Nordiska akvarellmuseet, Skärhamn

En makalöst vacker utställning med Lars Lerins akvareller.

Bohuslän visade sig från sin allra bästa sida. Havet och klipporna kring Tjörn levererade. Bland alla stekarbåtar så hittade vi några som kändes mer KRAV-märkta.

 



Akvarellmuseet ligger utmed havet precis nere vid Skärhamns hamn.



 Uppifrån klipporna ser man över viken där kyrkan och (förhoppningsvis) åretruntboendena trängs mellan hav och granit.

Så hur var det morgonen efter? Jo, precis lika fantastiskt!



Lars Lerin och Bruno K Öijer

Det finns dåliga dagar. Det finns bra dagar.

Sen finns det dagar när det kommer bokpaket.

Lars Lerins Naturlära, ett praktverk på drygt 400 sidor med fantastiska texter, foton och akvareller. Och så förstås en av mina absoluta favoritrader

"På den yttersta dagen skall älgarna se in i tomma hus, som sagt."

Se Lerins utställning på Nordiska Akvarellmuseet på Tjörn - pågår t o m 14/9.

Bruno K Öijers Och natten viskade Annabel Lee (ja, läs gärna Edgar Allan Poes dikt "Annabel Lee", titeln är nog ingen slump). Nej, inga citat eller utdrag från dikter. Köp biljett och lyssna på karln. Han är nog ganska ensam om att som poet kunna åka på turné över landet och fylla varje plats. Turnéplan och biljetter finns på www.luger.se



Mjellby konstmuseum

En eftermiddag på Mjellby konstmuseum och utställningen med Agnes Cleves målningar.

Med hundratalet verk som spänner över hela hennes verksamma yrkesliv får betraktaren en inblick i hennes arbete. Cleve som benämns modernist använde sig av många olika strömningar inom konsten och tog till sig och gjorde dem till sin egen konst.

Ett fotografi av Agnes och hennes målarkollegor.

Här kubism med kontrastfärger.

En vindskupol avbildad i gråtoner där det går att skönja modell och möblemang.

Cleve valde tidigt att satsa på ett yrkesliv och vid skilsmässan från mannen ordnades varannan-vecka-boende för barnen. Detta redan vid 1900-talets början. Inget nytt under solen kan man tycka men en feministisk föregångare var hon.

Cleve arbetade i olika tekniker. Här en akvarell föreställande den sanddränkta kyrkan i Skagen, ett välkänt konstnärstillhåll även om dess storhetstid var förbi när Cleve var där.

Agnes Cleve var en resande människa och gav sig ut på långa turer i både Europa och övriga världen. Det var bara de två världskrigen som höll henne hemma. Här ett motiv från Menton i södra Frankrike.

En målning på glas där guld tillsammans med koboltblått används som förstärkande effekt.

Det var inte bara stilleben och landskap som Cleve målade. Hennes porträttmåleri var också omfattande och omtyckt. Här några detaljer som visar på hennes skicklighet att använda olika medium och tekniker.



En detalj ur ett självporträtt. Att Agnes Cleve idag inte nämns som ett av de självklart ledande namnen inom modernismen kanske beror på det som utställningen noterar, hon sålde bra men institutioner och museum köpte henne sällan, det var privatpersoner som utgjorde köparna. Är man inte representerad i det offentliga rummet ligger det nära till hands att försvinna ur den självklara konstkanon. Kvinnliga konstnärer finns även om de inte syns!



Sussies Café

En sensommardag på Sussies Café i Flattinge gör inte ont. Där finns mer att äta än ostkaka. Idag blev det örtmarinerad fläskfilé med potatisgratäng.

Till efterrätt marängsviss respektive sötost. Sötost är om möjligt ännu mer småländskt än vad ostkaka är.



Post-semester

Bara för att man varit ute och rest så betyder det inte att man inte har andra saker att göra. På tredje dagen efter hemkomsten så blev sysslolösheten olidlig. Eller?

Varför ta det lugnt när det är +32 i skuggan?

Det finns alltid en vägg att riva, eller bygga upp. Både bokstavligt och bildlikt.

Så nu rivs det.

Hängmatta? Nä, det har vi ingen. Undra varför?



