Ons' Lieve Heer op Solder, Vår käre Herre på vinden - eller tomtar på loftet som jag skulle säga - är ett spännande hus. Under 1500-talets slut blev Holland protestantiskt. Den katolska lönnkyrkan som byggdes på vinden till det här huset är numera museum. Köket tillhörde prästbostaden från början.
Varje kakelplatta i köket är handmålad med olika motiv, lekande barn och olika djur.
Utsikten från kanalhusen är vacker. Det är lätt att glömma bort hur det måste ha luktat här på 1600-talet. Vilket jag också sa till en av besökarna som uttryckte önskemål om att få resa tillbaka i tiden. Nej tack säger jag.
Ännu en skåpsäng. Det faktum att alla sängar har så höga huvudkuddar beror på att man halvsatt när man sov under den här perioden i historien. Det var den allmänna uppfattningen att om man låg ner så skulle man dö av obalans i kroppsvätskorna. Jag undrar vilka vaneföreställningar jag går omkring med som folk i framtiden kommer att flina huvet av sig åt?
Intressant att se hur man inte nöjde sig med att bygga jättehöga smala hus flera meter under havets yta på sankmark som man var tvungen att påla. Utöver det så hittar man på att såga av de bärande balkarna på de tre översta våningarna och staga upp med järn för att bygga en lönnkyrka på vinden. Det krävs lite gudstro för sådana stollatyg.
Ingen kyrka utan orgel, inte ens om det är en hemlig kyrka på vinden. Hur lyckas man spela kyrkorgel utan att avslöjas? Märkte aldrig grannarna något? Det är ju inte ett stilla nynnande ljud som frambringas ur piporna. Hur fick man upp orgeln på vinden? Fanns det redan vid denna tid en Harpo Marx som trollade fram grejer ur sin rock? Kom han ilande med en kyrkorgel i innerfickan när protestantiska polisen tittade åt ett annat håll?
Må vara att tron utövades i hemlighet men gott om blingbling hade man i alla fall.
Efter lönnkyrkan tog jag en tur med kanalbåt som tuffade förbi det här huset. Ser ni människan som sitter högst upp på huset och gungar? Jag som precis lyckats skaka av mig stollarna på vinden från förra stället.
En skeppsmodell från holländarnas storhetstid. Skutan ligger utanför sjöfartsmuseet som syns i bakgrunden.
Sju-broars-plats. Den enda vinkel i Amsterdams kanalsystem där det går att se sju broar skymta efter varandra.
Rembrandt Plein med staty av konstnären omgiven med avbildningar av sina figurer ur konstverken.
Som på så många andra platser i världen ska man vidröra statyn för att få återvända till Amsterdam (eller vinna på lotto, eller slippa restskatt eller...)
Så här heter matstället som tjejen i receptionen skickade mig till. Supergoa ungdomar som jobbade där och ett ställe fullt av trevliga gäster. Ett gäng med studenter som verkade fira någon form av tenta bredvid ett bord med pensionärsdamer som tagit med sina knähundar (jag menar verkligen bokstavligt talat knähundar, ingen omskrivning för äkta män). Alla lika välkomna. God mat för en billig peng och jag blev övertalad att prova äppelkakan. Inget jag ångrar.
