MJELLBY KONSTMUSEUM EILEEN AGAR

Eileen Agar skapar under en 70-årig period.

Rör sig i surrealism och kubism på ett alldeles eget vis.

Egensinnig från födseln skickas hon redan som 6-åring

från Argentina till Storbritannien för att sättas på 

internatskola.

Saker man gör med vilda barn.

Och utställningar som Mjellby konstmuseum gör

kring vilda konstnärer.

Elieen Agar Orpheus and his Muse (1959-60)

 Elieen Agar Utan titel (1936)

Den röntgenfotograferade handen blinkar glatt åt Meret Oppenheim

Läs gärna Sviischschsch! så var den vackraste vokalen tom av Meret Oppenheim
utgiven på Ellerströms förlag

ellerströms förlag

Eileen Agar Head of Dylan Thomas (1960), huvudet av en stor poet,

glöm inte att läs

Dylan Thomas

Eileen Agar Demeter (1949)

Eileen Agar The Sea (the coast at Eastbourne) (1950)

Eileen Agar Hand, bird and music (1938)

Eileen Agar Procession (1934)

Eileen Agar Portrait of Ursula Goldfinger (1930)

Eileen Agar Sleeping Head of Joseph (1927)

Eileen Agar Eileen Agar (1927)

Surrealismens kvinnor - Mjellby konstmuseum

Franciska Clausen, Rita Kernn-Larsen och Elsa Thoresen

presenteras under våren på Mjellby konstmuseum

Omkring Kakkelovnen (1931) av Rita Kernn-Larsen blev omedelbart en älskling.

På markisen kan man utläsa att motivet är från Les Deux Magots, känt parisiskt brasserie som sedan 1933 delat ut litteraturpris till franska noveller.

Har varit där och ätit, försökt föreställa mig det glada 20-talet gå över i ett mörkare 30-tal.

Matställe inte bara för surrealister utan också existentialister.

Les deux magots

Festen (1935) Rita Kernn-Larsen

Några år senare skapar Rita det här verket i tydlig surrealistisk anda. Konstnären ska släppa fri sitt undermedvetna och lämna förnuft och rådande samhällsnormer.

Fantomerne (1934) Rita Kernn-Larsen.

Freuds drömtydningar och analyser spelade en stor roll inom surrealismen. Kanske går det att tyda in både det ena och det andra i de här "fantomerna", själv tycker jag mest att de liknar nästkusiner till spöket Laban, söta och alldeles förtjusande. (utan munnar dock, tystade kvinnor?)

Franciska Clausen bjuder på ett mellanting mellan kubism och surrealism med en alldeles egen profil. Som medlem i Cercle et Carré förespråkar hon geometrin som formspråk.

Båda tavlorna nedan är skapade 1929 och bär titeln Abstrakt komposition.

Lite mekano, lite abstraktion, lite färglära, mycket geometri och så de här märkliga svarta hålen som leder in i målningen, förbi och igenom.

Fisken (Désir de grossesse) (1926) av Franciska Clausen.

Skapas under en period då konstnären ser närmre på modersrollen, en för många konstnärer svår balansgång då yrkeslivet som konstnär var svår att kombinera med familjebildning. Clausen bestämmer sig för att avstå barn och familj.

Indre blik (1936) av Elsa Thoresen känns för mig som ett typiskt surrealistiskt motiv. Människan utkastad i världsalltet och samtidigt fast inom ramen, alienerad inte bara genom ramen utan genom ytterligare ett fönster och hänvisad till sitt eget inre.

Ännu en Elsa Thoresen, Braendende sommerfugl (1945)

Thoresen bor i Sverige/Halmstad under flera av krigsåren men fortfarande är hennes konstnärsskap inte fullt ut kartlagt.

Greta Knutson (Tzara) Mjellby Konsthall

Älskade Mjellby Konsthall
Alltid lika skarpa och genomlysta konstnärskap
Den här gången Greta Knutson (1899-1983)
En konstnär som var verksam under lång tid, som skapade i olika material och stilar, som valde krävande vägar i arbetsliv som i privatliv.
Konstnär i en mansdominerad värld, efter skilsmässa ensamstående mor, verksam i motståndsrörelsen under andra världskriget och sin egen ständigt skapande utmaning.

Porträtt av en fransk flicka (1925) olja

 Greta var under en period gift med en av dadaismens frontfgurer, Tristan Tzara.
De fick sonen Christophe som är modell för Greta i ett flertal verk.



