Morgonen började med att vi återvände till brottsplatsen, marknaden nedanför vår balkong och denna gång köpte vi 5 burkar oliver. Numera lever vi på dem tillsammans med lite bröd och vin.
Vi tog en tur in till Spanien och den lilla staden Figueres där Salvador Dalí både föddes och dog. Han är till på köpet begravd mitt i muséet. Så här nöjd är Spöket över att vara på konstutflykt, eller konstig utflykt!
Utanför entrén finns den här väggmålningen. Stegen som börjar utanför tavlan och försvinner upp i tomma intet påminner mig om Ludwig Wittgenstein (Man måste kasta bort stegen när man klättrat upp på den).
Ett annat konstverk utanför muséet visar vad man kan göra om man har 17 normalstora traktordäck. Man kan trava dem ovanpå varandra och sedan sätta sig högst upp och vila (alternativt tänka (vilket kan vara ganska vilsam även det)). Glöm inte att det ska vara 17 däck, rumstempererade.
Så här har Dalí det på innergården. Inte den typiska villaträdgården kanske men det växer bra på väggarna.
Och precis som i sången om den gamla forden så står det även på denna gård en bil. Något aningens väl tilltaget kylarmärke.
På insidan fick vi se vad jag tror är en hyllning till Mae West om jag inte missminner mig. Ett vardagsrum för den som vill att grannarna ska ha något att prata om.
Takdekorationerna känns mer inspirerade av Monty Pythons stora fot som brukar krossa sketcher än sixtinska kapellet.
Efter all konst tog vi oss tillbaka över franska gränsen till den lilla kuststaden Collioure. Senaste stora balunsen som den här stan var med om var under 1600-talet när musketörerna (ja, D'Artagnan och kompani) tog tillbaka staden och fortet från spanjorerna. Men även visigoterna har haft lönehelg här och det vet vi ju hur det gick för dem. Ingen har sett till dem på evigheter!
Vacker utsikt från den ena befästningen till den andra är det i alla fall och vi lärde oss en ny variant av crepes. Nere vid hamnen beställde vi varsin kaffe och en crepes med Grand marnier. Döm om vår förvåning när vi fick in varsin pannkaka och sen blev ombedda att hälla över så mycket Grand marnier vi själva ville ha från en trelitersflaska.
Kvällen på balkongen blev så här lugn. Plötsligt kör det fram två skåpbilar och lastar ut olika sorters brädspel (corong som jag inte sett sen 80-talet, minibiljard, kasta bollar och ringar och pinnar) tillsammans med tre hoppborgar. Vid tio på kvällen var det fortfarande full speta på torget. Supertrevligt!
