PAPPA OCH ARISTOTELES

 

För länge sedan hade jag en pappa som dog

Den 7 mars dör min pappa.

Det var inte alls väntat.

Väntat var besked om lång återhämtning.

Väntat var besked om massiv lunginflammation.

67 år gammal dör han.

Dagen efter kommer provresultatet.

Akut leukemi.

Det blir sällan som väntat.

 

Samma datum, 7 mars, men många år tidigare dör Aristoteles.

Han och pappa hade inte haft så mycket att säga varandra.

Pappa kunde ingen grekiska och Aristoteles, den stackarn,

vad skulle han pratat med en grävmaskinist om?

Men kanske där finns en likhet ändå, mer än dödsdatumet.

De var ju grävande män båda två.

Men på varsitt vis.

Jag vet inte hur väntat det var.

 

Vi hann aldrig till sjukhuset. Han smet ifrån oss.

En sköterska ringde och sa med korta mellanrum i orden:

”Nu dör han.”

”Ni hinner inte.”

”Och vi som gav honom kvällsmat för bara en timme sen.”

”Det var oväntat.”

Vem gav Aristoteles den sista måltiden?

Vem tyckte att något var oväntat den där dagen?

 

Fassan var fortfarande varm sista gången jag såg honom.

Lite ovanligt att han låg där utan snus under läppen, det saknades liksom.

Som om det gjorde rummet lite vilset och viljelöst.

Det var kroppen, inte rummet, som kommit till ro.

Hade också Aristoteles sett så vilande och avslappnad ut i döden?

Hade hans dödsbädd också varit en ensam plats

som långsamt befolkats av bortkommenhet?

 

Flera år senare läste jag filosofi och litteraturvetenskap på universitetet.

Då hade mamma redan hunnit långt in i sin demens och glömt bort sin man.

När jag berättade att jag studerade heltid och jobbade i hemsjukvården

kvällar, nätter, helger blev hon orolig.

Jag hade väl inte tänkt läsa till präst?

Nä, sa jag. Präst lär jag nog aldrig bli.

Det var då för väl, svarade hon och valde åt sig ett helt annat dödsdatum.

 

FRI PRESS FÖRLAG

 Jag började 2025 som lönearbetare, författare och poet.

Trodde att det så skulle förbli.

Men så stod jag där på en skogsväg, väl anlagd med god bärighet för tunga lass och det var nära till stora vägen där jag kunde höra trafiken susa fram skyddad av viltstaket och kloka trafikskyltar. Det var väl bara att ta den utstakade vägen, lämna skogen, ta mig ut på släta asfalten.

Så såg jag, en smal och slingrande stig som korsade skogsvägen och försvann in mellan träden. Den där sortens stigar som kan upplösas av sig själva in mellan några granar eller sluta i en glänta. Skapad av de vilda som gått före men som inte förväntar sig att någon ska följa efter. Och jag vek av. Lovade mig själv att gå till det sista havet min vän.

När 2025 slutar är jag lönearbetare, författare, poet och medarbetare på

Fri Press Förlag

SKRIVARSIDAN

Under rubriken "Fem frågor" har jag nu blivit intervjuad på 

skrivarsidan.nu

Det gör något med en, när det blir till att tänka till kring skrivandet.

För övrigt, alldeles bortsett från min medverkan, är det här en sida jag verkligen rekommenderar.

Skrivtips, tävlingar, skrivövningar, dikter, noveller, boktips och allt annat som tänkas kan för den läs- och skrivintresserade.

Iréne Svensson Räisänen driver sidan och håller den alltid aktuell.

DIKTER UR "ETT BREV FRÅN MÅNGA"

I samband med Föreningen Arbetarskrivares årsmöte i Malmö firas

tidningen KLASS som 10-årsjubilerar.

Välkomna till POETEN PÅ HÖRNET 22 mars 19.00

för mingel, läsningar, musik och häng.

Det blir bland annat läsningar ur antologin

Ett brev från många

Här kommer ett par av de dikter som jag medverkar med.

Ett poesiverk under arbete där samtalet pågår med de som var våra samtida

Jag är en notering i kyrkboken under ”döde”

Prosten skrev med extra hårt tryck och djup svärta

Till och med han, en Guds man, syntes rörd

Sågverket slet armen av mig vid tio års ålder

Blodet sögs upp av spånet och klingan stod still

resten av dagen och också jag blev stilla

Nu ligger jag i allmänna barnlinjen utan sten

Jag ligger tillsammans med så många andra

Ingen nära vän men några hann nästan bli mig bekanta

Sanatoriet höll mig i sin famn och gav mig arbete

Jag, en oäkta som fick kökstjänst till dess kriget kom

Krevaderna som blev kvar innehöll mest brända slamsor

Ingen blev kvar som kom ihåg mitt namn

Men jag ligger här och tänker på katten som drack

mjölk på fat medan jag skrubbade potatis

Jag har hela havet i mig och omkring mig

Så har det varit nu i flera år

Det finns inte mycket kvar för mig att hålla reda på

En fotled i en gummistövel, resten är fiskmat sedan länge

Drömmen var en egen båt, nu har jag ett eget hav

Det finns ett ljus som tänds i ett fönster varje kväll

Hon hoppas jag ska hitta vägen hem

Hon hoppas att det aldrig ska bli en grav att gå till

SVENSK BOKHANDELS VÅRKATALOG 2025

 I bokhandelns vårkatalog fick deltagarna i Skrivyta Syd möjlighet att delta

med varsin text och en kort presentation.

