Paris januari 2016

På Ile de la Cité ligger inte bara Notre Dame utan också min favorit Sainte-Chapelle. Ett stycke magisk gotik undangömd på justitiepalatsets innergård. Ett tvåvåningskapell där innertaket till det nedre planet har det här fantastiska taket. Hit fick tjänare och ofrälse söka sig medan kungligheterna gick en trappa upp.

Varje gång jag är här så snöar jag in på nya detaljer. Ingen pelare är den andre lik. Ludvig IX visste vad han gjorde när han drog igång det här bygget. Det fanns andra och tidigare kungar - Klodvig och Dagobert till exempel (ja, faktiskt, fråga mig inte varför föräldrarna valde sådana namn) men där finns inte längre någon möjlighet till hemma-hos-reportage. Det kom en massa hunner, visigoter och vikingar emellan om man säger.

På andra våningen har man lyxat till det med fönster, femton stycken med över tusen scener. Ett höggotikens långkörare - hur många säsonger av Game of Thrones som helst. Fast stillbilder.

Till och med golvet kan man glo runt på, platta för platta.

Musée d'Orsay nästa med övervägande del impressionistisk konst. Den här gången fastnade jag lite extra länge framför två stilleben - Cézanne och Gauguin.

Sen finns det alltid frågetecken som hopar sig. Här till exempel har vi inte en såningsman  utan snarare en spik spak naken lieman. Men varför har han lagt beslag på tant Bertas sommarhatt?

Från övervåningen kan man kika ut genom klockan på det gamla stationshuset och se rakt över till Louvren. Ett ställe jag nöjer mig med att betrakta från utsidan denna gången.

En sväng till kyrkogården Pére Lachaise där kändisarna trängs med varandra. Här en av de mer välbesökta - Jim Morrisons grav. Här kan man möta en del existenser som faller utanför de beige mellanmjölkszonerna. Som Jim själv sjöng "People are strange when you're a stranger..."

Mer meditation än rock'n'roll är det över Musée de l'Orangerie med Monets näckrosmålning som sträcker sig i en evighetsåtta genom två salar.

Men det går inte att leva av konst allena. Mat måste man ha. Så ett nytt favoritställe har dykt upp - Leon de Bruxelles - nära Operan. Supertrevlig personal och goda rätter.

Sen kan man alltid ta en runda i Quartier Latin - finns mat där å.

Avslutar med Prix d'Amérique. Lika roligt varje gång att se vad invigningen har för tema, bortsett från det amerikanska förstås. Så i år blev det insekter på styltor, robotar, motorcyklar och hästar (såklart). Bold Eagle vann överlägset som förväntat till publikens jubel. Snabb rackare så han fastnade inte på foto. Paris - på återseende.

The School of Life och läsande

"Sitter du där nu igen och läser. Det måste väl finnas något annat, nyttigare, att göra än att hänga över en bok?"

"Läsa böcker. Varför då?"

"Jag har minsann inte öppnat en bok sen jag slutade skolan och det har blivit folk av mig ändå."

Har jag hört det förut, i alla möjliga varianter? Ja det har jag. Min rekommendation är att titta på The School of Life och den tiominutare som handlar om läsande. Vill man efter det inte sätta sig med en bok så kan man titta vidare. Det har producerats en uppsjö av roliga filmer som tar upp litteratur, historia, filosofi, konst med mera. Allt som behövs är ett klick på Youtube så serveras det en rad av korta och roliga introduktioner inom olika ämnen.

The School of Life alltså.

Nytt år, musik och gammal dikt

En ny siffra i kalendern. En siffra som jorden inte har en aning om men ett sätt för oss att försöka kontrollera livet. Mäta det. Som Tranströmer skrev i "Nattboksblad"

En tidrymd

några minuter lång

femtioåtta år bred.

En nattlig verksamhet som jag ägnat mig åt är Lyrik ur Världslitteraturen där jag hittat en dikt som duger att inleda vilken film eller roman som helst. Alkman från ca 650 f. Kr.

