En sista tur ner till havet innan vi gav oss av. Beroende på tidvattnet så varierar stranden mellan klipphäll och sandstrand.
Någon i huset har en viss begivenhet för skulpturer av det något mer utmanande slaget.
Och rosor, rosor, rosor - om än i spruckna krus eller ska jag säga krackelerade slott.
I hotellbokningen ingår en supé, vi ser fram emot den med stor nyfikenhet. Och öppna sinnen. "Vi går över dammiga golv fallera, där spöken dansar tango klockan tolv fallera...". Nej, det finns inga spöken, det är bara avloppsrören i badrummet som härbärgerar Midgårdsormen.
Vi tar oss tvärsöver Bretagne och upp mot Saint Malo där vi bokat in oss på ett hotell som utlovar lantlig idyll och ett boende i ett gammalt men charmigt slott. Lantlig idyll kan betyda vad som helst! Oftast inbegriper det noll mottagning för mobil och internet men här finns det, om än i begränsad omfattning. Slottet ifråga har definitivt haft sina glansdagar men det har karaktär, en blandning av storhetsvansinne och spindelväv. Känns som om vi hamnat i en adventskalender, "Mysteriet på Greveholm III". Ägaren som tar emot oss, en man med långt, stort vitt hår á la Gandalf ger intrycket av att ha haft sin bästa tid på Woodstockfestivalen och där och då kommit på att ett slott i Frankrike skulle vara helt "groovy". Mycket riktigt så läser vi oss till att hotellet startades upp 1971.
Så här ser det ut från vårt rum.
Så här ser det ut från vårt rum.
Det här är vår dörrvakt.
Så här ser det ut på vägen upp till reception och restaurang. Gott om rosor och sten.
I hotellbokningen ingår en supé, vi ser fram emot den med stor nyfikenhet. Och öppna sinnen. "Vi går över dammiga golv fallera, där spöken dansar tango klockan tolv fallera...". Nej, det finns inga spöken, det är bara avloppsrören i badrummet som härbärgerar Midgårdsormen.
