Som alltid och ständigt levererar Mjellby konstmuseum en genomtänkt, drabbande och i alla mått fullödig genussäkrad utställning.
Den här gången är det Claude Cahun som genom sina fotografier sänder ut de traditionella könsrollerna på ett piratfartyg och styr rakt ut på de sju haven.
Intet är främmande såvida det inte är det redan betonggjutet förutbestämda.
Cahun uttrycker själv att det är i det androgyna som hen är sig själv.
När jag ser på fotografierna av Cahun, vissa så små att museet skickar med besökaren ett förstoringsglas, är det ibland svårt att förstå att det är samma person som avbildats.
I'm training don't kiss me (1927) Claude Cahun
Self-portrait (reflected in mirror) (1928) Claude Cahun
1928? Det hade lika gärna varit en androgyn kompis till David Bowie
från början av 1970-talet.
Cahun med stort hårsvall
Head and Pillows (1914)
och nedan
samma Cahun men nu med en helt annan frisyr (eller icke-frisyr)
Self portrait (near a Granite Wall) (1916)
Lek med roller och maktstrukturer
Fascinerad av hur Cahun lyckats hitta samma sorts blick hos både katten och sig själv, betraktarens, den avvaktande jägarens men också den lätt ointresserade.
Self portrait (with cat) (1927) Claude Cahun
Samma person men nu tycker jag att det är en Pippi Långstrump (eller Emil som somnade i skåpet med korv under det stora kalaset i Katthult).
Self portrait (in cupboard) (1932) Claude Cahun
Claude Cahun och livskamraten Marcel Moore flyttade från Paris till Jersey 1937 när det politiska klimatet hårdnade. Cahun och Moore hade ett mångfascetterat förhållande då den enas far och den andres mor gifte sig, på så vis var de både fostersyskon och älskande. På Jersey uppgav de sig vara systrar och kunde på så sätt leva ihop.
Under tyskarnas ockupation bjuder de så hårt motstånd att nazisterna tror att det är en hel motståndsgrupp som ligger bakom olika former av aktioner.
I slutet av kriget avslöjas de två och döms till döden men domen hinner inte verkställas före öns befrielsen av de allierade.
Den rara damen på fotot är Cahun än en gång och mellan tänderna håller hen en nazisymbol, trots och motstånd i ännu en tappning.
Surrealists (untitiled) (1936) Claude Cahun längst till höger och det går inte att undgå att se hur fotot är tänkt att bli beskuret, fyra män, kända surrealister. Och så Cahun utanför bild men ändå i centrum för eftervärlden.