Bergen sova. Nu sover krön och dal,

höga stup och djupa klyftor;

allt som ynglar och kryper omkring på den svarta jorden,

bestarna på bergens branter, svärmarna av vilda bin;

havsvidundren ock i de purpurskimrande djupen.

Med vida vingarna slutna

slumrar fåglarnas folk.

Let the play begin

För övrigt till alla människor som jag älskar och som är viktiga för mig här är en sång

"Utan dig" med Mimikry

Janet Frame Hungrig bland orden

Ellerströms förlag har gjort det igen, låter poesin finnas i sin allra bästa form, Janet Frames Hungrig bland orden översatt av Jonas Ellerström och Elisabeth Mansén.

Janet Frame är mest känd för sin bok En ängel vid mitt bord som också filmatiserats men hennes begåvning för lyrik är minst lika god. Inget är henne främmande och hon låter natur, och vardag, stjärnor och katter, vänner och platser, musik och metapoesi breda ut sig. På samma gång välkänt och nytt. Ett litet smakprov, men köp och läs alltet.

http://ellerstroms.se/

Poeter

Om poeter dör unga

lämnar de två tredjedelar av sina liv till kritikerna

som betar och blir feta på

visionernas gräs.

Om poeter dör vid hög ålder

lever de sina egna liv

skriver sina egna dikter

är sina egna ouppfyllda drömmar.

Unga döda poeter är lovordade kometer.

Kritikerna köar med sina tomma vagnar, redo att haka på.

Gamla levande poeter

förblir troget kamouflerade i sin egen himmel.

Man kan till och med ha glömt att de lyst så länge.

Minnet väcks när de faller

slocknade till marken.

Himlen är tom, solen och månen har försvunnit,

det finns inte tillräckligt med gatlyktor, lysmaskar och eldflugor för att ge ljus

och en tid framöver verkar det som om det inte skulle uppstå fler stjärnor.

Jean Jullien Paris 14 november

Jean Jullien uttrycker mer än ord med den här bilden.

Jean Jullien

Funchal igen

Gamla stan i Funchal fortsätter med sina konstnärliga utsmyckningar. Ett par, tre gator som man ska passa på att gå tidigt på morgonen. Strax innan lunch fylls det på med bord och stolar för uteserveringarna i de smala gränderna och då har man inte lika bra utsikt över de dekorerade väggarna och dörrarna.

En tur in på frukt- och blomstermarknaden bara för nöjet att njuta av färg och form men också för att handla med sig frukter; anona, guava, papaya, olika sorters passionsfrukt....

Vi provade på att åka runt med lokalbussarna på ön. En mycket spännande upplevelse. I varje busschaufför slumrar det tydligen en Formel 1- förare som vaknar till liv då och då. "Vår" chaufför bestämde sig för att bredsladda sig igenom varje hårnålskurva när vi åkte upp till Monte. Lokalbefolkningen tog ingen notis om saken men den engelska damen jag hade i sätet bakom mig gav till små pigletpip varje gång vägen gjorde en sväng och den svängde ofta. Hennes man däremot anlade en upper stiff lip-min på bästa brittiska manér, inte en rörelse, inte en blinkning även om stupen ledde raka vägen ner i avgrunden. Vid ändhållplatsen vacklade vi av bussen och sökte oss in i kyrkan som heter Igreja de Nossa Senhora do Monte. Tjusigt namn och med en abdikerad avdöd kejsare, Karl I, begravd där. Men jag fastnade nog allra mest för den lille griseknoen som håller helgongubben på bilden sällskap.

Från kyrkan är det bara ett klassiskt stenkast till botaniska trädgården. Även om det inte är så mycket som blommar vid den här tiden så är den värd ett stopp. Svanar och dammar och vattenfall är alltid trevliga så länge som man inte ligger i spadet själv.

Genom parken kan man följa en led som slutar i en gratis vinprovning. På vägen får man sig till livs Portugals historia med hjälp av stora kakeltavlor. Jag är ingen expert på just Portugals historia men håll med om att vissa bilder är mer fascinerande än andra och sätter igång fantasin. Bara det korta och kärnfulla konstaterandet här nedan om Joao II, "morte acidental" och bilden av en gubbe som står på huvudet över halsen på sin häst. Jaha, det var det det.

