick bort med sin walkman på

Dit icke hon går att nå

Hon tog sitt Downtown Train

Till Prince i Purple Rain

Om livet och hälsan står mig bi kommer jag att sitta vid havet i Finistère i sommar igen. Tack vare den längtan som Bodil Malmsten väckte med sina böcker. Jag ska beställa in ett halvdussin ostron och en flaska vitt - en skål, ett tack, en saknad.