Dag 14

Morgonen började med att vi återvände till brottsplatsen, marknaden nedanför vår balkong och denna gång köpte vi 5 burkar oliver. Numera lever vi på dem tillsammans med lite bröd och vin.

Vi tog en tur in till Spanien och den lilla staden Figueres där Salvador Dalí både föddes och dog. Han är till på köpet begravd mitt i muséet. Så här nöjd är Spöket över att vara på konstutflykt, eller konstig utflykt!

Utanför entrén finns den här väggmålningen. Stegen som börjar utanför tavlan och försvinner upp i tomma intet påminner mig om Ludwig Wittgenstein (Man måste kasta bort stegen när man klättrat upp på den).

Ett annat konstverk utanför muséet visar vad man kan göra om man har 17 normalstora traktordäck. Man kan trava dem ovanpå varandra och sedan sätta sig högst upp och vila (alternativt tänka (vilket kan vara ganska vilsam även det)). Glöm inte att det ska vara 17 däck, rumstempererade.

Så här har Dalí det på innergården. Inte den typiska villaträdgården kanske men det växer bra på väggarna.

Och precis som i sången om den gamla forden så står det även på denna gård en bil. Något aningens väl tilltaget kylarmärke.

På insidan fick vi se vad jag tror är en hyllning till Mae West om jag inte missminner mig. Ett vardagsrum för den som vill att grannarna ska ha något att prata om.



Takdekorationerna känns mer inspirerade av Monty Pythons stora fot som brukar krossa sketcher än sixtinska kapellet.

Efter all konst tog vi oss tillbaka över franska gränsen till den lilla kuststaden Collioure. Senaste stora balunsen som den här stan var med om var under 1600-talet när musketörerna (ja, D'Artagnan och kompani) tog tillbaka staden och fortet från spanjorerna. Men även visigoterna har haft lönehelg här och det vet vi ju hur det gick för dem. Ingen har sett till dem på evigheter!

Vacker utsikt från den ena befästningen till den andra är det i alla fall och vi lärde oss en ny variant av crepes. Nere vid hamnen beställde vi varsin kaffe och en crepes med Grand marnier.  Döm om vår förvåning när vi fick in varsin pannkaka och sen blev ombedda att hälla över så mycket Grand marnier vi själva ville ha från en trelitersflaska.



Kvällen på balkongen blev så här lugn. Plötsligt kör det fram två skåpbilar och lastar ut olika sorters brädspel (corong som jag inte sett sen 80-talet, minibiljard, kasta bollar och ringar och pinnar) tillsammans med tre hoppborgar. Vid tio på kvällen var det fortfarande full speta på torget. Supertrevligt!



Dag 12

Så här ser min väg ut till bageriet på morgnarna. En baguette invirad i ett pappersstycke och så tillbaka till lägenheten för lite frukost. Det syns på husen att Le Barcarès ligger nära spanska gränsen.

Vi tog en långtur utmed havet idag. Ett av landmärkena (haha) är ett "strandat" fartyg, Lydia, som numera tjänstgör som turistinformation och nöjesställe. Hon byggdes i Danmark och gick sedan i Asien, hade hemmahamn i Adelaide och trafikerade Medelhavet. Lydia är även en rolig sång som framförs av Bröderna Marx. Leta upp den på nätet!

Utmed havet går en promenadväg som heter Allé des Art. Där har olika konstnärer skapat skulpturer som man kan njuta av. Eller ja, man måste inte njuta man kan bara grunna över påhitten också, om man är smålänning vill säga.



En i resesällskapet räknade lite lätt på skrotvärdet i det här verket. Konsten ligger i betraktarens öga har jag hört sägas.

Här kan man beskåda en skånsk-fransk installationsvariant av "Stairway to heaven". En klassiker möter en annan.

Spöket gillade den här skulpturen. Gav en liten fläkt av 70-tal, plyschoveraller, konstiga barnprogram och moderna grejer som typ smörgåsmargarinsbyttor i färgglad plast.

Även konsten har ett slut och slutet kom i hamnen dock utan några större sjöslag.



I hamnen hittade vi fatöl och crepes med aprikoskompott. Här äter man crepes som vi äter ostfrallor eller en kokt med bröd. Jag skulle kunna namnge åtminstone tre personer i min omedelbara närhet som skulle kunna livnära sig på den här dieten. Crepes (pannkakor) morgon, middag, kväll.

Vi rådgjorde med vår hyresvärd om vilka vingårdar vi kunde besöka i området. När vi kollade upp vår GPS så visade det sig att en knutpunkt låg 110 meter bort. En lokal vinhandlare som håller med ett sortiment av viner från regionen. För er som har öga för detaljer så ser ni tappfaten längst ner under vinhyllorna. Hit går man med sina egna flaskor (eller petflaskor) och fyller på för att ha bordsvin hemma (eller att koka musslor i eller en nyplockad höna eller något annat som mår bra av att komma i kontakt med vin).

Resesällskapet i fråga ägnade resten av eftermiddagen åt att gång efter annan sjunga "Sjörövar-Fabbe", den gamla Pippi Långstrumps-dängan. Först trodde jag att det berodde på det goda vinet. Snart förstod jag att det snarare handlade om en freudiansk undermedveten längtan tillbaka till barndomen när jag såg vad vi har strax babord om vår balkong. En lekplats i form av ett sjörövarskepp.



 Så gick dagen över till kväll och torget tömdes. Fotboll! Frankrike vann över Nigeria och det hördes kan jag säga. Restaurangen under oss skötte ljudet till våra tevebilder. Knappt hann slutsignalen gå förrän bilarna började köra runt torget.