Så här ser min väg ut till bageriet på morgnarna. En baguette invirad i ett pappersstycke och så tillbaka till lägenheten för lite frukost. Det syns på husen att Le Barcarès ligger nära spanska gränsen.
Vi tog en långtur utmed havet idag. Ett av landmärkena (haha) är ett "strandat" fartyg, Lydia, som numera tjänstgör som turistinformation och nöjesställe. Hon byggdes i Danmark och gick sedan i Asien, hade hemmahamn i Adelaide och trafikerade Medelhavet. Lydia är även en rolig sång som framförs av Bröderna Marx. Leta upp den på nätet!
Utmed havet går en promenadväg som heter Allé des Art. Där har olika konstnärer skapat skulpturer som man kan njuta av. Eller ja, man måste inte njuta man kan bara grunna över påhitten också, om man är smålänning vill säga.
En i resesällskapet räknade lite lätt på skrotvärdet i det här verket. Konsten ligger i betraktarens öga har jag hört sägas.
Här kan man beskåda en skånsk-fransk installationsvariant av "Stairway to heaven". En klassiker möter en annan.
Spöket gillade den här skulpturen. Gav en liten fläkt av 70-tal, plyschoveraller, konstiga barnprogram och moderna grejer som typ smörgåsmargarinsbyttor i färgglad plast.
Även konsten har ett slut och slutet kom i hamnen dock utan några större sjöslag.
I hamnen hittade vi fatöl och crepes med aprikoskompott. Här äter man crepes som vi äter ostfrallor eller en kokt med bröd. Jag skulle kunna namnge åtminstone tre personer i min omedelbara närhet som skulle kunna livnära sig på den här dieten. Crepes (pannkakor) morgon, middag, kväll.
Vi rådgjorde med vår hyresvärd om vilka vingårdar vi kunde besöka i området. När vi kollade upp vår GPS så visade det sig att en knutpunkt låg 110 meter bort. En lokal vinhandlare som håller med ett sortiment av viner från regionen. För er som har öga för detaljer så ser ni tappfaten längst ner under vinhyllorna. Hit går man med sina egna flaskor (eller petflaskor) och fyller på för att ha bordsvin hemma (eller att koka musslor i eller en nyplockad höna eller något annat som mår bra av att komma i kontakt med vin).
Resesällskapet i fråga ägnade resten av eftermiddagen åt att gång efter annan sjunga "Sjörövar-Fabbe", den gamla Pippi Långstrumps-dängan. Först trodde jag att det berodde på det goda vinet. Snart förstod jag att det snarare handlade om en freudiansk undermedveten längtan tillbaka till barndomen när jag såg vad vi har strax babord om vår balkong. En lekplats i form av ett sjörövarskepp.
Så gick dagen över till kväll och torget tömdes. Fotboll! Frankrike vann över Nigeria och det hördes kan jag säga. Restaurangen under oss skötte ljudet till våra tevebilder. Knappt hann slutsignalen gå förrän bilarna började köra runt torget.