Tristan Tzara (1925) bläck på papper

Avenue Junot - bostad och som synes arbetsplats.

Greta levde med Tristan i Montmartre under 1920- och 1930-talet.
Omgiven av surrealister valde Greta ändå att hålla fast vid sin egen stil som hon betraktade som postkubistisk.

Marknad på Rue Lepic (1930-tal) akvarell och tusch
Så nästa gång i Paris (inte om utan när) blir det här en plats jag ska leta upp.

Strax innan krigsutbrottet separerar Greta och flyttar med sin son till Provence där hon möter poeten René Char. Hon är aktiv i motståndsrörelsen och hjälper människor undan nazisternas förföljese.



Detalj ur By vid foten av ett berg (utan årtal) bläck

Greta flydde undan Gestapo till ett hus där fikonträdet som växte på innergården gav henne inspiration.

Nature Morte aux figues (utan årtal) olja

1946 ställer Greta ut i Stockholm och får där sitt stora genombrott.
1949 köper hon en gård i Provence där hon fortsätter att arbeta, nu också med skulptur.

René Char med stilleben (tidigt1940-tal) olja

Även om det inte står i titeln så är det inte omöjligt att verket föreställer Greta framför staffliet och med sonen sittande vid bordet bakom.

Interiör med kvinna och barn (ca 1940) olja

Under 1950- och 1960-talet byter Greta inriktning i sitt måleri. Hon studerar de italienska mästarna i Venedig och på Louvren.
1968 flyttar hon till Pyrenéerna och börjar arbeta med drömbilder.

Utan titel (1974) olja

L'oiseau migrateur (Flyttfågeln) (1980) olja

Claude Cahun Mjellby konstmuseum

Som alltid och ständigt levererar Mjellby konstmuseum en genomtänkt, drabbande och i alla mått fullödig genussäkrad utställning.

Den här gången är det Claude Cahun som genom sina fotografier sänder ut de traditionella könsrollerna på ett piratfartyg och styr rakt ut på de sju haven.

Intet är främmande såvida det inte är det redan betonggjutet förutbestämda.

Cahun uttrycker själv att det är i det androgyna som hen är sig själv.

När jag ser på fotografierna av Cahun, vissa så små att museet skickar med besökaren ett förstoringsglas, är det ibland svårt att förstå att det är samma person som avbildats.

I'm training don't kiss me (1927) Claude Cahun

Self-portrait (reflected in mirror) (1928) Claude Cahun

1928? Det hade lika gärna varit en androgyn kompis till David Bowie

från början av 1970-talet.

Cahun med stort hårsvall

Head and Pillows (1914)

och nedan

samma Cahun men nu med en helt annan frisyr (eller icke-frisyr)

Self portrait (near a Granite Wall) (1916)

Lek med roller och maktstrukturer

Fascinerad av hur Cahun lyckats hitta samma sorts blick hos både katten och sig själv, betraktarens, den avvaktande jägarens men också den lätt ointresserade.

Self portrait (with cat) (1927) Claude Cahun

Samma person men nu tycker jag att det är en Pippi Långstrump (eller Emil som somnade i skåpet med korv under det stora kalaset i Katthult).

Self portrait (in cupboard) (1932) Claude Cahun

 Claude Cahun och livskamraten Marcel Moore flyttade från Paris till Jersey 1937 när det politiska klimatet hårdnade. Cahun och Moore hade ett mångfascetterat förhållande då den enas far och den andres mor gifte sig, på så vis var de både fostersyskon och älskande. På Jersey uppgav de sig vara systrar och kunde på så sätt leva ihop.

Under tyskarnas ockupation bjuder de så hårt motstånd att nazisterna tror att det är en hel motståndsgrupp som ligger bakom olika former av aktioner.

I slutet av kriget avslöjas de två och döms till döden men domen hinner inte verkställas före öns befrielsen av de allierade.

Den rara damen på fotot är Cahun än en gång och mellan tänderna håller hen en nazisymbol, trots och motstånd i ännu en tappning.

Surrealists (untitiled) (1936) Claude Cahun längst till höger och det går inte att undgå att se hur fotot är tänkt att bli beskuret, fyra män, kända surrealister. Och så Cahun utanför bild men ändå i centrum för eftervärlden.

Mjellby konstmuseum Birgit Ståhl-Nyberg och vårens konstsalong

Ett ställe som alltid levererar!

