Som
ringar på sjöars vatten
skulle
trösten sprida sig.
Men
stenen sjönk till botten,
grumlade
ner sig i dy.
Du
sitter där och dör
men
jag förlåter dig inte.
När
jag kommer hem
sätter
jag mig i varsin
ände
av huset bara
för
att fortast möjligt
kunna
nås av din röst.
Regnet
faller så tungt här.
På
min innergård
lägger
sig sorgen
i
framstupa sidoläge.