Jag valde ett utdrag ur Hon finns på ett foto, romanen jag släppte

årskiftet 2024/2025 på Fri Press Förlag.

Håll till godo

Valda delar 1967–1968

På väg till stationen, och med en resväska? Byn rynkar på pannan. Varför ska hon ge sig av? Vad ska det vara bra för? Vad är det för fel med att hålla sig här? Är det inte bättre att hitta någon att sällskapa med? Dansa och gifta sig, bli med barn och veta var man hör hemma. Ska hon nu göra sig till och förhäva sig? Räckte det inte med studenten? Det hade låtit tala om sig, vita handskar och farsgubben som köpt henne en uppsättning bordsbestick i silver. Sågverksarbetarens flicka. Jojo. Sätta griller i huvudet på henne med sånt.

***

Men Eva lyssnar inte på någon by. Hon vill något mer där hon går på grusvägen som leder till stationen. Markerar med en knyck på nacken och blicken fäst rakt fram att hon gör som hon behagar. Iklädd nyköpt ljusblå poplinkappa med kapuschong och tvåfärgade lackstövletter håller hon ett hårt tag om sin röda resväska i vinyl när hon vänder ryggen åt det snusbruna och strumpstoppade. För vad ska den här byn med henne till? Hon har sitt läshuvud, sin stolthet – och sin skam. Tre ting hon tänker göra som hon vill med.

Hennes skarpa huvud som biter ifrån och inte vill veta sin plats tillsammans med stoltheten som visar sin raka rygg och med en blick som aldrig viker. De två tingen, begåvningen och stoltheten, håller skammen på armslängds avstånd. Byn är inte nöjd med det. Den vill att hon fogar sig och rättar in sig. Hon som är arbetarbarn, flicka, dotter till en sinnessjuk, hon ska inte komma här och göra sig märkvärdig. Skammen över Agnes, mamman hennes, tokstollan, den skammen ska finnas där. Det är nu redan så en gång bestämt. Men på Eva skulle den inte synas om hon så fick hela sitt inre genomlyst av röntgenstrålar.

Evas far, Tage, går bredvid. Han leder sin cykel så han kan komma hem snabbt när han vinkat av henne. Agnes kan inte lämnas på egen hand så långa stunder åt gången. Egentligen inte alls. Men den här vandringen kan han inte låta Eva göra ensam. Han måste följa henne åtminstone till vändplatsen utanför stationshuset. Men han håller cykeln dem emellan där han går, så ingen tror att han har gått och blivit fjabbig med flickan.

Eva får bära sin väska själv så att hon förstår att han inte vill att hon ska ge sig av, men också för att hon ska veta att han litar på henne och tror henne om att vara stark nog att reda sig. Han vill nog också att hon ska begripa att livet inte är så lätt, inte ens för den som är stark.

Så reser hon, Eva. Kliver ombord och slår sig ner på en fönsterplats. Öppnar en bok och försjunker i texten som om byn bara var ett tillfälligt stopp och hon en förbipasserande. Hon ser sig inte om, vinkar inte ens en extra gång åt sin far, när rälsbussen stönar igång för att försvinna bakom stationshuset och godsmagasinet.

DET FRIA ORDETS HUS VÄXJÖ ONSDAG 19 FEBRUARI

 Välkomna till Ord i Kronobergs vårprogram

Vi håller till i Det Fria Ordets Hus i Växjö 18 - 20

Mitt bidrag kommer att vara en presentation av min roman

Hon finns på ett foto

tillsammans med lite prat om skrivandets hopp och tvivel

Jag har glädjen att dela stunden med

Peter Bryngelsson, författare och musiker, och

Maria Estling Vannestål, författare och översättare.

STARTEN PÅ 2025

HON FINNS PÅ ETT FOTO

i dubbel (eller tredubbel) bemärkelse.

Min roman släpptes när det bara var dagar kvar av 2024 och 

samtidigt fick jag äran att intervjuas och vara omslag på tidskriften

KLASS nummer 4/2024.

Nu i januari börjar det ramla in respons på både bok och artikel

och att möta läsare är en av de glädjeämnen som skrivandet ger.

