Truppförflyttelse. Madame B vinkade av oss och vi henne. Hon hoppades att få se oss igen. Jag har inget emot det. Vi packade bilen (det går bara inte att köpa allt vin man ser och smakar) och gav oss av mot Aix-en-Provence för att titta på lite konst och folkliv. Stan kändes väldigt 1800-tal även om delar av den är ännu äldre (romarna var här så klart). Man har varit klok nog att slå mynt av sin konstnär Cézanne.
Vi besökte Museum Granet (strängt fotoförbud) och gick i Cézannes fotspår, åtminstone några av dem. Gatan upp mot katedralen där också muséet ligger är en bit av "pilgrimsvandringen". http://www.museegranet-aixenprovence.fr/www/index4.html
För att hålla oss turister på "den rätta vägen" så finns det sådana här markörer inlagda i trottoaren. Så man inte traskar runt där och tror att man går i någon annans fotspår än den store konstnärens. Lite lustigt känns det med tanke på att Cézanne var känd för att inte vilja ha med folk att göra.
Här är i alla fall en som inte har något emot att prata med folk av skilda slag. På bilden syns också en av stadens alla fontäner.
Det finns hur många små gränder och prång som helst och det är inte alls svårt att gå vilse. Trevlig vilsegång är det också. Skylten om att alla fordon bogseras bort är spännande. Om man nu skulle lyckas få in ett fordon i en sån här gränd hur ska då bärgningsbilen lyckas ta sig dit?
En annan plats som hade strängt fotoförbud var Cézannes ateljé som står kvar som den såg ut när han dog 1906. http://www.atelier-cezanne.com/
Spöket fick i alla fall följa med in till guidens stora förtjusning. Huset ligger i ett område som vid 1900-talets början låg utanför stan och gav den lugn och ro som konstnären ville ha. När han dog kom familjen dit och tog med sig de 500 verk som stod i huset men lämnade all rekvisita som de ansåg som ointressanta. Genom entusiaster och lyckliga omständigheter bevarades de och jag måste erkänna att det var en särskild känsla att se just de krukor, vaser och kannor i original som finns återgivna på några av världens mest kända tavlor.
Rejäla ljusinsläpp hade mannen när han målade och då har jag ändå inte fått lov att fotografer ateljésidan.
Här ser vi berget som förekommer på många av Cézannes verk, Mont Sainte-Victoire. Det som däremot inte syns är att det är 33 grader varmt men Spöket är väl övad för klimatförändringar och utsöndrar icke en droppe svett.
Här har vi kommit till Fréjus för övernattning.
Bästa ostrestaurangen i området! Spöket är suddig av salighet över delikatesserna!
Tänk att man kan se virkade lyktstolpar utan att ha petat i sig en droppe alkohol.
