På Ile de la Cité ligger inte bara Notre Dame utan också min favorit Sainte-Chapelle. Ett stycke magisk gotik undangömd på justitiepalatsets innergård. Ett tvåvåningskapell där innertaket till det nedre planet har det här fantastiska taket. Hit fick tjänare och ofrälse söka sig medan kungligheterna gick en trappa upp.
Varje gång jag är här så snöar jag in på nya detaljer. Ingen pelare är den andre lik. Ludvig IX visste vad han gjorde när han drog igång det här bygget. Det fanns andra och tidigare kungar - Klodvig och Dagobert till exempel (ja, faktiskt, fråga mig inte varför föräldrarna valde sådana namn) men där finns inte längre någon möjlighet till hemma-hos-reportage. Det kom en massa hunner, visigoter och vikingar emellan om man säger.
På andra våningen har man lyxat till det med fönster, femton stycken med över tusen scener. Ett höggotikens långkörare - hur många säsonger av Game of Thrones som helst. Fast stillbilder.
Till och med golvet kan man glo runt på, platta för platta.
Musée d'Orsay nästa med övervägande del impressionistisk konst. Den här gången fastnade jag lite extra länge framför två stilleben - Cézanne och Gauguin.
Sen finns det alltid frågetecken som hopar sig. Här till exempel har vi inte en såningsman utan snarare en spik spak naken lieman. Men varför har han lagt beslag på tant Bertas sommarhatt?
Från övervåningen kan man kika ut genom klockan på det gamla stationshuset och se rakt över till Louvren. Ett ställe jag nöjer mig med att betrakta från utsidan denna gången.
En sväng till kyrkogården Pére Lachaise där kändisarna trängs med varandra. Här en av de mer välbesökta - Jim Morrisons grav. Här kan man möta en del existenser som faller utanför de beige mellanmjölkszonerna. Som Jim själv sjöng "People are strange when you're a stranger..."
Mer meditation än rock'n'roll är det över Musée de l'Orangerie med Monets näckrosmålning som sträcker sig i en evighetsåtta genom två salar.
Men det går inte att leva av konst allena. Mat måste man ha. Så ett nytt favoritställe har dykt upp - Leon de Bruxelles - nära Operan. Supertrevlig personal och goda rätter.
Sen kan man alltid ta en runda i Quartier Latin - finns mat där å.
Avslutar med Prix d'Amérique. Lika roligt varje gång att se vad invigningen har för tema, bortsett från det amerikanska förstås. Så i år blev det insekter på styltor, robotar, motorcyklar och hästar (såklart). Bold Eagle vann överlägset som förväntat till publikens jubel. Snabb rackare så han fastnade inte på foto. Paris - på återseende.