Bokfloden är riklig, vild och vacker.

Det är lätt att försvinna bland alla böcker som kommer ut.

I Svensk bokhandels katalog över våren 2025 presenteras drygt

1200 titlar.

Vi som ingick i Skrivyta Syd har fått medverka i katalogen med

ett utdrag ur en text och en kort nulägesrapport.

Det tackar jag för - både utvecklingsprogrammet och presentationen.

 

2024 med delar av mitt skrivande jag

 Minnet är en märklig och nyckfull följeslagare.

Ett år avslutas och jag är helt säker på att det var ett skitår,

ett år där inget vettigt blev gjort.

Så bläddrar jag runt bland foton och kalenderblad.

Och där är det - allt det gjorda och upplevda.

Min diktsamling, Oskiftat Arv, levde vidare och poppade upp på

Dagens dikt P1 15 maj. En fantastisk inläsning och tolkning av 

Cecilia Lindqvist

Dagens dikt P1 

Under våren fick jag möjlighet att delta i en manusutvecklargrupp med

Gabriella Håkansson som handledare.

Vi avslutade på Herrgård de Lux i en historisk miljö som passade

mig ypperligt.

Träffarna vi hade ledde fram till att jag förstod att de tre noveller 

som var tänkt att monteras ihop inte var noveller utan

frön till tre romaner. Arbetet fortsätter.

Livet, sommaren och Fri Press Förlag tog mig till en inbjudan från

Tranås at the Fringe, poesifestivalen som bjuder på allt.

Lyssnade på uppläsningar, såg performance (och deltog), hittade bra böcker och

ett hotell som höll fanan högt.

Det hände sig också att jag blev invald i

Sveriges Författarförbund.

Någon verkshöjd har således mina böcker och texter.

Och sommaren gick över till höst.

Föreningen Arbetarskrivare släppte sin antologi vid

Göteborgs bokmässa och jag fick vara med en av dagarna 

och läsa mina dikter.

Hedervärt.

Föreningen Arbetarskrivare

Vid bokmässan fick jag frågan om jag ville ställa upp på en intervju i tidskriften

KLASS.

Annie Rosén gjorde ett hembesök och levererade fantastiska foton till artikeln.

Fri Press Förlag skrev förlagskontrakt och arbetet med att lägga sista handen

vid Hon finns på ett foto påbörjades.

Idéer och tankar kring omslag och layout for som sommarens sista svalor

fram och åter mellan mig och förlaget.

Denna märkliga bok som inte alls var tänkt att bli till, eller åtminstone bara bli

en novell bland andra.

Första gången någon fick höra ur boken var på Göteborgs litteraturhus.

Jag läste under en handarbetsträff/litteraturträff.

Hade ingen aning om hur texten skulle landa men när stickorna slutade klirra,

när händerna sänktes och stillnade då förstod jag att orden höll.

Lite trassel och krasslighet ändrade på releasedatumet men släppet blev av.

Före den officiella releasen fick jag möjlighet att leverera några exemplar österut.

Avslutade året med att berätta om romanen och mitt skrivande för personalen

vid Sagomuseet i Ljungby. En fantastiskt trevlig stund på Stenlunden Hantverksbageri.

Strax före året tog slut landade Svensk bokhandels katalog över vårens böcker.

I den finns ett utdrag från Hon finns på ett foto.

Over and out.

Svensk bokhandel katalog våren 2025

BOKSLÄPP AV "HON FINNS PÅ ETT FOTO"

VÄLKOMNA PÅ BOKSLÄPP 30 NOVEMBER

VI TRÄFFAS PÅ BISHOPS ARMS SAVOY MALMÖ15.00

FÖR MINGEL, BOKPRAT OCH SIGNERING AV

HON FINNS PÅ ETT FOTO

Fri Press Förlag HON FINNS PÅ ETT FOTO

”Hem åker hon inte. Den här skammen ska aldrig bli hennes eller Tages, inte en sak till efter det som hänt Agnes. All heder som han slitit ihop på sågverket är kostsam och värdefull. Dyrbarare än ett oäkta barn, tänker Eva. Det blir så lätt att sådana tankar får fäste när det inte finns någon att prata med, inte ha någon att säga det hemska till högt och klart.”

GÖTEBORG X 2

 Bokmässans sorl har hunnit lägga sig nu.

Denna märkliga blandning av Kiviks marknad och litteraturflimmer.

Vem ska synas, vem ska höras, vem ska kommas ihåg?

Själv hängde jag med föreningen Arbetarskrivare under en dag och

fick medverka i läsning av den nya antologin

Ett brev från många

där jag har med några dikter ur ett pågående arbete.

Köp gärna antologin här och/eller blir medlem i föreningen.

Ett brev från många

Helgen efter bokmässan återvände jag till Göteborg.