Orkar man inte med alla historiska otäckheter kan man titta åt andra hållet, på den orientaliska delen av parken till exempel.

Men sen går det inte att låta bli att snegla lite på den portugisiska historien igen. Vad gör Alfonso bakom sängdraperiet? Vad har det för politisk betydelse?

Närbild. Försöker han spela svårfångad? Svingar han sig bara i största allmänhet? Är det här en variant av prinsessan på ärten - Alfonso i gardinen?

Jag bestämmer mig för att i alla fall prioritera den asieninspirerade trädgården. Statyn intar åtminstone en aningens coolare pose än Alfonso.

Har man väldigt mycket kakel drällande i förrådet kan man göra så här. Ett alternativ till trädgårdstomtar och solur.

Min favorit i parken. Att göra en hopprepsflicka istället för kungar till häst som pekar mot havet eller nya riken eller Ullared eller... är helt i min smak.

Så kom vi ner till stan igen. Den här gången med linbanan som kändes som ett tryggare alternativ till bussen. På lokal inrådan gick vi till en pizzeria, Ratatouille, som rekommenderades och där tog man Halloween på största allvar. The shot of the night var blodröd och när jag frågade serveringskillen om jag fick ta ett foto så sa han ja...men...hela personalen skulle vara med, annars var det inte rättvist. Deal? Deal!

Höstlöv och höstläsning

Utnyttja Litteraturbanken.se till att ladda ner e-böcker av det klassiska snittet. Har avslutat omläsningen av Almqvists Det går an där Sara och Albert under en resa kommer fram till att  de ska leva tillsammans som särbo, detta i en bok från 1838. Ett förhållande som ska klara sig utan ekonomiska bindningar eller kyrkans välsignelse. Det har hunnit falla många höstlöv sedan boken kom ut men frågan är fortfarande aktuell.

Läser också en underfundig bok av John Berger, Till bröllopet. En av alla dessa undanskuffade pärlor som allt för fort försvinner ner i bibliotekens magasin. Den som uppskattar läsning mellan raderna, existentiella frågor, sökande efter mening i väntan på ett djupare höstmörker ska låta sig föras med av den blinde grekiske berättaren.

Dorthe Nors ges ut i en dubbelbok av den trevliga sorten som när man kommit till hälften av boken och slutet på en text så vänder man på den och vips är där ytterligare en bok. Så får man två böcker i en. Kantslag som är en novellsamling av ett lysande slag. Novellerna är märkligt vardagsnära och samtidigt lika märkligt främmande då man som läsare upptäcker att det som ser så vanligt ut - en kvinna hos frisören, en människa som promenerar runt en damm och tittar på hägrar, en annan som städar -  där pågår något annat, allt det som pågår i oss alla och som inte syns. Minna saknar en övningslokal är en kortroman skriven i en annorlunda form; en mening per rad. Det ser ut som en twitterlista eller korta Facebook-inlägg men rymmer i varje mening en hel historia.

Litteraturbanken.se

Klassiker i ordets bästa bemärkelse. På Litteraturbanken kan du hämta hem svenska klassiker för att läsa som e-bok. Under hösten går också en bokcirkel med fokus på kvinnoöden i litteraturen. Verken som ingår och som har varsin månad under den tid cirkeln pågår är

Månad	Författare	Titel	Epub	Bokpuff
Oktober	C.J.L. Almqvist	Det går an	Hämta ebok	28/9
November	Mathilda Malling (Stella Kleve)	Berta Funcke	Hämta ebok	26/10
December	Maria Sandel	Familjen Vinge	Hämta ebok	23/11
Januari	Selma Lagerlöf	Liljecronas hem	Hämta ebok	28/12
Februari	Hjalmar Bergman	Chefen fru Ingeborg	Hämta ebok	1/2
Mars	Karin Boye	Kris	Hämta ebok	1/3

Läs mer på

Litteraturbanken

Varmt välkomna till vår klassikercirkel 

”Tidlösa kvinnoöden”

som startar den 1 oktober 2015 med Immi Lundin som cirkelledare

Till utstyrseln, ur Åt solsidan av Carl Larsson.