Idag har vi utforskat yttersta spetsen av Finistère. Vi stannade i Plogoff och njöt av utsikten. Ägaren till stugan gick inte att hitta och än mindre köpslå med. Ska man nu bli Bertil Enstöring (ni som inte sett Skrot-Nisse, gör det) så är detta tidernas alternativ till ensamboende.
Här har Spöket kommit fram till La Pointe du Raz, yttersta spetsen av Finistère (Finistère betyder bokstavligt talat Jordens ände) och fortsätter man så ser man inte land förrän man är i Nordamerika. Jag kan förstå att Asterix och de tappra gallerna tyckte att man nått vägs ände när man hamnade här. Vackert är det i alla fall. En plats för en bard att dikta om så länge inte Troubadix sjunger och spelar.
Jag har aldrig känt något behov av att gifta mig och absolut inte i någon kyrka MEN om jag nu skulle gifta mig i en kyrka så hade den här inte gjort ont.
Jag nöjde mig med att titta på en takläggare som måste ha Frankrikes bästa arbetsplatsutsikt. Resten av dagen ägnade vi åt sol och bad och det ska vi inte visa några bilder av.
