Visar inlägg med etikett Första världskriget. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Första världskriget. Visa alla inlägg

söndag 11 november 2018

Schloss Schoenbrunn

Slottet Schönbrunn med sin omgivande park och trädgård är upptaget på UNESCOs världslista. Vackert, pampigt och tidstypiskt ligger det där, ett par kilometer utanför Wien. En gång sommartillhåll för de kejserliga.
När jag besöker det i månadskiftet oktober/november 2018 hade jag gett ganska mycket för en tidskapsel som tagit mig hundra år tillbaka i tiden.
Tänk att ha fått vara där och se hur de sista dagarna av första världskriget upplevts innanför slottets väggar.


Nu får jag nöja mig med att fotografera och promenera i trädgården och parkerna.
En guidning i slottet ingår men där råder strängt fotoförbud. Inte för att det här slottet har så mycket mer att visa än andra (Versailles till exempel låter besökarna fota så mycket hen vill). Här handlar det nog mest om att jag och andra besökare ska lockas att köpa de erbarmligt tråkiga fotoböckerna som säljs vid utgången.
Jag nöjde mig med att titta - i den här världen verkade 1900-talet väldigt tillbakadraget.
Nästan allt krut läggs på Maria Theresia (Marie Antoinettes mamma) Franz Joseph och kejsarinnan Elisabeth (Sisi)
Världskrigen är i sann bemärkelse nedtonade.


Jag backar tillbaka i historien från det stela och trista slutet av 1800-talet och föreställer mig istället en ung Wolfgang Amadeus Mozart som 1761 ränner runt i slottsträdgården efter sin första spelning som tydligen skedde här när han var bara fem år gammal.



Orangeriet hade gått i vinterdvala för säsongen och härbärgerade alla de växter som till våren ska ställas ut i trädgården. Ännu ett exempel på hur Versailles inspirerat och påverkat byggnadskonsten. 



Typiskt 1700-tal med "naturliga" parker och inslag av grekisk- och romerskinspirerad utsmyckning i form av urnor, tempel och ruiner.
Spännande inslag tycker jag då idéerna måste ha sprungit ur någon helt opraktisk hjärna.
"Urnor?"
"Ja, urnor."
"Ska du ha i dom Nalle Puh?"
"Honing?"
"Svårt att få av locket."
"Tänkte inte på det Ior."
"Nä, ingen tänker längre. Det är det som kallas upplysning."


"Men ett tempel då?"
"Ska du ha det till? Inga andra gudar och så vidare."
"Cykelställ. Vänta bara får du se. I framtiden vill folk ställa sina cyklar under tak."


Arga snickaren syntes inte men han hördes.
Något för den händige, rätt av från antiken via 1700-talet.
Shabby chic version 4.0



Belöningen
Gloriette - uterum från 1775, numera kafé för oss dödliga.


Bakelser kan de i alla fall.
Himmelska och värda vandringen.


På vägen ner passerade vi Palmhuset som bjöd på lite halloween. 




söndag 9 mars 2014

Första världskriget


Amiens, Frankrike




På teve börjar dokumentärerna rulla inför hundraårsminnet. Det stora kriget – så heter det i Frankrike. Vad det heter i Tyskland talas det tyst om. Det är segrarna som har rätt till namnen och minnesplatserna.



Slagfält där marken fortfarande efter 100 år är så mättad av krig att ingen människa får beträda jorden. Så mycket som fortfarande är explosivt.


Det är här man försökte skapa en mening efter alla misstag man gjorde. Feltolkade order och kontraorder som sände alla i döden, även de som för tillfället överlevde. Vad gjorde man i skyttegravarna den 12 november 1918? Dagen efter vapenstilleståndet. När allt tystnat. Frågade man efter vägen hem? Efter en mening? Överallt längs vägarna blommar vallmo, symbolen för hågkomst – överallt utom på krigskyrkogårdarna och kring minnesmonumenten. Där är blommorna av papp. Där får ingenting växa vilt, där ligger knotorna.

”Known onto God” står det att läsa, gravsten efter gravsten. Hur många 18-åriga pojkar kände Gud? Hur många behövde han ha för sig själv? Fick han aldrig nog? Hit kom de, marscherande i raka led, dog i kaos och oreda för att begravas i raka led (åtminstone raka led för oss på ovansidan).