Dag 41

Jesus tillbringade 40 dagar i öknen. Vi slog honom med 1 dag. Men så mycket till ökenvandring kan jag inte kalla den här resan. Tvärtom, det här vaknade vi upp till efter en natt på Nordsjön.

Spöket gottade sig på soldäck efter "morgenmaden".

Genom Danmark i +30 grader.

Tillbaka över samma bro som vi körde över för över 40 dagar sen men nu i ett helt annat väder.

Brobizzen fram och nu är det slut i rutan.



Dag 40

Från Milton Keynes till Harwich för att ta färjan över till Danmark. Vi gjorde ett försök till med Ludwig Wittgenstein och hans grav. Och si på fasiken, skam den som ger sig, vi hittade dit. Huntingdon Road och sen in på den minsta lilla väg som tänkas kan, All Souls Lane. Kyrkogården såg ut som något skapat av Edgar Allan Poe. Efter en stund hittade vi en skylt där vi ombads att inte klaga på statusen av begravningsplatsen, den ingår helt enkelt i ett projekt som ska föra tillbaka den vilda floran och faunan till området, så gräset klipps inte utan slås så det blir en naturlig återsådd av blommor.

Det här med blommorna och det vilda livet kunde vi köpa men det såg ut som om hela kyrkogården var på väg tillbaka till naturen. Att vila i frid är en sak, att vila i 17% lutning kan vara en helt annan. Gotisk romantik någon?

 Ludwig vilade åtminstone under en liggande sten så att man inte riskerar att få honom i huvudet eller på foten rent bokstavligt. Gravvården över en av 1900-talets störste filosofer såg ut så här. Besökare, antagligen främst studenter, lämnar lite souvenirer efter sig. Mest kottar och ölöppnare.

Det är en fin samling döingar han ligger bland. På en tavla står namnen uppräknade över "invånarna" och det verkar vara high fashion att bli nedgrävd här. Kolla gärna in vad som står att läsa under Ludwigs namn, Sir Denis William Brogan lyckades med konststycket att leva baklänges i tiden! Åtminstone på pappret.

Framme i Harwich trodde vi inte att det fanns så mycket annat att göra än att vänta på färjan. Men vi blev tipsade om ett par saker av en anställd vid färjelägret. Konst i en före detta bank med en cykel på väggen.

Englands äldsta fungerande biograf.

Biljettpriset.

I det här huset som inte ser något särskilt ut har det hänt grejer. Kungligheter har sovit här och amiral Nelson med älskarinna tog även de en tupplur i huset.

Här hittade Spöket en grön cykel till.

Färjan la ut och vi vinkade farväl till England med sina "skramlade" ägg, konstiga korvar och vita bönor i tomatsås.

Istället tog vi steget in i danska kökets förlovade land. SILL! Var har du varit?

Dag 39

Sista dagen i Milton Keynes och fortfarande fantastiskt sommarväder. Det fick bli en utflykt till ett lugnare och lantligare ställe än Cambridge idag. Woburn Abbey hade en välkomstanka innanför grindarna. Söt som socker och den följde oss en bit på vägen.

Trädgårdsparken var fylld av tidigare idéer om vad som varit på modet under de sista 300 åren. Här är det en "romantisk ruin", frågan är när den kommer i en villaträdgårdsstorlek.

Kina var inne under en period i slutet av 1700-talet, alltså byggde man pagoder runt dammen.



På grund av den soliga och regnfattiga perioden såg det här partiet mer ut som en japansk trädgård än en anläggning som anpassade sig efter den fluktuerande vattennivån (det stod att det handlade om varierande vattennivå på informationsskylten). Vattennivån här var totalt frånvarande.



Här hittade vi i alla fall lite vatten och det förde tankarna till Monets trädgård.

En sista engelsk måltid. Här på bypuben "Ye Old Swan" där vi fick beställde något som heter "Rib Eye" och som såg ut som ett mammutben men som visade sig vara ett revben från nötdjur (jättestora nötdjur). Till stora revben behöver man dricka stora öl. I morgon bär det av ut mot kusten. Vi ska bara försöka hitta en väg som inte innebär motorvägsringleden kring London.