Den här gången för en dag på Göteborgs litteraturhus.

Fri Press Förlag tillsammans med Quiltameva ordnade en träff

för litteratur- och handarbetsintresserade.

Fri Press Förlag

Första gången jag fick läsa ur nya romanen för en publik.

Roligt, nervöst och bubbligt.

URVAL AV DE SENASTE 10 ÅREN

 10 år sedan jag vann Brevnoveller/Litteraturmagazinets novelltävling

med Pizzaskäraren.

Glad att jag fick fortsätta skriva.

När jag nu sorterar bland ett urval av böcker,

egna och antologier, blir det tydligt att det runnit

en hel del skrivarvatten under broarna.

Önskar innerligt att jag får 10 år till.

DET KOM ETT BREV (ELLER NJA, DET KOM ETT MEJL)

 Då är det väl så dags att ta mitt skrivande på allvar.

Märk väl - jag tar inte mig själv på allvar - men mitt skrivande.

Medlem i Sveriges Författarförbund

INTERVJUAD AV NICKO SMITH

Blev intervjuad av Nicko Smith, svensk poet bosatt i Vasa

och med 8 egna diktsamlingar i bagaget.

Första frågan fick mig att tänka till om hur jag är

positionerad i förhållande till havet.

Kanske en fråga att dryfta med trädgårdskråkan?

 Tisdagsintervju med Mija Åhlander

RECENSION AV OSKIFTAT ARV - NICKO SMITH

 

Jag har följt Nicko Smiths blogg och

hade glädjen att få höra honom läsa på

Tranås at the Fringe när jag var där nyligen.

Blev varm i hjärtat av att han har tagit sig tid för en recension

av min diktsamling "Oskiftat arv".

Bockar och bugar för de fina orden.

Glid in på sidan för att läsa dikter, recensioner och författarintervjuer!

nickopoet.com

TRANÅS AT THE FRINGE 2024

 En bra morgon att förbereda läsning till

Tranås at the Fringe.

Och vilket program!!!

Längtar så efter att få möta, lyssna, samtala, uppleva.

Titta på programmet i länken nedan.

Tranås at the Fringe 2024 program

Eller titta in på

Fri Press Förlag

om du vill läsa mer om oss från förlaget

DAGENS DIKT 15 MAJ 2024

 Det finns saker som man inte tror hör en till.

Sånt som bara är för andra.

Som att få sin dikt uppläst i P1.

Som att få ett meddelande från en gammal 

arbetskamrat som skriver

hur hon lyssnar på

Mija Åhlanders text

i

Dagens dikt.

Sånt som inte händer.

Och så händer det.

En läsning av Cecilia Lindqvist som gör att jag 

plötsligt hör mina ord som nya och dikten

står inte där på darriga ben längre,

nej, den hör hemma.

Så som jag vill att den ska höra hemma hos oss

med brutna ryggar och levande drömmar.

https://sverigesradio.se/avsnitt/ur-oskiftat-arv-av-mija-ahlander

5 augusti klockan 14.00 PUKEBERG NYBRO KULTURVAGNEN

 När sommaren smyger sig in i augusti möts vi kanske i Pukeberg?

Välkomna på prat och poesi i Kulturvagnen.

Vi samtalar om dikt och landsbygd med Niels Vonberg,

pedagog och författare, från Kalmar konstmuseum.

Avslutar gör vi med öppen scen för den som vill läsa egna dikter.

Pukeberg Nybro Kulturvagnen Kalmar Konstmuseum

Aftonbladet recension av Oskiftat Arv

 Förra veckan fick jag ett sms från en vän som skrev
att jag skulle klicka på bifogad länk och då få se ett bekant ansikte.

Skeptisk av naturen vågade jag inte men såg i länken att Aftonbladet fanns med i texten.

Döm om min förvåning när jag gick in på tidningens kultursida

och fann min diktsamling Oskiftat Arv upptagen i en

samlingsrecension av årets poesidebuter.

Nu så här på midsommardagen har jag haft tid att grunna över det hela.

Recension av poesidebut - Oskiftat Arv

MALMÖTXT/TEXTIVAL I TOMELILLA OCH SKRIVARVERKSTAD I VECKAN

 En strålande dag i fina Tomelilla.

Malmötxt och Textival hade ordnat läsning på Kulturhuset

och det avgick gratis litteraturbuss från Malmö.

Jag fick lyssna på så fina texter och läsa några dikter

ur Oskiftat arv.

God lunch på franskinspirerade Smakbruket som är både 

restaurang och butik med finaste råvaror.

Kul detalj med gamla motorcyklar bland borden.

Söndagskväll vid datorn, funderar kring upplägget på en skrivträff

i veckan där utgångpunkten är att skriva arbete och klass med en egen röst.

Och den där tvekan som infinner sig - kommatecken eller inte.