Tillbringade kvällen i gott sällskap på Bonniers konsthall.
En stor samling av svensk konst ur Gerard Bonniers samling som spänner mellan
1947 och 1987
visar riktningar, experimentlusta och skiftningar inom konsten.
Eva Hallströms "Du" 1978
och
Bo Larsson "Svävande hål" 1968
Det är fortfarande mycket tjat om kärnfamiljen i vissa kretsar men redan för 53 år sedan utropades Kretsfamiljen. Idag skulle vi väl kalla det för "alternativa" nätverk. Finns det alternativ fakta så kan det väl finnas en alternativ faster. Annars får man helt enkelt bara koppla förbi.
Ulla Wiggen "Kretsfamilj" 1964
Ulf Gripenholm "Konsten" 1982
En söt liten gubbe - kan vara en kulturman.
Gunnar Olsson "Frukter i solljus" 1973
Orange var en ständigt närvarande färg på 70-talet. Och i stilleben som det här känns det helt okej.
Philip von Schantz "Kålrötter och vattenpass" 1974
70-talet var inte bara orange.
Kålrötter är svenskare än potatis och på engelska kallar man till och med kålrot för swede.
I kombination med ett vattenpass så blir nog rotmoset både lagom och serverat i räta led där man håller sin plats i kön.
Någon som kan känna doften från skolmatsbespisningen?
Alf Olsson "Kålrötter" 1957
Nu börjar jag fundera på om det inte ligger en kostcirkelagenda dold i konstutställningen.
Ännu mer kålrötter men nu från 50-talet.
Ulf Gripenholm "Nysnö" 1972
Kan känna de där våtkalla lovikkavantarna som inte ville gå hem från pulkabacken fastän ljuset snabbt försvann bakom granskogen.
Detalj ur "Sen eftermiddag i Oidar" 1972 av Karl Axel Pehrson
Samme konstnär ligger bakom Guldbaggens utformande, det filmpris som utdelas vid Guldbaggegalan varje år. De första baggarna delades ut 1964.
P O Ultvedt "Elin" 1961
Konstnären är kanske mest känd för verket "Hon" från 1966 som skapades tillsammans med Niki de Sant Phalle och Jean Tingely.