Ser Mjellby konstmuseums utställning med Birgit Ståhl-Nybergs verk och slås av hur museet alltid lyckas med att få berättelsen om och presentationen av konstnärerna att gnistra och glimra lite extra.
Ståhl-Nyberg kom från ett utpräglat arbetarhem med en dröm om ett liv som konstnär, 1952 börjar hon konstakademin.

Syskon (1960-tal)

Självporträtt (1960-tal)

Den snälla flickan (1975) konstnären höll fram kvinnokampsfrågan i en tid när det togs strid för fri abort, rätt till daghem och ett mer jämställt samhälle.

Skyltfönster i Berlin (1981)

Vägbygget (1980)
En målning jag känner lite extra för med tanke på att min pappa var grävmaskinist. Kan komma ihåg med vilken stolthet han visade på vägar, bostäder och industribyggnader som han varit med att gräva till. En tro på framtiden och samhällsbygget.

Affischer skapade på uppdrag av Arbetarskyddsnämnden 1974.
Skrämmande aktuella idag.

Det nya modet (1971), intressant verk som känns kritiskt mot det moderna samhället. Trängseln i tunnelbanan, armbågande människor och kalla blickar från de två som går i fronten. Fem år senare exploderar punken.

Kan inte nog uppskatta Mjellby konstmuseums ständigt kritiska blick på aktuella frågor. Något som syns hela tiden.

Vårsalongen hade en uppsjö av intressanta konstverk.

Här en av tre verk som tar en aktuell strid, skapare, Julia Kabell.

Vivianne Edorson, representerad med den här sagolika gården i textil. All min beundran till handaskickligheten.

Lotta Malmsten har gjort de här "kaninerna", får mina tankar att gå till Alice i Underlandet. Hade gärna ramlat ner i ett hål i marken och mötts av tre sådana här figurer.

Ana Carolina Fleming lyfte min dag med den här fabulösa punktanten - nu vet jag precis hur jag ska se ut när de transporterar mig till hemmet.

Färg - form - framtidstro 1918 Mjellby konstmuseum

1918 - ett världskrig tar slut, spanska sjukan och TBC härjar, revolutioner bryter ut eller riskerar att göra det, rösträttskamp och hungerkravaller. Mitt i detta finns konsten, de nya strömningarna, idéerna, ett Europa som efter ett krig blir tillgängligt igen.

Dora av Sigrid Hjertén

I Frankrike hade Hjertén studerat för Matisse och även tagit intryck av Cézannes måleri och skapade en alldeles egen kolorit som fick hård kritik i början. Det stora genombrottet kom först i mitten av 1930-talet.

Dora är lysande i färg och form, en föraning om det glada 20-talet som var på ingång efter världskriget, ett krig som tvingat kvinnor att ta på sig nya och okända arbetsuppgifter, kvinnor som nu krävde sina rättigheter.

Vaktparad II av Gösta Adrian Nilsson från 1918.

Konstnären kallades också för GAN och var en av de tidiga modernisterna, utöver sitt måleri ägnade han sig också åt ett författarskap som innehöll barnböcker, noveller och lyrik.

Han var en stor inspirationskälla till det som kom att kallas Halmstadgruppen.

Ett helt annat uttryck än militärparader i kubistisk anda ger den här romantiska och i sina linjer flytande bild av Nils Dardel.

Flicka på häst med faun (1918)

Modeteckning av Siri Derkert. Ännu en bild av den nya, moderna kvinnan.

Derkert vistades under och efter första världskriget i Italien.

1960 blev hon den första kvinnan med en separatutställning på Moderna Museet.

Dam i grön pyjamas mördande herre i svart av Nils Dardel.

Kanske är målningen ett uttryck för det förhållande han hade med Nita Wallenberg, en förlovning som hennes familj tvingade fram ett avslut på då Dardel inte ansågs god nog.

I det särskilda rum som är tillägnat Erik Olson hittar jag den här underbara tavlan

Resa i Provence (1932)

Erik Olson var en av dem som vågade protestera mot Hitler och nazismen och hans konst svartlistades. Idag är målningen av resan i Provence en suggestiv bild av en mellankrigsperiod när solen fortfarande kunde ha en chans. Men det glada 20-talet har tagit slut och depressionen är global. Stövlarna börjar marschera och snart är nästa krig här.

Hundra år sedan 1918 - har vi lärt något eller har vi glömt något?